Barnboksfamiljen

Boken känns otroligt välskriven rent språkligt och är lätt att ta till sig. Tioåriga A tyckte inte att boken var läskig utan mest konstig. Jag som vuxen håller med honom. Jag kan ha lite svårt att högläsa skräck när jag får kårar längs ryggraden. Vid vissa tillfällen måste jag då pausa eller skumläsa vissa stycken på önskemål av det lyssnande barnet (eller mig själv...). Men så var det inte alls för denna bok. Boken är lite osmaklig, dystopisk och underlig, men läskig? Nja.
Det läskigaste med boken är nog illustrationerna som verkligen är gjorda på ett spöklikt och obehagligt sätt. Bra jobbat av illustratören enligt oss.

En sak jag verkligen uppskattade med boken är att utöver korta noveller finns även ett antal dikter då och då instuckna mellan olika novell-kapitel. Jag är en vurmare för att föra in en variation av olika texter hos barns läsupplevelser. Men tyvärr läser jag mindre poesi för äldsta barnet än vad jag egentligen hade velat. Upplägget på denna boken gjorde att det blev naturligt och riktigt bra.

Förra året gjorde Korsell och Rosenberg succé med boken Väsenologi som beskrivs som ”en lättbegriplig vetenskapligt grundad faktabok om väsen i nordisk folktro”.
Vi läste, älskade och satte full pott i betyg på den. Nu har uppföljaren kommit, ”Mer Väsenologi” som är proppfull med fakta och berättelser om en rad nya väsen.
Korsell skriver även in vilken funktion olika väsen hade i dåtidens samhälle. Hur det kom sig att det berättades sägner om dessa väsen.

Varje väsen har ett eget kapitel och varje kapitel är uppdelat i tre olika delar.
I den första delen får vi en kort och översiktlig info av vad för slags väsen det handlar om. Denna info kompletteras av en fantastisk och läskig helsideillustration av berörda väsen. Jag älskar denna start på varje kapitel för den kan dels vara perfekt för att locka in läsaren till vidare läsning av kapitelet. Men för exempelvis barn med större läs & skrivsvårigheter kanske det i vissa fall räcker att bara läsa detta uppslag. Så bra upplägg vilket som tänker jag.
I början av boken så introducerar Korsell barnen till sägner och dess syfte samt uppbyggnad på ett tydligt sätt. Så andra delen i varje kapitel är just en påhittad sägen med korrekt uppbyggnad med det väsen som kapitlet berör. Här är det roligt att Korsell har ändrat upplägg från första boken då det framförallt var historiska berättelser under denna bit av kapitlet. Medans hon nu har ett mer modernt nutida upplägg. Roligt och medryckande!
Jag tänker att det upplägget också kan passa för svenskalektioner genom att läsa igenom introduktionen och några kapitel, arbeta med dessa och sen låta barnen skriva egna sägner om valfritt väsen.

Varje kapitels tredje del består av en mer faktadel som dels knyter ihop tidigare senare men också bygger vidare på. Här får vi som sagt mer fakta om berörda väsen men Korsell analyserar också. Hur kom det sig att man trodde på det väsen? Vad finns det för alternativa förklaringsmodeller? Hur spelade dåtidens förutsättningar ihop med denna del av folktron?

Tillsammans skapar alla tre delar riktigt riktigt intressanta kapitel som vi inte kan sluta läsa. Min A brukar inte vara så intresserad av illustrationer men Rosenbergs får jag hålla upp hela tiden mot sonen som ligger och lyssnar i sin loftsäng. De är bara för coola.

En riktigt bra faktabok som är en lika medryckande bladvändare som en bra skönlitterär bok. Vilket säger något om vilken kompetent författare Korsell faktiskt är. För faktaböcker brukar inte trollbinda lika mycket som en bra skönlitterär bok. Men Korsell lyckas med den bedriften.
Boken är också faktagranskad av etnologiprofessor Ulf Palmenfelt.

Stor tumme upp!

Detta är den första delen i nya serien ”Den magiska bokhandeln” som verkligen passar för alla som älskar böcker och magi.
I denna bok får vi möta elvaåriga Matilda ”Tilly” Blad som är en riktig läsmal som bor tillsammans med sina morföräldrar och spenderar mycket ledig tid i deras bokhandel.
Tilly funderar en hel del på sina föräldrar och anledningen till att de inte är närvarande i hennes liv. Morföräldrarna hann nämligen aldrig träffa hennes pappa och mamma Beatrice försvann spårlöst när Tilly bara var en bebis. Trots att de aldrig fått svar på vad som hände Beatrice är de övertygande om att hon älskade Tilly och inte lämnade henne frivilligt. Plötsligt en dag när Tilly sitter och läser så dyker en tjej upp i bokhandeln. En flicka som påminner mycket om Anne på Grönkulla. Snart därefter så kommer även
Alice på besök. Mycket riktigt så är det faktiskt bokkaraktärer som kommer till liv från böckerna. Genom bokmagi så får Tilly möjlighet att resa in i böckernas förtrollade värld och uppleva äventyren. Det visar sig att hon är en ”bokvandrare” precis som sina morföräldrar och precis som mamma Beatrice en gång var.
Men kan det vara farligt? Och finns svaret på mammans försvinnande att hitta i böckerna?

Just denna bok har jag valt att läsa själv under pendlingen till jobbet. En riktig läskaramell för alla barn och vuxna som älskar att läsa! Ibland kan jag förlora fokus när jag sitter med böcker på tunnelbanan men det denna bok har jag helt dragits in i berättelsen. Jag kommer på mig själv att sitta och le.
Jag fullkomligen älskar miljöbeskrivningarna i böckerna och bokhandeln. Bara hur Tilly har släpat med sacosäckarna från barnavdelningen upp till tredje våning för att kunna läsa i lugn och ro. Hur härligt låter det inte med en bokhandel på minst tre våningar?!

I boken finns ett antal svartvita illustrationer strösslade på lite olika uppslag som ökar på känslan av bokmagi under läsningens gång.
En väldigt fin bok som jag tycker passar perfekt för högläsning i exempelvis klassrummet. För dels tror jag berättelsen passar en variation av barn då boken innehåller inslag av lite smått och gott. Kul att även kunna diskutera inslagen av klassiker såsom exempelvis Anne på grönkulla, Alice i underlandet och Skattkammarön.

Detta är den sextonde boken om Jack - en trolldomskunnig pojke som blir indragen i diverse magiska äventyr.
Under dessa stiftar han bekantskap med olika väsen från den nordiska folktron. Spännande och mystiska böcker som ändå inte blir för läskiga. Perfekta för högläsning från ca 5 år men även toppen för lågstadiebarn som kommit igång med läsningen och vill ha en bra serie att sluka.
Sen tidigare finns tre stycken äventyrsserier i sviter om fyra böcker i varje. ”Troll i järngruvan” är alltså den fjärde och avslutande boken i den fjärde seriesviten ”Legenden om Jack”.
Har ni inte läst Jack-serien innan rekommenderar jag att ni börjar från början med boken ”Trolldom i Gamla Stan”. Jag har högläst alla böckerna tillsammans med A (9,5 år) och vi älskar dem!

I ”Troll i järngruvan” är Jack fast besluten att ta sig fram till Kiruna där lillasyster Ebba hålls fången längst ner i järngruvan.
Men färden dit blir svårare än väntat när trolldrottningen försöker hindra honom med alla medel till buds. På vägen får vi tillsammans med Jack uppleva fjällvärlden, norrsken och Kirunas gruva. Roligt med en barnbok som väver in upplevelser och miljö från Lappland - vilket inte är helt vanligt. Kul!

Anna Sandler har illustrerat ett antal bilder till boken i svartvitt. Där är det fint hur hennes bilder verkligen följer stämningen i boken. Boken är genomgående välskriven och behaglig att högläsa och knyter ihop säcken för hela sviten på ett väldigt bra sätt. Den skapar även nyfikenhet att läsa vidare om Jack men även om hans lillasyster som vi misstänker kommer att ha en mer framträdande roll i kommande böcker. För sådana kommer väl?!

Stor tumme upp för Jack-böckerna!

I denna bok får vi hänga med Vera Svanson och hennes knasiga familj.
Genom hennes dagbok lär vi känna hennes tacoberoende pappa, mamma som börjar tävla med grannen om bästa halloweenpynt, lillasyster Olivia och storebror Sixten som gör allt för att få likes på sin youtube-kanal.

Känslorna börjar snart svalla hos Vera när skolans nya snygga kille Hugo har flyttat in i huset bredvid och han verkar gilla Vera också!! Men sen kommer det fram att killen som bästa kompisen Lise är kär i är - just precis - Hugo!
Samtidigt så försvinner ”Det lilla monsterbarnet” - den viktigaste delen i att kunna genomföra skolans Halloweenpjäs där Vera och Hugo har huvudrollerna. Vem är den skyldiga?

Jag har högläst boken för tioåriga sonen som har skiftande åsikter om boken. Han har gapskrattat rakt ut och tyckt att boken varit rolig vid många tillfällen. Men bokens relationella tema har inte fångat honom.

Jag som förälder irriterade mig över allt fokus det var på Hugo-förälskelse och den överdrivna framtoningen kring detta. Men när vi närmar oss bokens slut förstår jag hur författaren har tänkt och tycker hon avrundar berättelsen på ett väldigt bra sätt. Mer avslöjar jag inte :-) Men håll ut och läs ut boken även om du irriterar dig halvvägs.

Rent språkligt så var det en hel del meningar och stycken som jag tyckte var konstigt skrivna vilket blir än mer påtagligt när man just högläser. Förmodligen hade boken mått bra av en extra korrekturgenomgång enligt oss. Majoriteten av boken är ändå välskriven och behaglig att högläsa.

En rolig bok som har både svagheter och styrkor. En bok om att stå upp för de man älskar, om styrkan i vänskap och att tycka om någon så mycket att man får fjärilar i magen.

Stopp! Min kropp! har bland barn blivit ett
välkänt begrepp för att värna sin kroppsintegritet och rätt att säga ifrån.
Med detta tema har skaparna gjort en bok för att stötta vuxna att våga prata med barn om känsliga ämnen. Genom
gemensam läsning av denna bok skapas en gemensam bas att samtala om. Detta för att i förlängningen stärka barn och ge barn kunskapen om att det alltid är okej att vända sig till vuxna och berätta om dåliga hemligheter.
I boken berör man fem stycken teman: ”Lätta och jobbiga känslor”, ”Min alldeles egna kropp”, ”Stopp! Min kropp!”, ”Det här är förbjudet!” och ”Bra och dåliga hemligheter”.
Varje tema är fristående och består av en lättläst berättelse och kluriga fakta samt frågeuppslag där barn och vuxna kan interagera med bokens budskap. Boken kan läsas från pärm till pärm eller som en uppslagsbok att återkomma till.

Boken är full av fina illustrationer som gör läsupplevelsen mer tilltalande. Jag tror absolut att barn som kommit igång med läsningen kan läsa själva också. Fint att se hur mycket man arbetat på bred representation i boken.
Varje kapitel börjar med en sagoberättelse om en situation som berör temarubriken. Ett väldigt bra upplägg då man kan avväpna ämnet genom att först högläsa berättelsen för att sen börja samtala tillsammans.

Läser man boken i skolan skulle jag även rekommendera att kombinera arbetet med denna bok med Rädda barnens kortlåda i samma tema. Kortlådan består av samma fem teman som i boken ovan och till varje tema finns en animerad film, frågekort, faktakort och aktivitetskort.

I denna bok har Ramel skapat illustrationer till Gustaf Frödings dikt ”Snigelns visa” där hon tolkat poesin och skapat ett rolig visuell berättelse om den lilla snigeln.

Detta är ingen bok som har blivit särskilt populär hos de barn jag läst den för. Men jag tycker det är viktigt att vi tillgängliggör lyrik för alla åldrar. Det är viktigt att vi inte bara läser skönlitteratur för barn, utan även exempelvis faktaböcker och poesi. Dels för att det är härligt att få en mängd olika läsupplevelser och erfarenheter. Men också för dessa typer av litteratur använder sig av olika grammatiska strukturer som kan vara bra att erfara.

Så även om poesi sällan är en storfavorit hos mina barn eller förskolebarnen på jobbet, så vill jag ändå att de ska få möta poesi. Därför blir jag glad att Lilla Piratförlaget satsat på denna lilla bok för de yngsta barnen.

Dock minus för att snigeln är illustrerad som en snäcka.

Lo’s nya halsduk kliar men mamma tvingar på den på vägen till morfar som ska passa hen under dagen. Mamma och Lo bråkar hela vägen dit och när de är
framme sätter Lo sig och klipper sönder halsduken bakom soffan. Då måste morfar fixa och så, väldigt länge. När morfar till slut är klar har något hänt. Halsduken är inte längre en vanlig halsduk, utan Lenny! Morfars vän att leka med som går att använda på så många olika sätt. Men är det inte ändå så att Lenny nog är Los nu när Lenny-halsduken är så rolig?

Jag älskar hur fin morfadern är och vilken kontrast mot en mer normativ mansroll. Han är mild, öm och närvarande. Ansvarstagande och lekfull. Lugn och trygg. När barnet klipper sönder sin halsduk är det inga höjda röster och ilska, utan genom lugn, lite list och lösningsfokus fixar morfadern problemet. Det är som ett nära föräldraskap men mellan barnbarn och morförälder. Fint!
Jag tänker också att bokens grundproblem med halsduken verkligen är något som kan diskuteras med barn. Var det egentligen så viktigt för mamman att bråka om den stickiga halsduken? Hon själv hade varken halsduk eller mössa, men tvingar ändå på halsduken till den grad att de blir sura på varandra. Hur tänker barnen om det när man läser boken? Känner de igen sig?

Jag har stundvis lite svårt för språket i boken. Det är lite hoppigt, ett försök till enkelhet och vardagligt är min tolkning. Ibland funkar det, men då och då blir det lite jobbigt och otydligt.

Lo är inte könad i boken utan det är fritt att tolka in det efter eget huvud.

Freja fyller tre år och hennes föräldrar tycker att nu minsann, nu är hon för stor för napp.
Freja blir sur och tvär. Visst är hon stor men inte FÖR stor.
Föräldrarna suckar och ger med sig, men när sommarsemestern kommer så gör de nya försök.
Freja går till sist med på att släppa nappen för att den ledsna kråkungen i boet behöver en napp.
Men när sömnen kommer vaknar Freja och saknar sin napp. Dumma tjuvaktiga kråkunge som stulit hennes napp.
Hur ska de sluta? Kommer Freja komma till ro med den fruktansvärda ”stölden” och gå vidare?

En varm berättelse om att sluta med napp, full av känslor och kärleksfulla föräldrar. En härlig mix av vardagsrealism och fantasi om kråkungen.

Vi har speciellt uppskattat bokens illustrationer under sommartiden. Sommarblommor och massor av vidsträckta hav i uppslagens bakgrund. Samtidigt så lyckas Lucander tydligt få fram karaktärernas ansiktsuttryck fulla av känslor. Frejas fundersamma uttryck, eller ledsna/arga. Eller pappas förtvivlade uttryck när han sitter bredvid en ledsen Freja med en mjukiskatt till tröst.

Jag tycker också det är charmigt att barnet i boken heter Freja och könas som tjej samtidigt som karaktären har ett utseende som många skulle säga tolkas som pojkkodat. Samtidigt som Freja på en bild också har klänning. Det känns utmanande och Freja får vara sin egen person. Också härligt med mammans stora gravidmage på stranden.

I bokens början finns begreppet ”dagis” en gång skrivet vilket direkt gör mig iallafall lite avig som förskollärare. Men boken är en finlandssvensk barnbok och jag har fått info om att förskola i Finland faktiskt heter dagis i de yngre åldrarna och då är det inte så konstigt att man skriver dagis i denna bok kanske. Men jag vill ändå skriva med så alla kan avgöra själva vad de är sugna på.

Tre barn beger sig till Rönnbäcken för att leka en vinterdag. När de går ut på isen så lossar den så att de börjar driva iväg längs ån, ända tills de till slut har kommit ut på öppet hav.
Boken fortsätter därefter med en tydlig inspiration från polarexpeditioner. Tidholms har läst gamla reseskildringar kring detta som de fångar i den fortsatta berättelsen då barnen till slut når fram till Antarktis. Där lyckas de hitta en öde stuga full med konserver, fiskbullar och kryddor som de kokar till te.
Barnen tillbringar vintern i stugan för att överleva, sen kommer våren..

En reflektion när jag läser boken är att jag tänker på alla gånger man läst om olika expeditioner och överlevnadsäventyr förr i tiden, då kan jag rysa och sedan uppskatta mitt vardagliga och trygga liv lite extra. I denna bok så råkar barnen hamna i en situation som skapar en pirrig läskänsla. Bokens händelser är både stora och överväldigande men ändå i en lugn kontext, det känns lite obehagligt men ändå inte skrämmande. Svårt att beskriva men läsupplevelsen känns helt klart ända ner i magen för såväl mig som dottern.
Trots att boken kan kännas stillsam när man bläddrar i den så var vi båda helt fastklistrade till berättelsen från pärm till pärm. Detta är en annorlunda men väldigt värd läsupplevelse.

Boken är välskriven och behaglig att läsa. Då och då förs ord och meningar in som både utmanar barnets ordförråd men samtidigt är väl avvägd ordkonst. Isresan är en blandning mellan bilderbok och kapitelbok som passar väldigt väl för högläsning.