Jessica Gunnarsson

När jag fyllde 40 förra året blev jag överraskad av min storasyster som först bjöd mig på en spa-dag i en annan stad. Det var helt underbart att bara umgås och njuta av olika sorters bad och andra aktiviteter kopplade till detta. Min absoluta favorit var själva "tvätt-ritualen" man skulle göra innan man fick gå in på själva spa-avdelningen. Iklädd bara mässingen fick man sitta på en liten pall och tvåla och skrubba precis hela kroppen. Hälla varmt vatten kropp och huvud. Bara njuta och kontemplera. Det var helt underbart!
Dagen avslutades med finfin middag på en lokal restaurang.

En av de absolut finaste presenter jag fått. En dag att minnas för alltid. Kvalitetstid med syrran.

Kärlek är inte ett substantiv kärlek är ett verb- man "gör" kärlek varje dag. I alla handlingar gentemot varandra.
Det är en väldigt personlig och djuplodande betraktelse över begreppet kärlek som Mats Söderlund skrivit. Han rannsakar sig själv och ställer sig frågor som vad det egentligen innebär att leva i ett jämställt förhållande? och hur pratar vi egentligen om kärleken? Vad är kärlek? Författaren talar i termerna att det ofta finns många inneboende fördomar och givna föreställningar som kan hindra oss att att nå ett djupare plan av förståelse, hänsyn och omtanke om varandra. Hur kommer vi förbi dessa hinder så vi kan möta varandra- i kärlek på riktigt?

Boken väcker både frågor och funderingar men framför allt kanske en förundran över- hur gör jag kärlek?

Tycker så mycket om den här boken.

Har du alltid undrat vad din katt egentligen försöker säga dig?
I Susanne Schötz bok kan du, som hängiven kattnörd, verkligen grotta ned dig i allt ifrån vokaliseringar till IPA-scheman och fonetisk transkription. Extra fiffigt är att boken är direkt kopplad till det forskningsarbete om katters vokaliseringar som Susanne bedriver med bl.a. Robert Eklund vid LiU. I boken finns tydliga hänvisningar till webbplatsen där man kan följa forskningen och ta del av de många inspelningar man hittills gjort av katters läten.

En mycket intressant och kunskapsfylld bok för alla som vill lära sig förstå och kommunicera bättre med sin katt!

Se hit alla kattälskare!

Här finner du över 200 sidor med matnyttig information hämtad från senaste vetenskapen blandat med rolig kuriosa om ett av våra allra mest älskade husdjur- katten.
Visste du att tamkatten domesticerades för omkring 10 000 år sedan?
Att katten, till skillnad från de flesta andra av vår tamdjur, är solitär dvs. ensamlevande?
Att svenska fonetiker bedriver spännande forskning kring kattens olika vokaliseringar (läten) med syftet att människor ska kunna förstå katter bättre?

En riktigt fin julklapp till alla som vill lära sig mer om sina pälsklingar!

Personligt och med en stor miljömedvetenhet- kan det bli bättre? Att ge bort smycken av återvunnet material är en fin present till hela vår planet, inte bara mottagaren.

I kast med liten kniv får vi lära känna Jonas som till synes lever ett "lyckligt" liv med fru och två barn. En kväll får han höra ett samtal som förändrar allt. Sara Kadefors pendlar mellan nutid och dåtid och vi får följa Jonas uppväxt tillsammans med ett gäng halvkriminella kompisar. Och hans tid med Rebecca. Den enda som han verkligen kan vara sig själv med. Men så händer något i det lilla samhället som får hela Jonas liv att rämna.

Under hela sitt liv har Jonas anklagat sig själv för det som hände den där kvällen. Och de djupa såren vill liksom aldrig läka. Nej, de spiller över, överdriver, övertar och övertalar. Jonas lever med stor ångest och döljer sitt förflutna för sin fru av rädsla att hon ska lämna honom. För hans största rädsla är att bli övergiven. Igen.

Kadefors kastar läsaren mellan olika känslor. Man skrattar, gråter och gläds med Jonas. Det är en fin och välskriven bok om ett mycket viktigt ämne. Om mörker och om ljus. Om sorgen och alla dess uttryck.

De säger att "allt går över" och "tiden läker alla sår". Men det är inte så.

I Århundradets kärlekssaga beskriver Märta Tikkanen sitt liv med en grav alkoholiserad och tillika hyllad konstnär och författare- Henrik Tikkanen. Det finns så mycket att säga om den här boken att orden inte riktigt räcker till. Det är en vacker, smärtsam och naken prosalyrisk skildring om medberoendets bojor. Men det är också en skildring av kvinnofällan och en djup innerlig längtan efter att skriva. Sist men inte minst är det öm beskrivning av kärlekens pris.

Som vuxet barn finner jag både styrka och tröst men framför allt igenkänning i Märtas ord. Hennes brutala ärlighet om det mest skamfyllda. Det mest smärtsamma och blottläggande. En familjs mörka hemligheter. Boken lämnar ingen läsare oberörd och det poetiska språket är magnifikt. Århundradets kärlekshistoria är en bok jag kommer att återvända till igen och igen.

True crime när den är som BÄST.

Efter att ha sett dokumentären om Michelle McNamara visste jag. Den boken måste jag läsa. Och det nu. Jag har alltid haft en skräckblandad fascination för True crime. Det mänskliga psyket intresserar mig. Likaså skrämmer mig. Vid det här laget har jag nog sett de flesta dokumentärer som finns i ämnet men det är en sak som alltid har stört mig. Var är brottsoffren? Vem nedtecknar deras historia?

Många böcker i ämnet True crime tenderar tyvärr att fastna i berättelsen om en förövare med trasig uppväxt. Brottsoffrens upplevelser och erfarenheter handlar ofta i skuggan av gärningsmannens profil. Här gör Michelle McNamara en heroisk insats. Allt började med att hon började med bloggen TruecrimeDiary.com. I ett tjugotusen bitars pussel får man som läsare följa med Michelle i hennes jakt på svar om vem förövaren (EAR, även kallad Golden State Killer) egentligen är. Hon gör gedigna efterforskningar på nätet och har ett antal olika samarbeten och intervjuer med poliser som arbetat eller fortfarande arbetar med fallet vid tiden hon skriver boken.

Men man får också följa Michelles egen resa ned i mörkret. Hur hon försvinner in i sig själv. Fångad i en oövervinnerlig besatthet i att fånga en sadistisk våldtäktsman och mördare som tycks övervinna allt och alla. Sättet hon skriver på berör verkligen och jag måste erkänna att jag läste boken i flera etapper. Den kom nästan för nära ibland. Jag behövde pausa mörkret. För faktum är att man känner varenda doft, smak när hon berättar. Hur avspärrningstejpen fladdrar utanför ännu ett brottsoffers hus. Skräcken i att vakna av ett ljussken riktat rakt mot ansiktet. Håren reser sig på armarna. Igen och igen. Men det går inte att sluta läsa.

Tyvärr fick ju Michelle inte vara med när man, mycket tack vare HENNES fantastiska arbete och efterforskningar, lyckades fånga förövaren. Men hennes ord kommer för alltid finnas med oss. Hennes omtanke och vördnad för alla drabbade. För alltid nedtecknat. Det finns faktiskt inga ord. Hennes språk är dessutom något utöver det vanliga. Fullkomligt magnifikt.

Har du läst den här boken bär du den med dig för alltid.
Mina varmaste rekommendationer.

I Pans labyrint får vi följa elvaåriga Ofelia som upptäcker sin dubbla identitet, att hon är reinkarnationen av den underjordiska prinsessan Moanna. En gång i tiden hade hon flytt upp till människornas värld där hon dog för att återfödas till Ofelia, utan några minnen av sitt tidigare liv. Och för att återvända till sin kungliga familj måste hon genomföra tre uppdrag före fullmåne.

Handlingen är placerad i Spanien 1944, och den gravida modern har just gift om sig med den vidrige kapten Vidal, som vigt sitt liv åt att utrota de rebeller som ännu efter inbördeskrigets slut gömmer sig i skogarna och drömmer om frihet.

Filmen är helt magisk! Den är uppbyggd som en slags saga, en mörk och suggestiv Alice i underlandet med hårresande obehagliga monster och livsavgörande utmaningar. Mitt i allt - denna modiga flicka. Man kan bara följa och förundras. Se dock till att ta fram ett rejält paket näsdukar för det blir känslosamt.

Den här boken. Återkommer till den hela tiden. Älskar. Så fin. Finurlig. Faktisk. Som en flytväst. Håller om. Ett ankare. Grundar. Dagar då det blåser upp till storm inombords och känslovågorna går skyhöga bläddrar jag bland orden finner ro. Tröst. Det är ok att känna. Det är ok att vara både Sårbar och Superstark.

Jag är INTE ensam!