Ulrika Hurtig

En kan inte enbart läsa läskiga böcker. Till en resa köpte jag en feelgoodroman i pocket. För att bryta av mot hemskheterna köpte jag Frida Skybäcks bok Bokskåpets hemlighet när jag handlade på ICA.

Rebeckas mormor ligger på sjukhus och Rebecka lämnar sitt jobb i storstan (Stockholm) för att hjälpa till nere i Skåne. Eller ja. Hon lämnar också jobb och storstad eftersom hon är besviken på en utebliven befordran. Mormors stuga och trädgård är förfallna och Rebecka bestämmer sig för att röja upp. Då hittar hon en dagbok och några brev som visar att mormor Anna har hemligheter bakåt i tiden. Boken växlar mellan glimtar från Annas liv 1943 och Rebeckas tillvaro i stugan 2007.

Jag gillar den här boken redan från början. OK, det är en hel del kärlek med och det kan jag väl kanske klara mig utan litterärt. Men som alltid i Frida Skybäcks böcker finns det spännande familjehemligheter och starka kvinnor. Här är det männen som får vara vackra, medan kvinnorna är de som agerar. Språket är inte tillkrånglat utan att för den skull vara torftigt. Kapitlen är av lagom längd. Jag läser boken snabbt. Den ger mig en stunds njutning – och en del eftertanke.

Det här den tredje boken av författaren jag läser, men de tre böckerna – som alla har böcker som tema – hänger inte ihop i nån serie.

Mitt omdöme blir det högsta.

Hösten 2020 köpte jag ett antal böcker på engelska second hand. En av dem var The Madman’s Daughter av Megan Shepherd. Boken verkade vara både spännande och läskig. Den stod länge oläst, men sommaren 2022 grabbade jag tag i den här storpocketen och läste de cirka 420 sidorna. Författaren blev en ny bekantskap för mig.

Det här är första delen i en trilogi. Boken kom ut 2013. Huvudpersonen är sextonåriga Juliet Moreau. Juliets liv har fallit samman sedan fadern, en känd läkare och vetenskapsman i London, anklagats för hemska experiment på djur. Fadern tros vara död. Men så upptäcker Juliet att han faktiskt lever. Hon bestämmer sig för att följa med Montgomery, pappans assistent, till den ö där han nu utför sin forskning och sina experiment. Även om hon är nyfiken på det vetenskapliga inser Juliet att hon måste sätta stopp för experimenten.

Det här är lite av en blandning av spökhistoria och sci-fi, med inslag av romance. I centrum står en galen vetenskapsman och hans förtvivlade dotter. Samtidigt som Juliet försöker ta in det som händer kring fadern och sig själv drabbas hon av kärlek.

Nej, det här är inte riktigt min typ av litteratur, men jag kämpade och läste ut boken. Den är välskriven och engelskan flyter ganska lätt. Jag ska dock inte jaga de två uppföljande delarna.

Mitt omdöme blir medel.

De här böckerna ingår i The Madman’s Daughter-trilogin:

The Madman’s Daughter
Her Dark Curiosity
A cold Legacy

Är det nåt jag unnar mig och icke gör avkall på så är det mina bokinköp. Min andra semestervecka sommaren 2022 gick jag till English Bookshop för att kolla om några av mina vill-läsa-titlar på Goodreads fanns att köpa. Tyvärr orkar jag inte vara inne i bokhandeln nån längre stund. Men en bok kom jag ut med sist jag var där. Det var nya författarbekantskapen Alyssa Coles bok When no one is watching.

Den här psykologiska thrillern utspelar sig i New York. I centrum står Sydney Green, född och uppväxt i Brooklyn. Hon ser sitt gamla bostadsområde förändras snabbt och nya lägenheter växer upp som svampar. (Påminner onekligen om Uppsala…). När hon deltar i en guidad promenadtur i området får hon en oväntad kompis i sin granne Theo. Theo är arbetslös och lever med Kim – som behandlar honom ganska ruttet. Sydney och Theo dyker ner i det förflutna, men upptäcker att allt kanske inte är så enkelt som att grannar har flyttat till förorterna…

Alyssa Cole har skrivit flera böcker och fått flera priser, men vad jag förstår är detta hennes hittills enda spänningsroman. Boken kom ut 2020 och speglar ett samhälle som jag inte är så bekant med. Det jag däremot är bekant med är Theos situation. Som så ofta är det personer och händelser som jag kan relatera till mig själv som fastnar – och allt som oftast är det de sorgliga. Slutet är spännande och blodigt, kanske inte helt oväntat. Jag inser att boken är delvis baserad på verkliga händelser.

Det tar en stund att komma in i språket och författarens sätt att skriva. När jag väl gör det inser jag hur mycket jag gillar det. Boken är inte bara välskriven, den har en massa kluriga formuleringar och annat, en berättarkonst som jag väldigt sällan hittar hos svenska moderna författare. Eftersom boken är skriven på amerikansk engelska får jag kolla betydelsen på en del ord. Inte så ofta att det stör läsflödet, det är mer lärorikt.

Mitt omdöme blir högt.

Ibland inser jag att det är ganska sjukt att jag läser så många kriminalromaner. Ofta är det tunga böcker. Då får jag sticka emellan med nåt lättsammare. Vanligen faller valet på Karin Brunk Holmqvists böcker om lite underliga pensionärer på Österlen. Jag har nog läst de flesta av hennes böcker, som alla är fristående och inte hänger ihop i nån serie. I början av december 2021 förra året köpte jag Lättklätt i tryckkammaren i pocket. Nog hade jag en eller annan tanke på att jag kanske behövde livas upp på sommaren, för jag har inte läst boken förrän nu i juli 2022.

I den här boken flyttar Agnes och Adolf till ett litet hus på Österlen. De har haft gård, men mellanlandat i en lägenhet där de aldrig har trivts. Vid nya huset blir de genast kompisar med grannarna Rut och Herman. En annan granne, Lutz, tysken, är en udda fågel som håller på med ett hemligt projekt.

Det här är verkligen lättsamt och roligt, men inte enbart. Det finns ett par sorgliga historier och naturligtvis är det dem som suger sig fast. Dels är det relationsproblem i form av Kirstens ostimulerande liv med den obildade och själviske Ole och de fyra sönerna, dels är det karaktären Lutz. Tysken är precis som jag ensam i världen utan föräldrar, syskon eller barn. Den enda som var snäll mot honom i barndomen var hans mormor.

Det är i karaktärsbeskrivningarna och de dråpliga situationerna som författaren får in riktiga fullträffar. Jag ser människorna framför mig. De snuskiga och ganska plumpa vitsarna blir till och med roliga när Karin Brunk Holmqvist väver in dem i berättelsen. Några små korrekturfel hittar jag, men inte överdrivet många som de senaste gångerna. Det här är en riktig feelgood, full av humor, en del kärlek och ett gott slut.

Mitt omdöme blir högt. Författaren når inte helt upp till högsta omdöme som hon fick för mina favoriter Potensgivarna och Rapsbaggarna.

En gång i tidernas begynnelse upptäckte jag Anne Holts författarskap. Jag har läst de flesta böcker hon har skrivit, men mest har jag nog uppskattat serien om polisen Hanne Wilhelmsen. I år kom den elfte boken i serien ut på svenska och jag köpte Det elfte manuset i juli 2022.

Även den här boken, som så många nyutkomna böcker, utspelar sig under pandemin. Den har flera parallella berättelser, men det är berättelser som förstås går ihop. Hanne Wilhelmsen är pensionerad sen länge och sitter i rullstol. Hon är polisen Henrik Holmes mentor och det är till henne han vänder sig med ett mord som ingen tycks bry sig om: en kvinna har hittats mördad och naken med sönderslaget ansikte. Samtidigt har ett manus försvunnit från Norges största bokförlag. Det är samma förlag som Hanne Wilhelmsen har sänt ett manus till. Ansvarig för att hitta det försvunna manuset, men även redaktör för Hanne Wilhelmsen är den unga Ebba Braut. Hanne, Henrik och Ebba dras till varandra och diskuterar fallen – nattetid. Och ja just det. Hanne Wilhelmsen lever med en kvinna och deras gemensamma dotter. Precis som författaren är hon lesbisk.

Även om det blir lite hattigt med flera ”fall” är den här boken spännande redan från start. Jag läser boken snabbt, såsom jag gör när en deckare är riktigt bra. Författaren är en driven skribent och det är i beskrivningarna av sina karaktärer som hon verkligen briljerar. Men jag blir också mycket imponerad av hur författaren får ihop alla teman och att de till synes lösa trådarna tillhör ett och samma nystan. Upplösningen är ganska överraskande.

Mitt omdöme blir det högsta. Det här är en riktigt spännande kriminalroman. Norge levererar!

Ibland köper jag böcker och ger bort till sambon. Kanske är det ett sätt att mildra mitt dåliga samvete för alla böcker jag köper till mig själv. Eller också är jag bara självisk eftersom jag allt som oftast brukar låna och läsa de böcker jag ger bort. Ja ja, oavsett, nu har jag gett bort, lånat och läst Cilla och Rolf Börjlinds bok Den barmhärtige samariten.

Den här gången är det pandemi även i litteraturen. Och Oliva Rönning är försvunnen. Hon måste givetvis ha blivit bortförd mot sin vilja. Samtidigt som letandet efter Olivia sker försöker nån hindra att leveranserna av covidvaccin kommer fram till Sverige. Mette Olsäter, Olivias och hennes kollegors förra chef, är utsett som samordnare för säkerheten kring vaccinleveranserna.

Boken börjar spännande som fasen. Läsaren är inte helt säker först, men det är Olivia som är bortförd och som hålls fången av en läskig typ. Sen rullas en märklig historia upp. Ett kallt fall blir varmt genom Olivia, en person får posthum upprättelse och samtidigt slåss de medverkande mot vaccinmotståndare. Det är realistiskt som 17 när covidsjuka patienter vårdas. Ja, hela boken är väldigt realistisk och otäck. Det finns liksom… galningar där ute.

Jag läste ut den här boken på rekordtid. Den är så bra, men jag kan tänka mig att den vinner på att läsas nu, medan coronapandemin ännu är. Sen vill vi som var med helst glömma pandemin.

Mitt omdöme blir det högsta. Det här är en riktigt bra kriminalroman.

I början av maj 2022 anlände ett härligt bokpaket. I paketet låg bland annat Sara Nisha Adams bok The Reading List. Jag hade sett den här boken nånstans på nätet och tyckte att den var intressant. Att läsa på engelska känns också både kul och lärorikt.

Den här mindre tegelstenen har en skrynklig läslista i centrum. Aleisha jobbar motvilligt på ett bibliotek – hon vill inte ha jobbet, men hon behöver det. I en av biblioteksböckerna hittar hon listan. Det blir början till en annorlunda resa. För böckerna och berättelserna förflyttar henne bort från såväl ensamheten som problemen hemma. Änklingen Mukesh kommer till biblioteket för att få hjälp att hitta böcker så han kan nå sitt barnbarn, en bokmal. När Aleisha så småningom visar honom läslistan bildar morfar och dotterdotter en annorlunda bokklubb för två. Men den magiska läslistan gör så många fler underverk än så.

Även om boken är tjock och hoppar lite i tiden kommer jag snabbt in i handlingen – och gillar den. Det är nåt speciellt med boktokar – jag är ju en själv. Lite egna, ensamma, ibland ledsna, men när de hoppar in i litteraturens värld är de i paradiset. Det är en magisk läslista som hamnar i många händer och som berör mottagarna – och mig som läsare. Det här är en underbar bok om litteraturens möjligheter att såväl resa och möta nya människor som att trösta och ge nya kunskaper.

Mitt omdöme blir det högsta.

Till födelsedagen 2022 fick jag bland annat ett generöst presentkort hos en bokhandel. Det har jag nu satt sprätt på. Bok nummer två jag köpte var Windsorknuten av S.J. Bennett. Den pocketboken fick följa med på min resa till England eftersom den passande nog är den första delen i serien Drottningens detektivbyrå. Drottningen i boken är nämligen drottning Elizabeth II.

Det är vår 2016 och drottning Elizabeth håller på att förbereda firandet av sin 90-årsdag. Hon är på Windsor Castle. Efter en fest hittas en av gästerna död. En rysk ung pianist har hängt sig i sin slips. Men slipsens Windsorknut får MI5 att fundera om det inte handlar om mord. Drottningen själv kan inte låta bli att genom sin biträdande privatsekreterare Rozie Oshodi göra egna efterforskningar.

Visserligen handlar den här boken om mord – och inte bara ett sånt – men den är annars mest en mysdeckare. Boken är mer klurig än otäck. På en resa som den jag gjorde blev den en alldeles förträfflig resekamrat eftersom boken är ganska lättsam och lättläst. Windsorknuten är välskriven och drottning Elizabeth skildras som ganska ”down to earth”, prins Philip som en skämtare. Karaktärerna känns realistiska, åtminstone för mig som har sett på The Crown. Den här boken ska jag låna ut till svärmor.

Mitt omdöme blir högt.

En författare som jag läst genom åren är Karin Wahlberg. Visserligen har jag ibland tyckt att hennes böcker är lite ojämna. Somliga av dem är rena stridsskrifter kring vården, skriven av en frustrerad läkare/patient (?). Icke desto mindre vill jag läsa böckerna i Claes Claesson-serien. En god man är den senaste och den var även med i det senast nätshoppade bokpaketet.

Året går mot höst när den omtyckte och kompetente barnläkaren Paul Klintman hittas mördad i sitt hem i Skåne. Han skulle ha rest till Dalarna för en konferens, men kom aldrig dit. Såväl anhöriga som kollegor är chockade, för ingen kan förstå vem som ville ta livet av den här gode mannen.

Den här boken handlar om utsatta barn – men också utsatta föräldrar. Och framför allt, om läkares makt. Berättelsen känns trovärdig, även om det blir lite segt ibland. Jag lyckas inte lista ut vem mördaren än. Dock känns bokens slut lite… rumphugget. Ibland är boken nästan lättläst skriven och samtidigt pratig. Jag hittar inte riktigt in i den här deckaren. Kanske handlar det om att boken i långa stycken inte är så spännande.

Mitt omdöme blir medel.

Ganska länge stod en lite annorlunda bok på min inköpslista. När jag senast nätshoppade ett gäng böcker var Anneli Furmarks bok Gå med mig till hörnet med i beställningen. En bokmal som jag skulle läsa en serieroman. Det gick nån månad innan jag skred till verket. På ett par dar hade jag läst ut boken.

Boken handlar om Elise och Dagmar. Elise är 50+ och gift med Henrik. Hennes söner har flyttat hemifrån. En dag träffar hon Dagmar på en vernissage. Dagmar är gift med en kvinna och har också barn. Det uppstår en stark attraktion dem emellan. De inleder en avståndsrelation som i mångt och mycket påminner om en tonårsförälskelse. Men de träffas också. Då är alla sms och telefonsamtal i ur och skur, på soliga parkbänkar och i kalla gathörn, bortblåsta. Frågan är bara hur länge.

Det här är riktigt bra. Inte trodde jag att en seriebok skulle fånga mitt intresse – och hålla det kvar. Men så var fallet. Bilderna skildrar fint de olika stämningarna och känslorna, främst hos Elise. Elise slits mellan sina känslor och kärlek för och till både Henrik och Dagmar och det är mest ur hennes perspektiv berättelsen växer fram. Där finns glädje och sorg, kärlek och tårar, rädsla för ensamheten, men inte så mycket rädsla för vad omgivningen ska tycka. Det gör att boken känns både realistisk och nutida. Författaren väjer inte för att skildra det svåra i olika livsval. Detta ger mig som läsare en hel del att tänka på.

Mitt omdöme blir det högsta.