Ulrika Hurtig

I födelsedagspresent fick jag 2023 bland annat en trio böcker i Sara Lövstams språkserie. Nu har jag läst den första av dem, Grejen med substantiv och pronomen.

Det här är en serie böcker som tar upp svenska språket och dess grammatik. Just denna bok behandlar, som titeln anger, substantiv och pronomen. Vad är likheten mellan ett substantiv och en baguette? Hur säger man egentligen biceps i plural och varför kan inte vuxna människor ha ett sansat samtal om pronomen? Många såna frågor kan dyka upp och Sara Lövestam har svaren. Här finns det mesta/allt som en kan fundera över när det gäller substantiv och pronomen.

Jag gillar de här böckerna stenhårt. Sara Lövestam tar på ett humoristiskt med smart sätt upp olika grammatiska frågor. Hon lyckas med konststycket att göra grammatik roligt. Samtidigt är hon otroligt kunnig, så det är inte alls trams, bara ett annorlunda sätt att lära ut. I den här boken handlar det om substantiv och pronomen. Även en gammal språknörd som jag själv inser att jag har en och annan kunskapslucka.

Roligt, välskrivet, snabbläst och lite nördigt. Den här boken gillar jag.

Mitt omdöme blir det högsta.

Det finns inte många men ett par saker som gör mig rädd för att dö. Jag är egentligen mer rädd för att leva. Men att bli levande begravd eller vara med om en flygplansolycka skrämmer skiten ur mig. Antagligen handlar det om att jag då skulle ha tid att inse och tänka att jag var på väg att dö – och det var inte mitt beslut. Att drunkna vill jag inte heller, för det gjorde min pappa. Jag hittade Noah Hawleys bok Före fallet på en hylla nånstans och lånade den. Boken handlar om en flygplansolycka.

Scott Burroughs är konstnär. Vanligen tar han färjan till New York från Martha’s Vineyard. Den här gången blir han erbjuden plats i ett privatplan och tackar ja. Men kort efter start störtar planet i havet. Scott och en liten pojke är de enda överlevande. Det visar sig att pojken är ensam arvtagare till en rik familj. Detta gör att såväl pojken som Scott får ögonen på sig. Var det en olycka eller fanns det nån hotbild? Och vem är Scott Burroughs egentligen..?

Det här är spännande så det förslår redan från början. Eftersom Scott och pojken JJ överlever genom att simma känner jag att ta upp simning var rätt beslut av mig. Författaren, en ny bekantskap för mig, är regissör, producent och manusförfattare för såväl TV som film. Det märks tydligt. Miljöskildringarna är väldigt realistiska. Men det blir också lite för mastigt och utdraget när alla inblandades bakgrundshistorier får ganska stor plats. Jag gissar emellertid att detta har nåt med upplösningen att göra, men det blir för omständigt. För upplösningen i sig är väldigt enkel. Trots allt handlade det hela om känslor, inte attentat. Det gör hela storyn ganska raffinerad, egentligen.

Mitt omdöme blir högt.

För ett tag sen råkade det bli så att jag såg ett avsnitt av Let’s dance. Det är inte nån TV-serie jag följer eller nånsin har följt, men jag vet att den är populär bland andra. En av de dansande männen där, Tobias Karlsson, gav för några år sen ut en liten självbiografi. Jag lånade Inte alltid en dans på rosor av sambon för att ta reda på vem Tobias Karlsson är.

Här berättar Tobias Karlsson om sig själv, killen som hellre umgicks med tjejerna i skolan och därför kallades femmi och bög. Men genom dansen kunde han glömma alla plågoandar och vara sig själv. Samtidigt gjorde dansen honom mer utsatt i byhålan där man inte fick vara annorlunda. Här skildrar han hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv, men också om vänskap och styrkan att gå vidare när livet är tufft.

Den här boken är relativt lättläst även om den stundtals är tung på det viset att Tobias Karlsson skriver om svåra saker. Det handlar mycket om komma ut-processen, nånting som jag hoppas är lättare idag än när både Tobias Karlsson och jag var unga. Mycket av det han beskriver känner jag igen, till exempel att det var svårast att komma ut för mamma och pappa. Dessutom tvingas Tobias Karlsson att komma ut två gånger. (Läs boken så fattar du!) Samtidigt värms jag av att Tobias Karlsson hittade nåt som först var en del av det svåra i tillvaron och sen blev till sån glädje – dansen.

Jag tycker att den här boken är viktig och djup samtidigt som den är underhållande. Det hedrar Tobias Karlsson att han har skrivit den själv och inte låtit nån annan göra det jobbet åt honom. Språket flyter lätt, formuleringarna är inte tillkrånglade och det finns en styrka i det han skriver.

Mitt omdöme blir högt.

För ett tag sen gjorde jag en ny författarbekantskap i isländska Yrsa Sigurdardóttir. Jag började läsa en kriminalserie om en polis och en barnpsykolog. I mars 2023 köpte jag den andra delen i serie. Nu har jag slagit ihop pärmarna om Straffet.

Polisen Huldar har degraderats. Även barnpsykologen Freyja dissar honom. Men i det nya fallet drar Huldar in Freyja i en seriemördares mörka värld. Tolv år efter ett mord på en flicka hittas gamla brev från skolbarn i en nedgrävd tidskapsel i Reykjavik. I kapseln finns också ett annorlunda brev utan signatur. Det innehåller en lista med initialer på mordoffer. Strax hittas också ett par avhuggna händer. Så dyker en kropp upp och det är tydligt att listan i tidskapseln inte är nåt påhitt av ett barn.

Den här boken är inte mindre otäck än den senaste thrillern jag läste. (Författaren/författarna till den boken, Erik Axl Sund, har också lämnat en blurb, ett kort reklamcitat, på pocketutgåvans framsida.) Morden är hemska och rätt… fantasifulla. Än mer otäcka är de övergrepp som görs mot dem som inte kan försvara sig. Relationen mellan Freyja och Huldar skildras som i första boken utan att det blir jolmigt – de har ju orsakat varandras degraderingar, men ändå finns en attraktion. Och nej. Jag lyckas inte lista ut mördarens identitet – det är många som har motiv…

Mitt omdöme blir det högsta.

Jag köpte några pocketböcker på mellandagsrea 2022/2023 på nätet. När en som jag alltid har med mig en bok är det väldigt praktiskt med just lätta pocketböcker. En av böckerna var Pauline Riccius bok Tvillingsystrarna. Det var en ny författarbekantskap för mig och en bok som inte är en deckare utan en vanlig roman.

Monica och Magnus har försökt få barn i många år. Men så bestämmer de sig för att adoptera. De åker till Thailand för att hämta sin dotter. Det visar sig att flickan har en tvillingsyster. Monica vill inte sära på flickorna. Systrarna Linn och Liv växer upp i 1980-talets Västervik. Deras utanförskap för dem samman. Men när Liv flyttar hemifrån för att satsa på baletten blir Linn ensam kvar. Systrarna glider ifrån varandra. Dansen blir allt för Liv, men hon får betala ett högt pris för framgångarna. Linn finns alltid där för henne, ett sätt för Linn att inte känna sig övergiven. Men så blir Linn svårt sjuk. Liv måste resa tillbaka till Thailand, ett land hon lämnade för 30 år sen.

Jag var lite osäker på om det här verkligen var en bok som skulle passa mig. Men det gjorde den! Boken är välskriven, storyn håller och visst vill jag veta hur det går för de adopterade tvillingsystrarna. Det handlar mycket om relationer, dels mellan par, dels mellan systrarna. Nån syster har jag aldrig haft, så det vet jag inte hur det är. Det jag har förstått är att tvillingar kan ha en relation med nästan telepatiska inslag. Det har Linn och Liv.

Det här är en gripande historia om umbäranden, men också om gemenskap – genom blodsband och utan.

Mitt omdöme blir det högsta.

I försenad Alla hjärtans-gåva 2023 köpte jag till Fästmönsambon Björn Hellbergs senaste bok i Sten Wall-serien, Vena amoris. Jag lånde och läste denna deckare med humor till livs.

Boken börjar på en semesterresa i Italien, men fortsätter sen i Staden. Där slår en kvinnomördare till mitt i sommaren. Kommissarie Sten Wall och hans kollegor får i uppdrag att lösa fallet 0ch hitta mördaren. Gärningsmannen lämnar efter sig ett avsiktligt spår som i hög grad förbryllar polisen: en makaber hänvisning till kärleken.

Det här är ganska långt in i boken mest småputtrigt och roligt. Jag älskar Björn Hellbergs fyndiga formuleringar och ibland ganska ålderdomliga uttryck och skrattar ibland högt. Men så blir det otäckt och spännande. Sista tredjedelen av boken är allt annat än småputtrig och rolig. Ett HBTQ-tema finns också inskrivet. Det ger pluspoäng!

Boken ger inget djupare avtryck i mig, men det är några timmars underhållning. Och det är inte illa det.

Mitt omdöme blir medel.

I julklapp 2022 fick jag Elina Backmans bok När kungen dör av en vän. Det är den första delen i Saana Havas-serien och författaren är en ny bekantskap.

Journalisten Saana Havas från Helsingfors är på semester hos sin moster i byhålan Gustav Adolfs. Hon får då veta att en tonårsflicka mördades i byn 30 år tidigare. Saana börjar nysta i fallet, nåt som ingen i den idylliska byn uppskattar eftersom det river upp gamlas sår. Samtidigt utreder polisen Jan Leino i Helsingfors ett konstigt mord. Den mördade är brännmärkt med symboler. Det dröjer inte länge förrän nästa lik dyker upp. Jakten på en seriemördare börjar. Så träffas Saana och Jan. De upptäcker kopplingar mellan sina respektive utredningar. Och kopplar även samman sig med varandra…

Detta är en debutdeckare och snudd på en tegelsten. Kanske hade den vunnit något på att vara lite kortare. Men… språket flyter på bra och jag har inte svårt att komma in i berättelsen. Det vimlar inte heller av karaktärer som är onödiga och det gillar jag. Ett HBTQ-tema finns, vilket också ger plus. I storyn finns också relationsteman.

Är boken spännande då? Tja det är mer av en långsam deckare där ett kallt fall blandas med nya. Det är inget ovanligt grepp, men alla författare lyckas inte bra med det. Lyckas gör dock Elina Backman. Jag gillar den här boken och vill gärna läsa kommande delar.

Mitt omdöme blir högt.

Ytterligare en bok i lådan med pocketböcker från Bokus mellandagsrea var rockstjärnan Patti Smiths lilla bok Apans år. Boken är en sorts självbiografi på strax under 200 sidor, lite lagom att läsa när en själv är sjuk.

Boken handlar om år 2016, i den kinesiska astrologin Apans år. Det var ett omtumlande år för mig med såväl glädjeämnen som sorg. För Patti Smith var det ett år av avsked till personer som stått henne när. Vännerna Sam Shepard och Sandy Pearlman kämpade mot sjukdom och död. De båda hade Patti Smith lärt känna när hon kom till New York i början av 1970-talet. För Patti Smith blir det här ett år med en turné och många resor, såväl inre som yttre. På årets sista dag fyller hon 70 år. I den här boken blandar hon tankar, minnen och drömmar från 2016.

Denna lilla pocketbok är verkligen en blandning av prosa och lyrik. Ibland är jag inte heller säker på om jag läser om författarens drömmar eller hennes verklighet. Men det jag förstår är hur tufft det här året, 2016, var för henne med de goda vännernas sjukdom och död. Plötsligt går det upp för henne att nästan alla hennes nära och kära är döda. Och själv fyller hon 70 och kommer närmare döden hon med. Detta är ingen enkel bok.

Mitt omdöme blir högt.

I början av 2023 hämtade jag en låda pocketböcker som jag hade nätshoppat på mellandagsrea. Lådan innehöll en del spänningslitteratur, men också andra genrer. Flera av författarna var nya bekantskaper. Av annan genre tillika ny författarbekantskap var Birgitta Bergins bok Toktanten. Baksidestexten på boken gjorde mig nyfiken – det är många av oss som är ganska galna kärringar och grannar. Nu har jag läst ut boken och försöker sammanfatta mina intryck.

Greta Liilja är en sån där kärring, på ren svenska, som förpestar tillvaron för ett gäng sommarboende och permanent boende i Lövudden. Hon får öknamnet Toktanten när hon sätter stopp för ett påbörjat husbygge. Hon verkar vilja förstöra för allt och alla genom att hota och klaga på det mesta, från tomtgränser och tillåtna gångvägar, skräpiga trädgårdar och så… vad hände egentligen med katten och den lilla hunden? Och varför går Greta omkring med en gigantisk skruvmejsel? Stämningen blir allt mer hotfull. Hur ska detta sluta?

Även om den här typen av bok kanske skulle kategoriseras som feelgood handlar den rätt mycket om feelbad. En människa som får andra att må dåligt. Den typen av människor fascinerar dock mig – kanske för att jag är en feelbadmänniska själv? Dock verkligen inte i Greta Liiljas klass – hon är unik. I vart fall vill jag gärna ta reda på varför nån är på det här viset. Den nyfikenheten lockar även författaren till den här boken fram hos mig. Varför är Greta så fläng och elak?

Personporträtten är helt klart författarens starka sida. Jag ser dem allihopa framför mig. Eller… jag gör mig förstås egna bilder efter det författaren har skrivit och hur hon beskriver sina karaktärer. Även om det är sommaridylliskt skapar Birgitta Bergin också en tät, hotfull stämning. Min enda invändning är att det drar ut så pass på tiden. Är det realistiskt att människor står ut så länge och är det trovärdigt att de inte riktigt slår tillbaka, eller gör det ganska sent? Nåja. Det här är fiktion. Och det är verkligen intressant att läsa om hur en galen människa kan terrorisera sin omgivning och liksom ha makten över så många andra personer. För att hon är galen är den enda förklaring på det hela som jag kan hitta.

Mitt omdöme blir högt för denna roande – och oroande! – och framför allt annorlunda bok.

En bok som stått på min inköpslista ganska länge var Alex Michaelides thriller Den tysta patienten. Boken har några år på nacken och var slutsåld. Men… jag fick ju som bekant ett presentkort i julklapp. Redan på juldagen hade jag nätshoppat för det och då hittade jag bland annat den här boken.

Även den här boken, precis som den jag läste innan (Lockdown av Peter May), utspelar sig i London. I centrum står Alicia Berenson, vars liv verkar vara helt perfekt. Hon är en känd konstnär och gift med en lika känd modefotograf. Men en kväll när Alicias man kommer hem skjuter hon honom i ansiktet. Sen tystnar hon. Hon vägrar att prata eller förklara varför. Hon blir den tysta patienten. Men den rättsmedicinske psykoterapeuten Theo Faber har länge velat ta sig an fallet. Han är besatt av att få Alica att tala och att få fram sanningen om varför hon mördade maken. Detta leder emellertid Theo djupare in i sitt eget psyke…

Det är en ganska otäck historia som spelas upp för läsaren. Skickligt förvirrar författaren läsaren och det blir nästan som att terapeuten är sjukare än patienten. Extra obehagligt blir det för att jag känner igen vissa saker och reaktioner.

Här är en hel del Londonmiljöer beskrivna, till exempel Camden där vi var så sent som i juni 2022. Härligt!

Men… jag gillar inte slutet. Den här psykologiska thrillern är spännande, men den innehåller också alltför många krumbukter för att tilltala mig helt.

Mitt omdöme blir ändå högt.