Barnboksfamiljen

Detta är en bok som skildrar en sorts vardaglighet i en krissituation.
Adam ska fylla tolv dagen därpå men kvällens planer raseras när det plötsligt kommer ett oväntat kraftigt snöoväder. Tillsammans med sin lillasyster Maja tvingas Adam vänta kvar i skolans lokaler med 10 andra barn. Pappa är nämligen på resa med jobbet och mamma långpendlar från jobbet i Stockholm. En av de tio barnen är kvar på skolan är Jasmina, en missförstådd tjej som ofta råkar i strul. En lärare som öppet visar sitt ogillande av Jasmina gör att barnen inte känner sig bekväma att stanna kvar.
När de vuxna inte märker bestämmer barnen sig för att smita hem för egen maskin. Men hur ska det gå? Snön öser ner och strömavbrott sprider sig i samhället.

Söderblom som skrivit boken arbetar som rådgivare inom krishantering. Det märks tydligt då hon skriver in många detaljer kring krisberedskap i handlingen. Dels så möter vi olika vuxna genom boken som på olika sätt är förberedda på krisen. Exempelvis mormodern som bor gammaldags i en stuga med vedspis (perfekt vid strömavbrott), preppern Max som ändå klarar sig rätt bra i sin etta genom att vara förberedd men även föräldrar helt utan kunskaper inom krisberedskap och hur detta kan ställa till det. Vi får även läsa hur barnen hittar finurliga egna lösningar i de jobbiga situationer som uppstår.

Bokens berättelse är helt okej, Söderblom bygger upp en spänning stundvis som rycker med oss. Men framförallt känns detta som en inspirationsbok som genom en skönlitterär berättelse förmedlar info om krisberedskap. Så är du en prepper som vill få med övriga familjen så kan detta vara en okej bok att högläsa tillsammans. Men är du framförallt ute efter en nervkittlande läsupplevelse som utspelar sig under en samhällskris - ja då finns det bättre böcker i mitt tycke.
Jag högläste boken för min A (10 år) och han tyckte tyvärr boken var dålig. Då är han ändå aktiv scout och intresserad av överlevnadskunskapee.
Jag som vuxen tyckte den var helt okej, men det nyttiga med boken tar över lite för mycket som sagt.

Det finns många smådetaljer i boken som öppnar för samtal. Författaren skriver inte ut självklara lösningar utan öppnar upp för att diskutera olika dilemman. Såsom tillit till sina medmänniskor, blåljuspersonal och vuxna. Hur man bemöter varandra. Att ta emot och ge hjälp i krissituationer.

Detta är en bok som handlar om en sax, men inte vilket sax som helst. För denna sax nöjer sig inte med att klippa i avlagda reklamblad. Nej här klipps barnhår och snören, här görs märken i borden. För saxen tänker minsann inte klippa några naglar som förväntas. Denna saxen går sin egen väg.

Under boken gång börjar funderingarna här hemma - är saxens röst i boken verkligen saxens? Handlar boken egentligen om barnet som håller saxen när håret klipps?

Första gången jag läste boken själv som vuxen tänkte jag ”Nja..” och blev inte så begeistrad. Men det är något jag omprövat efter flera omläsningar tillsammans med barn. För barnen jag läst med har verkligen gillat boken. Sjuåringen sitter och fnissar boken igenom och fyraåringarna jag läst för lever sig in i berättelsen med funderingar.
Berättelsen känns väldigt mitt i prick för sin målgrupp. Många barn i 3-4-års åldern har ett stort behov av integritet, inflytande och självbestämmande samtidigt som de inte alltid kan få det som barn. Kanske är det därför som saxens revolt i boken lockar barnen jag läst för?
Saxar och klippning i sig är också ofta väldigt intressant för barn :-)

Det är kul med en barnbok i grafisk design-stil. Jag tänker att denna bok kan passa utmärkt att läsa och använda sig av i förskolan. För att sen ta in boken i ateljén och testa på nya tekniker tillsammans med barnen. Skapa utifrån boken. Exempelvis med en sax, vita/blåa/gröna/svarta papper och lim.

Många kan nog bli lite provocerade av bokens handling och tycka att den uppmuntrar till att barn ska klippa sig själva. Men jag tror nog att man kan samtala tillsammans med barnen och reflektera även kring det.

En annorlunda och poetisk bilderbok som väcker mycket mer än vad man tror vid en första genombläddring.

Detta är en serie som behandlar vanliga men obehagliga situationer som barn kan hamna i på nätet. Böckerna är tänkta att underlätta för vuxna och barn att samtala om livet på internet.

I första boken ”Noelias hemlighet” får vi följa Noelia 9 år (som även kallas Nollan).
Hon känner sig ensam i skolan men allt känns bättre när hon lär känna elvaåriga Wilma på nätet. Wilma är snäll och lyssnar på Noelia, en riktigt vän.
Plötsligt ändras något, Wilma börjar vilja ha bilder på Noelia. Först vanliga selfies men snart blir det värre och bilder på hennes mage efterfrågas, sen mer. Noelia tycker inte det känns bra och Wilma blir som förbytt. Istället för snälla meddelande med omtanke kommer nu pressande och hotfulla meddelande. Hur ska Noelia hantera detta som känns så jobbigt?

Andra boken ”Noelias revansch” behandlar istället näthat och mobbning. Noelia får läsa hur hennes klasskompisar skriver elaka saker om klasskompisen Josefin i den gemensamma klasschatten. Noelia blir ledsen och vill stå upp för Josefin men blir samtidigt rädd att hon ska råka illa ut istället. Ännu en jobbig händelse som Noelia behöver lista ut hur hon ska hantera.

Jag har högläst bägge böckerna tillsammans med min 7-åring. Vi fick till bra diskussioner och hon kunde verkligen ta till sig berättelserna på en bra nivå.
Efteråt tyckte hon bägge böckerna var väldigt bra. På eget initiativ förklarade hon hur hon kunde känna hur barnen kände sig i böckerna och drog en parallell till boken ”Stella och Hemligheten” som hon tyckte också var bra på det sättet.
Böckerna är skrivna på ett sätt som även passar för äldre barn. Min äldsta är 10,5 år och jag kommer högläsa Nollan-böckerna även för honom.
Texten är tydlig och lätt att ta till sig utan att bli för barnslig. I slutet av böckerna finns diskussionsfrågor och ytterligare info om grooming och näthat/mobbning.
Nollan och nätet passar väldigt bra till
skolbibliotek, böcker som borde läsas högt och diskuteras i alla klasser från ca 7/8-12 år.

Jag tycker Engvall skriver med en väldigt bra balans just kring internet i sin text. Det är respektfullt för barnen och deras intresse men ändå ärlig kring vad som faktiskt kan hända. Idag är det svårt att skydda barnen helt från internet och det obehagliga även om man som förälder ibland lockas av det. Jag tycker då det är superbra med dessa böcker som förmedlar ett kritiskt tänkande kring nya internet-kontakter och att det ALLTID är okej att be om hjälp från en vuxen även om man som barn känner skuld och att det är ens eget fel. Att förmedla bra strategier och sätt att bete sig på nätet.

Bra och viktiga böcker! Efter att jag också läst för min äldsta så ska dessa böcker få vandra vidare till barnens skolbibliotek ❤️

Nu har det kommit en juniorversion av Hansens populära bok Hjärnstark som lärde oss varför det var så viktigt med rörelse och hur rörelse hjälper våra hjärnor att bli deras bästa ”jag”.
Nu är det barnens tur att inspireras till mer rörelse. I den här boken har Hansen och Wänblad förpackat faktan från Hansens bok 2016 till en rolig bok för barn som enligt oss var lätt att ta till sig.

Vi får lära oss om hur hjärnan fungerar och varför rörelse är så viktigt. Det finns även många bra tips om hur barn enkelt kan få in mer rörelse i sin vardag. Bra tips utan att tipsen begränsas av att barn exempelvis inte gillar tävlingssporter eller lagsporter, att barnet sitter i rullstol eller att familjen har dålig ekonomi. Tipsen för ökad rörelse har helt enkelt en väldigt inkluderande och inspirerande utformning. Bra!

Hur smart är det inte att Hansen också lagt till ett särskilt kapitel om varför det är viktigt att röra på sig för att bli en optimal gamer? Även om boken i stort visade sig intressera sonen så var detta ett fint bete att slänga ut för att väcka intresse innan vi börjat läsa boken.

Boken innehåller också ett kapitel som diskuterar kring rörelse och ADHD-diagnoser. Jag själv är mamma till ett barn med ADHD samt har läst 22,5 HP specialpedagogik inriktat på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (där ADHD inkluderas). Så jag var lite orolig att ADHD-diagnosen och eventuell medicinering skulle stigmatiseras i detta kapitel. Men istället blev jag positivt överraskad över hur fint detta kapitel var. Hansen & Wänblad har fått till en väldigt fin balans där de visar på varför rörelse kan vara extra viktigt om man har ADHD (vilket också forskning visar) samtidigt som han inte förminskar eller stigmatiserar eventuell medicin. Detta kapitel kunde jag högläsa för mitt barn med ADHD helt utan magont - något som tyvärr inte är en självklarhet i alla böcker.

Om man som vi gjorde läser hela boken pärm till pärm under två kvällar så kan vissa kapitel vara lite kaka på kaka, även om Hansen & Wänblad gör ett bra jobb i att inte upprepa alltför mycket. Bäst läsupplevelse tror jag det blir att läsa ett kapitel då och då, exempelvis som lärare att läsa ett kapitel i veckan för sin klass under ett längre rörelseprojekt?
Är det vissa kapitel som inte känns väsentligt för en själv (exempelvis kapitlet om ADHD eller om att bli bättre på datorspel) så skulle jag säga att det överlag går bra att hoppa över dessa och ändå ha en övergriplig bild. Just pga av att vissa detaljer upprepas så jag gillar bokens upplägg.

Detta har varit en bok som varit rolig att
högläsa. Både jag och tioåringen kände
oss mer motiverade till att röra oss mer i vardagen. Jag ska börja cykelpendla till
jobbet iallafall några dagar i veckan efter jul tror jag!

Elaine eksvärd är alltid smart och vass, men ändå snäll med ett stort rättspatos. Toppen! Innehåller många bra tips som stärker en som människa.

Detta är inte bara en humoristisk faktabok om olika djur utan upplägget bjuder även in till att diskutera källkritik.
Varje djur har två uppslag, först ett där diverse fördomar och överdrifter om djuret presenteras. När vi sedan vänder blad får vi ta del av mer nyanserad fakta och en trevligare bild av djuren. Allt inpackat med mycket humor och rikliga illustrationer som breder ut sig.

Jag som vurmar för biologisk mångfald uppskattar hur boken avdramatiserar många olika djur som barn ibland kan tycka är obehagliga. Exempelvis getingen och nattfjäril. Istället så får vi ta del av varför de också är viktiga nyttodjur.
Boken är översatt så den är inte anpassad med den svenska faunan men också roligt att läsa om hajar, krokodiler osv tycker vi.

Boken har ett inbjudande format där läsningen består av humoristiska pratbubblor och kortare faktastycken.
Jag har dock ingen kompetens i området så just faktan är inget jag har granskat.

Detta program gillar jag och maken att lyssna på i bilen. Filosofiska funderingar som ändå görs lättillgängliga för lyssnaren.

Detta är en bok som genom humor och smått äcklad fascination ger oss fakta om underliga mat från både när och fjärran.
Vi får tillsammans läsa underliga fakta om olika maträtter och tillsammans reflektera över hur vissa maträtter som känns normala i Sverige kan ses som väldigt konstiga i en annan del av världen, samt vice versa.

Jag tycker författaren lyckas fint med att nyansera bakgrunden till de olika maträtterna och sätter saker i perspektiv. Att det handlar om olika matkulturer, vanor och historia. Så trots att vissa maträtter som presenteras väcker avsmak så lyckas Öström göra det på ett bra och respektfullt sätt enligt mig.
Detta blir också extra bra då författaren flera gånger väver in konstiga maträtter i Sverige som kan kännas underliga. Hela tiden med ett stycke humor inkluderat.

Gustavsson gör sedan boken än bättre genom sina humoristiska illustrationer som även dem inte driver med andra kulturer utan också lyckas med samma avvägning som Öström är min upplevelse. Fint att Gustavsson också synliggör en mångfald med människor och också utmanar könsnormer i sina skämt. Exempelvis i bokens början kan vi se flicka fråga en annan ”Ska du pussa grodan och se om den blir en prins?” varpå den andra flickan svarar ”Nej! Jag ska bara äta upp den!”.

Mot slutet av boken problematiseras även en del olika matvanor och hur det påverkar artdöden. Exempelvis hur vissa fiskar fiskas så hårt att de inte hinner föröka sig eller hur hajar hotas pga populära rätter som hajfenssoppa osv. Viktiga och bra delar.

Så detta är en humoristisk bok som väcker fascination, men som också innehåller djupare resonemang om världen, klimatet och djurskydd. På ett lättillgängligt sätt som bjuder in till att läsa vidare. Bra!

Bröderna Sem och Immer bor i ett fosterhem hos den kärlekslösa Tyra. Där tvingas de putsa nysilver hela dagarna och de får aldrig tid att leka.
Men en dag så dyker en talande råtta upp och erbjuder dem guld och gröna skogar i form av lyx i överflöd om de bara vill följa med till Lindormars land.
Där finns drottning Indra som längtar så förfärligt efter ett barn.
Men när bröderna är framme så blir det inte riktigt som tänkt. Indra verkar bara ha ögon för Immer och Sem känner sig snart mer och mer obekväm i Indras slott.
Vad är det som inte stämmer?

Jag började högläsa boken tillsammans med mitt mellanbarn som uppskattade första halvan av boken. Då är boken filosofisk om relationer men snudd på för seg tyckte jag. Men dottern uppskattade den. Men efter halva boken så förändras takten i historian, vi får nya vändningar och mer spänning - även om bokens filosofiska drag finns kvar.
Detta blev dock till slut för mycket för min sjuåring som till slut deklarerade att hon inte ville lyssna längre då hon tyckte den var läskig. Hon har alltid ogillat när böcker blir för obehagliga så det förvånar mig inte, äldsta barnet hade tyckt att denna andra halva av boken varit superspännande i den åldern. Men samtidigt hade nog första halvan av boken varit för seg för honom?
Så bokens upplägg kanske passar bäst för barn som balanserar i mitten?
Samtidigt som dottern ville sluta läsa så hade jag som vuxen blivit helt fast och behövde läsa resten av boken själv då jag ville veta hur det skulle gå för bröderna.

Boken har ett otroligt vackert språk och innehåller även en hel del svårare ord.
Där kan man som förälder/lärare fånga upp och prata om orden. Men jag har valt att läsa på för att ej störa stämningen i boken. De lite svårare orden har fått vara vackra dekorationer i texten även om jag vet att min dotter inte förstår alla. Men jag tycker att textens övergripliga innebörd ändå går fram till läsaren.

Då och då finns också svartvita illustrationer som verkligen fångar den underliggande lite obehagliga känslan i berättelsen enligt oss. Riktigt fina!

Detta är en filosofisk och fin berättelse om att längta efter att bli älskad, att bli sviken av vuxna och glida isär mot ens vilja på olika sätt.

Detta är den tredje boken om ”Alfred Upptäckaren”- en faktaserie där barnen genom en rikt illustrerad faktasaga introduceras till naturvetenskapliga upptäckter som alla har belönats med Nobelpriset.

I ”Alfred upptäckaren och dinosaurieskelettet” så får vi följa med när Alfred och hans bästis Elle hittar ett ben i skogen. Kan det tillhöra en dinosaurie?
Barnen sätter igång och utforskar! Mamma och Benny - en forskare på Naturhistoriska museet - tar barnens teorier på allvar och stöttar dem för att ta reda på sanningen. Barnen introduceras till kol-14-metoden och får utföra undersökningar som ger dem svaret på deras frågor. Denna del i serien är den bok som fångat de lyssnande barnen i min omgivning allra mest. Det är helt enkelt väldigt spännande med dinosaurieskelett! De lyssnande barnet är precis lika nyfikna på sanningen som Alfred & Elle i boken. Fint avvägt av författare :-)

Varje bok har alltså en specifik Nobelpristagares upptäckter i fokus och och denna bok förklarar kol-14-metoden på ett konkret och lättförståeligt sätt för målgruppen. Här hemma har boken passar för samtliga barn på 4,5 år, 7 år och 10 år. I slutet av varje bok finns också en lite faktaruta om nobelpristagaren bakom upptäckten. Efter det finns också en uppslag med faktaruta om Nobelpriset i sig. Det är fint hur denna serie introducerar barn till en akademisk forskningsmiljö.

Vi uppskattar också Arpiainens färgstarka illustrationer! De är utformade på ett sätt som uppskattas av barn och det finns även en mångfald representerad. T.ex olika hudfärger. Det är också roligt att Alfreds bästa vän är en tjej med mycket "Go" i och Alfreds mamma är en kvinna som är aktiv i naturvetenskaplig universitetsmiljö. Så även om bokens framsida och huvudkaraktär lyfter en vit pojke och det känns "typiskt" för litteratur om naturvetenskap så är böckerna mer normkreativa än vad man först kanske tror.