Ulrika Hurtig

Tidigare har jag läst ett antal av Sofie Sarenbrants böcker och har väl haft lite olika uppfattning om dem. Bakom din rygg var jag nyfiken på länge, främst för att den hade fått ganska blandad kritik. Sofie Sarenbrants böcker är ofta just hajpade. När jag väl läste Bakom din rygg hade det gått ett tag sen boken kom ut och det var helt rätt läge för mig att läsa den.

Stefano äger en frisersalong på Östermalm, en salong som är mycket inne just nu. Där jobbar Jenny – tack vare att hennes mamma har betalat hyra för en stol ett helt år. Jenny är förtjust i Stefano, men han är helt förlorad i den nya tjejen, Angelina. Svartsjuk och irriterad bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem Angelina egentligen är, för ganska snart upptäcker Jenny en del sprickor i den perfekta fasaden. Samtidigt mördas en av salongens kunder. Det visar sig inte bli det enda dödsfallet… Nåt som också visar sig är att människor inte alltid är dem de utger sig för att vara.

Boken byter hela tiden berättarperspektiv. Kapitlen är korta. Det funkar toppenbra och för snabbt in läsaren i bokens händelser, som då skildras ur olika synvinklar. Det går snabbt att läsa boken. Jag tycker att jag nyss har börjat läsa den när jag inser att jag är en tredjedel in i boken. Slutet får en bra och spännande twist, nåt som ger den här deckare pricken över i:et. För mig är det här en alldeles perfekt sommardeckare. Synd bara att stranden saknas för min del.

MItt omdöme blir det högsta.

En serie böcker som jag har sneglat intresserat på ett tag är Thomas Bodröms och Lars Olof Lampers Svenska brott. Vad jag förstår har hittills tre böcker kommit ut. Den första delen i serien har titeln Bodenfallet.

En ung tjej hittas död och styckad i Boden efter att ha varit försvunnen i flera veckor. Detta är ett verkligt fall och författarna beskriver polisarbetet och rättsprocessen kring brottet. Läsaren får följa utredningen från det att polisen och Missing people letar efter tjejen, till fynden av hennes kroppsdelar. En misstänkt grips, men för att få den personen fälld krävs att man får veta dödsorsak, var mordet skedde och var styckningen skedde – och om det ens var mord.

Det är riktigt intressant att följa hur polisen arbetar med att lösa ett fall. Thomas Bodström, som ju är advokat, beskriver hur poliserna arbetar, men också själva rättsprocessen. Lars Olof Lampers är journalist och har säkert ett finger med i spelet när det gäller grävandet i fallet och medias roll. Det här fallet var ganska kontroversiellt därför att en gärningsman inte bara grips, fälls och döms för mord. Först. Därefter, när mannen överklagat, sänker hovrätten domen till tio år för dråp bland annat för att gärningsmannen har ett funktionshinder.

Den här typen av kriminalböcker, som skildrar verkliga fall, vill jag läsa mer av. De två återstående böckerna i serien, Trippelmordet i Uddevalla och Sommarstugemordet i Arboga vill jag också läsa även om jag tyckte att den här första delen var lite väl tunn. Eller kanske känner jag så för att jag – och alla andra – inte riktigt har fått svar på alla frågor i fallet.

Mitt omdöme blir högt.

I min mammas bokhyllor hittade jag en del böcker av Per Anders Fogelström, bland annat Stad-serien. Den läste jag med stor behållning. Förra sommaren fick jag låna Kamrater-serien – minus den sista delen! – av en kollega. Men så fanns efter mamma också den tredje delen i Barn-serien, Vita bergens barn. Självklart ville jag läsa de två första delarna. I början av juni fyndade del ett, Vävarnas barn, inbunden och i gott skick second hand.

Precis som i de övriga böckerna skildras Stockholm i Vävarnas barn. Nu är vi nere på 1700-talet och böckerna i Barn-serien sägs vara ”prequels” till Stad-serien. I den här boken skildras klädesarbetarnas liv. Såväl vuxna som barn lever så hårda liv att det understundom är svårt för mig att läsa om boken. De är de lägsta i samhället, de har inte ens rätt till sina kroppar. Och när som helst kan de dömas till tukthus, fängelse eller tvångsarbete, allt efter överklassens godtycklighet. I den här boken skildras den uppdiktade karaktären Johannes Krohn och hans familj, men här figurerar även personer som har levat.

Per Anders Fogelström har inte bara skrivit en gripande och mycket läsvärd bok. Han har, som vanligt, levandegjort en bit av Stockholms historia. Och framför allt: lyft fram människor som annars skulle ha glömts bort.

Mitt omdöme blir det högsta.

Många somrar (i alla fall fyra, nästan fem) har jag haft i Brighton. Därför var det självklart för mig att åtminstone av nostalgiskäl köpa Lucy Diamonds bok En sommar i Brighton. Semestern 2018 blev inte som jag hade tänkt, men vad är då bättre som plan B att resa litterärt?!

Den här boken är ganska enkel och tillhör genren feelgood. Plotten i boken är inte särskilt tillkrånglad. Ett antal kvinnor i lite olika åldrar, med fokus på Rosa, Charlotte och Georgie, bor i samma flerfamiljshus i Brighton. Rosa har gjort en omstart i sitt yrkesliv och jobbar nu med mat, Charlotte försöker komma över en stor sorg och Georgie har flyttat till stan i max ett halvår för att hennes pojkvän har fått jobb där. Över dem alla bor den äldre Margot som leker kärleksgudinna, bland annat. Så småningom lär kvinnorna känna varandra samtidigt som deras liv förändras.

Berättelsen om kvinnorna är egentligen ganska förutsägbar, men det kan vara lite skönt att läsa om heterosexuella, okomplicerade förhållanden ibland. Alla män i boken är skitsnygga. Kvinnorna, även om de har drabbats av sorger och motgångar, har rätt mycket flyt vad gäller såväl jobb som kärlek – och som i så många feelgoodromaner också pengar i form av ett arv. Jag hade gärna läst mer om Brighton (fler miljöskildringar, färre persondito även om karaktärerna känns ”äkta”) och det hade författaren, som egentligen heter Sue Mongredien, säkert klarat av – hon har själv bott där en tid. Rullskridskodiscot i boken hade i alla fall hög igenkänningsfaktor hos mig och jag skrattade gott åt ett minne som poppade upp. Ett antal irriterande korrekturfel skämmer boken, som jag annars tycker är ganska perfekt sommarläsning. Jag kände då och då saltstänken från havet på min näsa.

Mitt omdöme blir högt.

Strax före semestern fick jag låna en hög med böcker på engelska av en kollega. Högen innehöll bland annat tre hårdkokta deckar. Den lilla boken Jigsaw av Ed McBain är enligt utlånaren en bok perfekt för sommar, semester och hängmattan. Nån hängmatta hade jag ju inte, men väl semester. Och sommar var det sannerligen.

Boken utspelar sig i 87:e distriktet i en fiktiv storstad i USA. Poliserna jagar en mördare som lämnar pusselbitar. Pusselbitarna är delar av ett foto, en bild som sägs ska visa var en skatt finns. En skatt bestående av en resväska med hela 75 000 dollar i. Slutet är lite överraskande.

Den här lilla boken är otroligt snabbläst. Och min kollega hade rätt, den var perfekt semesterläsning. Inget djupare innehåll, ganska spännande och så fick jag träna min engelska.

Mitt omdöme blir medel.

Jag har fortsatt plöja några Ed McBain-böcker. Sadie when she died är en liten bok som kom ut 1972. Ganska tunn var den och, precis som Jigsaw, perfekt semesterläsning.

Boken inleds med att en kvinna hittas död. Gladast blir hennes make. Men det är inte han som har mördat henne. En annan man har erkänt mordet. Solklart fall för polisen Steve Carella på 87:e distriktet. Fast.. nåt konstigt är det med den glade maken och när den dödas lilla svarta bok hittas står det klart att Sarah Fletcher också var Sadie Collins…

Jag känner mig mer hemma nu med författarens stil och sätt att skriva. Kanske är det därför jag uppskattar den här boken mer än Jigsaw. Berättelsen flyter smidigare framåt och jag gillar mer och mer de hårdkokta inslagen i boken. Till exempel som när det står…

[…] Tuesday morning sunshine assaulted the lieutenant’s corner window. […]

Mitt omdöme blir högt. Jag ska läsa mer Ed McBain.

Nånstans för inte alltför länge sen läste jag om Garth Greenwells bok Det som tillhör dig, en bögroman som utspelar sig i Bulgarien.

Bokens huvudperson är en ung amerikansk man som arbetar som engelsklärare i Bulgarien. På en offentlig toalett i Sofia träffar han en dag Mitko, som försörjer sig som prostituerad. Mitko har nånting som lockar och snart är de två involverade i nån form av kärlekshistoria – av ganska destruktiv art. Läraren har ett ordnat liv med jobb och hem, Mitko lever på gatan. När bokens jag får ett brev om att hans pappa är dödssjuk och vill träffa honom river det upp gamla sår och minnen från en barndom som inte var så enkel. Mitko slåss med helt andra demoner. Deras förhållande tar paus, men efter ett par år förs de samman igen av en sjukdom.

Det här är en mycket gripande bok. Förhållandet mellan de två männen kan aldrig bli jämlikt eftersom männen är från två skilda skikt i samhället. Ändå är attraktionen mellan dem så stark att det slår gnistor om den. Många sexscener är otroligt realistiskt skildrade. Ibland är de vackra och sensuella, ibland är de ganska råa… Det är också en sorglig historia, för läsaren kan ana hur den slutar och att Mitko alltid är den ensamme, den som har inget.

Boken gavs först ut 2011 i novellform och kom som roman 2016. I Sverige gavs boken ut 2018.

Mitt omdöme blir det högsta.

En bok som inte har stått på min inköpslista är Anne Swärds roman Vera. Ändå köpte jag den till mig själv. Författarbekantskapen var ny, men nånstans hade nån gjort mig nyfiken på just den här boken. Och pocketböcker är aldrig fel när en reser – vare sig det är enbart litterärt eller så kort bort som till Stockholm.

Resan med Vera går till 1940-talets Sverige, med tillbakablickar under krigsåren i vad jag tror är nåt så kallat öststatsland. Den unga Sandrine hamnar i Sverige med lånad identitet och väska och med ett oönskat barn i magen. Den äldre och välbergade Ivan Ceder friar och Sandrine säger ja. På själva bröllopsdagen föds flickan, hon som får namnet Vera. Äktenskapet är förstås inte lyckligt. Sandrine har svårt att anpassa sig och flickan vill hon inte alls ta hand om. Även Ivan bär på hemligheter, som Sandrine inte lyckas avslöja förrän mot slutet. Krig, elände och ett HBTQ-tema – så kan boken sammanfattas. Och ändå finns här en ung, skör kärlekshistoria som inte riktigt får slå ut i blom.

Det här är en grym historia. Grym för alla inblandade. Det är nog knappt ingen i boken som får uppleva kärlek. En kärlekshistoria som knappt hinner börjar får ett abrupt slut på grund av kriget. Det är en skakande berättelse som spelas upp, en historia med många bottnar. Författaren får ihop precis alla trådar och jag är mycket imponerad. Det här är en riktigt bra bok.

Mitt omdöme blir det högsta.

Att läsa böcker med tunga teman på engelska kan vara utmanande. Jag gillar den typen av utmaningar och köpte William Landays bok Defending Jacob på originalspråk. Och trots tyngden i själva ämnet och andra, yttre saker flöt läsningen på bra.

Bokens berättarjag är Andy Barber, som är åklagare. En dag mördas en ung kille i Andys sons Jacobs skola. Andy gör sig redo att ta sig an fallet. Men så hittas viktiga bevis som länkar Jacob till mordet. Och plötsligt står Andy, hustrun Laurie och sonen Jacob på de anklagdes sida. För även om bara en person är åtalad för mordet – i det här fallet Jacob – drabbas en hel familj. Slutet blir helt annorlunda än jag nånsin hade kunnat föreställa mig. Slutet är nästan… två slut…

Läsaren följer en stor del av rättegången och däremellan faderns berättelse av händelserna. Mina sympatier hamnar hos familjen och jag vill och tror, precis som Andy, att Jacob ska vara oskyldig. Att det sen finns mördare i släkten ändrar inte min inställning. Resan – eller resorna, snarare! – till paradiset mot slutet blir inte som planerat/-de. Och det är dessa… twister (hittar inget bra ord på svenska) som gör boken så väldigt bra.

Det här är en otäck och svart roman, men också väldigt bra. Mitt omdöme blir det högsta.

Jag – och säkert många med mig – brukar säga att Gotland är Sveriges motsvarighet till Midsomer. Nu är Midsomer fiktivt och Gotland finns på riktigt, fast om där skulle ske lika många mord i verkligheten som det gör litterärt skulle inte en käft bo där. Alla skulle vara antingen mördade eller skitskraja. Mari Jungstedt är en av författarna som tar livet – litterärt, alltså – av folk på Gotland. Jag gillar hennes böcker, som jag tycker är snabblästa och spännande, och nätshoppade Ett mörker mitt ibland oss, en bok i serien om polisen Anders Knutas.

Boken inleds med att en populär krogägare försvinner och hittas mördad efter några dagar. Detta är inte det enda mordet som sker. Vissa delar kring morden är likartade och polisen förstår att de hänger ihop. En seriemördare är lös på Gotland. Motiven till morden visar sig hänga ihop med främlingsfientliga kretsar. Nutida händelser varvas med glimtar från sent 1990-tal, början av 2000-talet och ett barn som far illa. Utöver detta har poliserna Anders Knutas och hans Karin Jacobsson en paus i sitt förhållande. Pausen visar sig inte vara av den ofarliga sorten.

Trots att det handlar om seriemord är det här ganska lättsam läsning, mycket väl passande på sommaren. Jag tycker att vissa händelser, människor och trådar släpps lite för lättvindigt, men, som sagt, det är lättsam läsning, inte djup. Boken är spännande och jag har svårt att lägga den ifrån mig. Därför är jag glad att den är snabbläst också.

Mitt omdöme blir högt.