Barnboksfamiljen

Berit älskar Mona. Hon blir varm i magen bara av att se henne. Men Mona älskar bara marsvin.
Så plötsligt så slinker den bara ut, lögnen om att Berit ska få ett marsvin senare samma dag. Mona blir exalterad och barnen börjar genast planera inför marsvinets ankomst.
Men när lögnen kommer närmare att avslöjas får Berit ont i magen.
Men kanske kan hon få Mona att förlåta henne? Kommer Berit kunna rädda deras nyfunna vänskap?

Detta är andra fristående bilderboken om Berit som handlar om ämnen som kan bli svåra för barn. Denna gång om kärlek och lögner. Jag har högläst boken många gånger för min fyraåring och snart sjuåring och varje gång är de helt fast i berättelsen.

Detta är en väldigt charmig kärlekshistoria om att vilja bli sedd av den man älskar. Att huvudkaraktärerna får vara två flickor med olika hudfärger känns härligt fritt från normer. Samtidigt som berättelsen i sig är stark och fin, att skaparna dessutom haft ett normperspektiv i vad som synliggörs är bara ett stort plus.

Per Gustavsson briljerar som vanligt i sina illustrationer. Berits förälskelse syns långa vägar. Det är kul att upptäcka allt som händer i berättelsens omgivning och även där har Gustavsson arbetat med representation. Vi ser exempelvis lugna barn som vilar blundade på golvet och en flicka med slöja osv. Fint med små blinkningar till andra böcker av Gustavsson. Exempelvis så har Berit en lite minibyrå på sitt rum som direkt för tankarna till ”Så gör prinssesor”-böckerna. Kul!

Riktigt fin bilderbok som har blivit uppskattad här hemma!

I denna bok får vi träffa de små figurerna Väpplarna. De bor tillsammans i skogen och har alla var sitt specialområde. En av dem älskar djur och natur, en bokstäver och läsning, en siffror och ordning och en som framförallt är en bra kompis med empati och samspel.
Tillsammans bestämmer de sig för att bli superhjältar och lägger upp en plan på vad man behöver kunna som superhjältar.
De börjar träna men det blir en del krockar mellan vännerna fram tills de kommer på vad en riktig superhjälte egentligen är allra duktigast på. För att bli ett riktigt superhjälteteam så behöver de ta del av varandras kunskaper och ta hand om varandra som riktigt bra vänner.

Detta är en bok som går att läsa fristående som en berättelse men framförallt så är det ett läromedel som ska användas ihop med lärarhandledningen och häftet ”Väpplarna - min bok” med förskolans äldsta barn. Där är tanken att arbetet med Väpplarna ska utmana de äldsta barnen inom språk, matematik, NO/teknik samt socialt samspel.

Jag tyckte till en början att detta lät väldigt bra och att huvudboken verkade rolig. Boken är uppdelade i 14 kapitel som kändes lämpliga att läsa ett i taget samtidigt som man arbetade med boken tillsammans med barnen.
Nu har jag inte gjort detta, utan enbart läst boken högt för min 6,5-åring som alltså är snäppet äldre än den tänkta målgruppen. Men efter det så kände jag mig inte lika inspirerad till att arbeta med boken i förskolan.
Berättelsen känns lite väl tillrättalagd och inte ens min 6,5-åring fångades riktigt av den. För mig som jobbar i ett utsatt område när vi behöver arbeta mycket med barnens svenskakunskaper känns boken alldeles för svår och jag undrar om inte boken hade varit för svår även för många andra barngrupper när de gick sista året på förskolan.

Oavsett fångades ingen av oss här hemma riktigt av boken och min erfarenhet är att de bästa böckerna att arbeta med är de som verkligen fångar barnen. Sen hittar man alltid vägar att fortsätta utforska boken genom barnens intressen, tankar och funderingar.

En fin bok men som inte fångade oss. Kanske har andra förskollärare haft fantastiska projekt med denna bok? Isåfall får ni gärna kommentera inlägget med era erfarenheter!

Klara känner sig ensam sen hennes forna bästis Sia istället började hänga tillsammans med coola Olivia som kom ny till klassen i mellanstadiet. Allt Klara vill är att det ska vara som innan, eller att hon iallafall ska inkluderas med de andra tjejerna i Olivias gäng. I smyg kan hon iallafall glädjas åt att Albin som hon är kär i har frågat chans på henne.
Men så inser Klara plötsligt att Olivia har bestämt att Sia och Albin ska bli tillsammans och gör allt för det ska bli verklighet. Även om Klara blir arg över det bisarra så blir hon också orolig. Vågar hon bli tillsammans med Albin? Kanske kan de vara ihop i smyg?

Detta är vardagsrealism men som blir en dramatisk berättelse om vänskap, kärlek och makthierarkier i tjejgäng. Relationer helt enkelt - men samtidigt väldigt svårt.

Berättelsen känns genuin och och jag kan själv minnas hur jobbigt och förvirrande denna åldern kunde vara när det kommer till vänskapsrelationer. Utan att boken känns normativ så har ändå Askling skrivit en berättelse med stark igenkänning som känns ärlig. Men det finns vissa diskreta utmanande normkritiska drag i berättelsen också. Som att det är Albin som står trygg i kärleken och vill vara öppen, den manliga syslöjdsläraren osv.

Jag tror att boken kan vara väldigt intressant att högläsa för en klass för att sedan ha gemensamma diskussioner. Vem har egentligen rätt att diktera villkor kring andras kärlek? Och vad för slags maktspel förekommer i boken?

En fin och välskriven bok med ett hoppfullt slut som förmedlar en känsla till läsaren av att vilja stå upp för sig själv och gå vidare.

Nu har jag och dottern kommit till den femte och senaste boken om Nina som utspelar sig under ÅK1.
Böckerna går att läsa fristående och Nina är kavat tjej med mycket känslor vars liv vi får följa i ett gäng vardagliga berättelser.

Med ett obevekligt barnperspektiv har Guner som vanligt skrivit en vardaglig berättelse ur Ninas perspektiv, där hennes känslor spelar roll!
I denna boken får vi följa Ninas tankar om att vara lillasyster och nyheten att hon ska bli storasyster!
Hur det kan bli när vänskaper förändras och den otrygga känslan när man inte vet om man är välkommen i leken.
Om att lära sig läsa och hur jobbigt det kan kännas när man råkar säga fel och någon skrattar åt en utan att man förstår varför. Boken innehåller många härliga inslag med varierande tema men alla är
genuint skrivna med stor träffsäkerhet.

Vi har verkligen lärt känna Ninakaraktären och uppskattar att följa hennes tankar och upplevelser i böckerna. Men jag tror att vissa barn tycker att böckerna är
lite för stillsamma och vardagsnära. Det tyckte t.om jag som vuxen under de tre första böckerna. Men dottern som gillar vardagsrealism har verkligen uppskattat varenda bok.

Texten levandegörs av ett antal fina illustrationer av Loka Kanarp. Fint att förlaget satsat och tryckt illustrationerna i färg boken igenom. En träffsäker högläsningsbok full av igenkänning.

Nu har vi läst den fjärde boken om Nina som utspelar sig under sommarlovet mellan förskoleklass och ÅK1.
Som jag skrivit om tidigare på bloggen så håller jag och mellandottern på och läser igenom alla fem böcker (som går att läsa fristående) om Nina. En kavat och känslosam tjej vars liv vi får följa i ett gäng vardagliga berättelser.

I denna bok får vi precis som tidigare läsa en variation av händelser men denna gång med sommarlovstema. Att tvingas gå upp tidigt trots sommarlov, om att bli riktigt arg på en förälder, om att ha en kompis som sover över. Lyckan i att få vara sommarhundvakt och om stressarga föräldrar som behöver packa ihop.

En rolig grej med att läsa dessa böcker är att läsupplevelsen bara blir bättre och bättre för varje bok vi läser. Men det är svårt att veta om det beror på om boken är bättre eller om vi bara lär
känna Nina bättre och bättre. Dottern har uppskattat alla böckerna men jag tyckte att de första tre böckerna kunde vara lite väl stillsamma och vardagliga. Men denna fjärde bok har jag nog uppskattat lika mycket som dottern. Vi fnissar ihop när
vi läser hur Nina kliver barfota i komockor utan att Nina tyckte det var äckligt (det tyckte vi!).

Boken innehåller såväl småroliga inslag som mer allvarligt, allt skrivet med ett starkt barnperspektiv. För berättelserna är träffsäkra och genuina att känna igen sig i. Just när det kommer till denna boken kanske klassperspektivet kommer in lite extra eftersom Ninas familj kan spendera stora delar av sommaren vid lantställe på en ö vid vattnet. Kanske inte ett sommarlov som så många i området där jag arbetar kan känna igen sig i, priviligerat helt enkelt.
Men för dottern som precis som Nina också spenderar hela sommaren vid vårt lantställe så uppskattar hon berättelsen. Och Nina får förvisso också gå på lite sommarfritids i början av boken som nyanserar något.

Texten levandegörs av ett antal fina illustrationer av Loka Kanarp. Fint att förlaget satsat och tryckt illustrationerna i färg boken igenom. En träffsäker högläsningsbok full av igenkänning.

Detta är en humoristisk bok för förskoleåldern som behandlar olika djurs bajs. Boken innehåller en rad märkliga, roliga och ibland även lite småäckliga fakta. Vissa av djuren är mer välbekanta och andra mer ovanliga såsom okapi och havsanemoner.
Visste du exempelvis att havsanemonen både äter och bajsar med munnen?

Jag högläste boken för barnen här hemma som både blev facinerande och stundvis lite äcklade över boken. Vi tyckte dock att de olika uppslagen varierar i kvalite när det kommer till innehållet.
Uppslagen om sengångares bajsvanor facinerande oss samtidigt som det inte kändes som något nytt att elefanter bajsar väldigt stora högar.
Men som vanligt skriver Hansson tydligt och lättillgängligt för sin målgrupp. Boken når fram till barn den tänkta målgruppens ålder.

2019 släppte barnpsykologen Reyhaneh Ahangaran boken #alltsomhänderinuti som berör psykisk hälsa för mellanstadiebarn. En bok som vi tidigare recenserat och rekommenderat. Men nu har hon alltså skrivit en ny bok som denna gången riktar sig till barn i lågstadiet.
Känsloboken är tänkt att läsas av barn för att de ska lära sig att förstå vad som händer i dem och för att de ska kunna sätta ord på sina känslor.

Jag läste boken till början tillsammans med min dotter som går i ÅK1. Men enbart en kort bit in så storknade hon och deklarerade att boken var tråkig och att hon inte ville läsa ett ord till. Sen stack hon iväg och jag hörde hur hon en stund senare var tvungen att berätta för pappa om att den senaste boken mamma började på var supertråkig.
Här tror jag det hade varit bra att läsa lite mindre i taget. Ett bra upplägg för klasslärare tänker jag kan vara att läsa ett kapitel i taget och sen diskutera i helklass.
Dotterns kraftiga reaktion tror jag framförallt handlade om mitt sätt att läsa boken och kanske att hon fortfarande var lite liten för boken (fyller sju i november). Jag får känslan av att boken är mest optimal att arbeta med i ÅK 2 eller 3. Men barn och barngrupper är olika.

Jag som vuxen tyckte att boken var jättebra och att Ahangaran beskriver de olika känslorna och allt runtomkring väldigt bra.
Jag minns själv hur jag i dotterns ålder hade svårt att förstå och identifiera vilka känslor jag kände. Var jag ledsen? Eller var jag arg?
Ahangaran beskriver just sådana detaljer i början av kapitlena så man lättare får insikt i sitt känsloliv. Som lågstadieelev hade jag älskat denna boken då den hjälper till och besvarar frågor och ger råd kring just sånt som jag funderade mycket kring i den åldern. I slutet av varje känslokapitel finns även råd och olika mentala övningar. Samt frågor att besvara på.

Utöver kapitel om känslor så berörs i olika kapitel även orättvisor, hemmamiljön, skolan, fritiden, kompisar, sömn och att be och få hjälp. Ahangaran som är barnpsykolog skriver väldigt klokt, konkret och genuint för sin målgrupp. I den så tas alla barn på allvar och såväl mindre problem som skapar oro berörs men Ahangaran skriver också för att nå de barn som är extremt utsatta och bär på hemska hemligheter. Även de får ord riktade till sig om att de inte är glömda även om vissa problem i boken kanske verkar små i deras ögon och i slutet av boken så ges stöd och råd kring att berätta och be om hjälp.

Samtidigt som boken innehåller mycket fina tankar och råd riktade till barnen så skrivs det ändå tydligt in om de vuxnas ansvar. Att barn inte ska behöva lösa problem på egen hand och råd ges hur barnet ska kunna hitta och ta stöd av trygga vuxna som kan hjälpa.

Boken passar både för barn att läsa själva men också för högläsning. Boken avslutas med ett specialskrivet kapitel som riktas till den högläsande vuxna.
Lundholm Moberg som illustrerade förra boken har även illustrerat denna.
Det finns en mångfald av barn i bilderna som är fina utan att bli för barnsliga för målgruppen.

Detta är en hyfsat lättläst faktabok som introducerar en mängd olika fakta om landet Sverige och dess historia.
På olika uppslag bekantas vi med kända svenskar, djur och natur, landmärken och mattraditioner från Sverige. Varje sida är välillustrerade och kompletteras av en kortare konkret faktatext. Vi får exempelvis läsa om vikingatiden, älgen, midsommar, fika, Astrid Lindgren, polkagrisar, dalahästen och mycket annat.

I slutet av boken finns även ett uppslag med ett spel där man åker runt hela Sverige under spelets gång. Perfekt att kopiera upp till A3-format och laminera i skolan som komplement till läsningen av boken tänker jag (om det är tillåtet såklart). Det finns även en frågesport där man kan testa sig själv eller en vän på faktan som introduceras i boken. Kul avslutning på boken med dessa sidor som uppmuntrar till att fortsätta bearbeta kunskaperna även lär boken är slut.

När det kommer till normperspektiv så blir jag besviken på boken då den enbart innehåller så gott som vita personer i illustrationerna. När det kommer till sidorna om kända personer från Sverige såsom ABBA och Carl von Linné, ja då förstår jag. Men när det kommer till uppslagen om midsommarfirande och luciafirande så tycker jag gott man kunde arbetat på representationen och inkludera även exempelvis barn med brun hudfärg eller på något sätt fått in mer mångfald. Sverige idag är ett land med mångfald - vilket är en styrka i mitt tycke. Då känns det synd att det enbart är stereotypt ”svenskt” utseende som synliggörs i boken, iallafall enligt min bedömning.

Boken ingår i serien ”Snille” som är en serie illustrerade, lättsamma och lärorika faktaböcker för barn 6-9 år.

Zandra har precis flyttat från Avesta till Säter, här ska familjen få en omstart som de så tydligt behöver. I den nya skolan får Zandra snabbt nya vänner och när höstlovet närmar sig överraskar mamma med en resa till Kanarieöarna.
Men hela tiden söker Zandra efter att finna något som kan fylla hålet i henne, som kan ge henne den bekräftelse hon tråkar efter.
Så när hon hittar en klinik på Kanarieöarna som erbjuder unika ingrepp som gör en speciell. Då kan Zandra inte låta bli att ta kontakt.

Jag gillade verkligen de två första tredjedelarna av boken då stämningen i berättelsens byggs successivt upp.
Först verkar Zandra vara en hyfsat vanlig tjej som längtar eget uppmärksamhet och likes. Men snart blir vi varse om att det ligger något mer under som gror, en hemlighet vi inte riktigt förstår vad det är.
Samtidigt som berättelsens kärna alltid fokuserar på Zandras självkänsla och sätt att söka bekräftelse.
Men när jag sedan kommer till bokens sluttamp blir jag lite besviken på upplösningen som faller lite platt.

Jag har valt att läsa denna boken själv under lediga dagar och jag har verkligen varit imponerad över hur lättläst den är. Boken är på nästan 280 sidor men blir aldrig seg att läsa. Sidorna bara flyger iväg under läsningen. Känns som lättillgänglig läsning som fångar en.

Bra och välskriven bok där Dahlin bygger upp stämningen väldigt proffsigt. Men jag blev tyvärr lite besviken på upplösningen.
Dock är ett tips att läsa om bokens två första sidor efter du läst ut boken.
Det avslutade för mig på ett eftertänksamt sätt som gav mig en förhöjd läsupplevelse.

Berättelser från bondgården handlar om syskonen Poppy och Sam som bor i lantlig miljö. Dessa karaktärer är populära i England och vi har nu fått testläsa när de kommer till den svenska marknaden. Detta är två stycken böcker för de yngsta med ljudeffekter.

I tågboken så går tåget sönder när barnen ska åka på utflykt tillsammans med övriga förskolegruppen. Medans i traktorboken så går traktorn sönder hemma på gården och barnen får hjälpa till för att få igång den. I bägge böckerna får hästen Flingan en betydande roll i att avvärja situationerna med hjälp av sina starka muskler.

De barn jag har läst böckerna för har älskat ljudeffekterna som finns i boken att trycka igång, och det har bidragit till ett stort intresse för böckerna. Just berättelserna i sig är rätt enkla och följer samma struktur. Jag som vuxen har inte varit så imponerad med barnen har uppskattat läsningen.

Ur ett normperspektiv så finns människor med olika hudfärger representerade - dock är alla betydande huvudroller så gott som hela tiden vita. I övrigt är jag också besviken och just när det kommer till könsstereotyper blir det extra tydligt.
Det är mamma Tilda som tar hand om barnen och på stationen möter de också förskolläraren Jenny. Dessa kvinnor med barnansvar som både bär kjol.
När det kommer till människorna med fordonsansvar såsom konduktör, lokförare, traktorföraren eller bara aktiva personer som hjälper till när problemen uppstår - ja varenda en av dem är män.
Det är enbart vid ett tillfälle som barnen Poppy och Sam i texten beskrivs som att hjälpa till att laga traktorn.
Då ser vi Sam med hammare bredvid traktorn medans Poppy står konfunderad och bara titta ner i verktygslådan samtidigt som hon har pekfingret i en förvirrat uttryck mot ansiktet. Suck!
Dock tummen upp för man använder begreppet förskola och lärare istället för dagis/fröken.

Personligen blev jag totalt sätt besviken på böckerna och tyckte inte att de höll den kvaliten jag förväntade mig när jag ville testläsa dem. Funderar man på
att köpa tycker jag tyvärr inte att böckerna är prisvärda. Det finns betydligt mycket mer kvalitativ barnlitteratur för de yngsta.