Lovisa F

Det är inte ofta man läser en roman och känner att författarens ord var riktade till just en själv. För mig kändes det precis så när jag läste Samlade Verk av Lydia Sandgren.

Läsaren får i Sandgrens roman, huvudsakligen utspelad i Göteborg, följa vänskapen mellan Gustav Becker och Martin Berg. Handlingen utspelar sig från gymnasiet där de först träffas tills dess att Martin har vuxna barn. Läsaren får också tillbakablickar till Martins yngre tonår och uppväxt. I bokens tjocka pärm ryms dels berättelser om Martins liv dels berättelser ur hans dotter Rakels liv. Här uppstår en spännande nerv om hur samma platser och upplevelser kan vara så lika, men samtidigt olika, från en generation till en annan. Berättelsens kärna är hur Martin träffar sitt livs kärlek Cecilia, en spännande och intellektuell student, som sedan lämnar familjen när Rakel och hennes bror är små.

Det mest fantastiska med Samlade Verk är hur Cecilia porträtteras utifrån, genom Rakel och Martins ögon. Det blir en dynamisk och verklig gestaltning av en mångbottnad karaktär som man gärna vill träffa personligen.

Och när det kommer till bokens språk och kulturreferenser så kan jag inte vara annat än imponerad. Boken är skickligt och vackert berättad med ett språk som känns ledigt och genomtänkt på samma gång. Och för min del faller Sandgrens intellektuella referenser mig i smaken. De känns riktade till mig på något märkligt sätt. Och huruvida hon genom dessa vill skryta och visa sig märkvärdig eller inte - det lämnar jag åt varje läsare att bedöma.