Betttybook

Lisa har återvänt till hemorten Glättringe efter maken Lasses femårskontrakt i New York. Nu ska de bo i finaste huset på solsidan med barnen och Lisa ser fram emot att i lugn och ro få bo in sig i huset, måla om lite och sätta sin prägel på det. Barnen spelar tennis och Lasse är aktiv i den lokala tennisklubben utöver sina konsultuppdrag.

När Lisas mamma insjuknar får systrarna Lisa och Anna snabbt hoppa in och rädda läget på mammans café, ett uppdrag som känns kaotiskt till en början men som efter en del utmaningar börjar flyta på fint. Stamgästerna är färgstarka och säregna, men blir snabbt välkomna inslag, trots lite märkliga önskemål och beteenden. Lisa och Anna blir snart sugna på att ta över fiket helt och planerar förändringar i både sortiment och inredning.

Efter att ha varit lyxhustru till Lasse har Lisa plötsligt mindre tid för familjen och spenderar mycket tid på fiket och de cateringuppdrag de lyckas skaffa sig. Äktenskapet med Lasse har alltid varit lyckligt men ställs nu på prov då hans alltmer frekventa kvällsuppdrag drar ut till sena kvällar och hans svar blir mer och mer luddiga.

Samtidigt som Lisa jobbar hårt balanserande sin tid mellan familjen och cafét uppstår många tankar om vem hon kan lita på, hon drabbas av tvivel varvat med stark övertygelse om vad hon tror på. En välskriven feelgoodroman med fint flyt, värme, intressanta relationer och framför allt hopp.

Kriminalassistent Nina Portland har efter en avbruten ledarutbildning hamnat i onåd hos sin chef Erik Birkedal och upplever att hon felaktigt skickas ut på mindre viktiga rutinuppdrag, vilket det i regionen kraschade privata flygplanet inledningsvis verkar vara. Nina hittar spår som tyder på att det kanske inte bara är en olyckshändelse, vilket bekräftas rätt snart då underrättelsetjänsten tar över utredningen och man bekräftar att en efterlyst terrorist har rymt från planet vid kraschen. En jakt tar nu vid och allmänhetens intresse och spekulationer skapar både stort medieintresse och oro i trakten, är det en terrorist eller bara en oskyldig familjefar man jagar?

Samtidigt pågår en jakt mot klockan i Esbjerg där kriminella nyckelpersoner skjuts och utlöser gängkrig mellan de olika grupperingarna, något som blir ännu tydligare när ett spädbarn inne i en lägenhet skjuts till döds.

Parallellt med de olika fallen försöker Nina också hinna med sin tonårige son Jonas, men då även han hamnar i trubbel tar hon hjälp av sin släkten på Fanö, som än en gång ställer upp.

Även om boken är tjock och detaljerna är många tycker jag allt hänger ihop väl och intrigen framskrider i bra tempo. Jag gillar persongalleriet och nu i tredje och sista boken om Nina tycker jag allt faller på sin plats väldigt självklart. En bra kriminalroman helt enkelt!

Bror dog och lämnade mig kvar. Repet lossnade. Vi gled. Vi föll.

Janakippo har bara den inre rösten kvar av bror. Han säger saker hon vill och inte vill höra. Ofta är de rätt uppkäftiga mot varandra. Ibland svarar han inte. Men han är för alltid en del av henne, som en martall med dubbla stammar sitter de ihop, alltid.

Janas dotter Diana har förstått att de lerskulpturer som Jana skapat ur minnet efter personer hon känt och som varit ett slags egen terapi, de är något alldeles unikt. Diana får ett galleri i Stockholm att ställa ut janas konst och hon berättar vid vernissagen om männen hon skulpterat, fyllebataljonen. Och modren.

Jana har bestämt sig för att göra upp med sitt förflutna, vi får ta del av tiden i Stockholm då hon studerade på konstfack. Det är en brutal berättelse om övergrepp och kränkningar som blivit en följetong i janas liv. Dock är jana ingen svag människa, tvärtom, hon är en överlevare och kämpe, en pricksäker skytt som får svaga män förbannade. Likväl kan hon inte stå emot det som kan göra ont och dem som behandlar henne illa. Dock kommer hon här till insikt, vad betyder mest för henne, vilka val behöver hon göra.

Tredje boken i janakipposviten är en värdig avslutning som ger många förklaringar. Språket, glimten i ögat och humorn i det mörka hänger kvar hela vägen och det finns ett hopp trots besvikelser och sorg. Stort tack till Karin Smirnoff för att jag fått ta del av janas liv!

Tvillingarna jana och bror kippos modren har dött och ska begravas på den betalda gravplatsen med bästa utsikten i Kukkojärvi. Sirikippo har skrivit ett brev till sin förstfödda dotter Maria, som också är död, men det visste inte modren när hon skrev. Det är ett långt brev som berättar om ett liv som inte blev som det skulle. Ett liv som den sista i en barnaskara på tio var inte lätt nånstans, men planer på ett gott liv med Olavi fanns. Planerna gick om intet när Maria blev till och vägen bar till Smalånger där hon gifte sig med monstret, erikkippo.

Pastorsilas predikar på begravningen och det är högtravande ord som ekar över församlingen. Djävulen och synden som följer oss vart vi än går. Gemenskapen är kyrkan och den är allrådande, tillhör du inte den blir livet besvärligt. Bror känner lockelsen till gemenskapen, vilket för jana är obegripligt. Jussirahanni är kusinen som tar emot syskonen och bjuder in dem i sitt hem. Dock läser han böcker, vilket såklart är en synd, därför passar han inte i gemenskapen.

Det är en fascinerande berättelse Karin Smirnoff låter oss ta del av, fortsättningen på Jag for ner till bror. Mycket är tungt, jobbigt, motbjudande och skrämmande. Våld,hot och kränkningar återkommer. Samtidigt finns där ett hopp, ett trots och en fantastisk humor inneboende hos jana som får mig att skratta upprepade gånger. Såna dråpligheter och språket, det är klart enastående! Jana gör så galna val, är svartsjuk och hamnar i svåra situationer, fast hennes avsikter är liksom alltid goda. Men när det gäller kärlek fegar hon ur, gång på gång. Men aldrig när det gäller bror, hennes tvillingsjäl på så många sätt.

Jag njuter av läsningen, med allt elände. Slukar boken och är så tacksam över mitt andra språk som gör att jag inte missar något av allt det som uttryckt på finska ger en extra nyans. Brutalt och jävligt, men ändå vackert på något obegripligt sätt.

Systrarna Aljona och Sofia Golosovskaja, elva och åtta år har vant sig vid att klara sig själva på sommarlovet medan mamman jobbar. En dag på hemväg från stranden där de lekt och berättat historier för varandra träffar de på en man som har gjort illa foten. De hjälper honom till hans bil och blir erbjudna skjuts hem istället för att ta bussen. Efter detta försvinner systrarna spårlöst och trots att polisen och andra organisationer gör vad de kan för att leta efter dem är spåren obefintliga.

Vi får följa flera familjers liv under ett år på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland. Lilia Solodikova försvann hemifrån utan förvarning 3 år tidigare, 18 år gammal. Det spekuleras i om hon gett sig av frivilligt eller blivit bortrövad. Många olika livsöden skildras och sakta vävs de olika händelserna samman.

Naturbeskrivningar och kulturella skillnader vävs in i berättelsen på ett självklart sätt. Utmaningar i familjer och förhållanden beskrivs på ett lågmält sätt, likväl som relationerna mellan ursprungsbefolkningen och de vita. Oron för de försvunna flickorna förenar människorna och medan tiden går minskar förhoppningarna att hitta dem.

Julia Phillips har åstadkommit något unikt, hennes berättarstil driver händelserna framåt i sakta mak och när jag bemästrat min otålighet kommer jag på mig själv med att bejaka den här annorlunda rytmen. De för mig nya miljöerna ger en extra krydda till händelserna.

Elin Inanna Oriopata, invitro i ett framtida militant matriarkat ska precis inleda sin militärtjänst och har blandade känslor inför det som väntar under de närmaste åren. Elin har bott fyra år hos sin värdmamma Miriam som tagit hand om henne sedan hon kom från invitroinstitutet, någon biologisk mamma har hon inte.

Vi får lära känna en annorlunda värld där systerskapet styr och ska skyddas vad som än händer. Det är ett spännande samhälle vi får insyn i, kvinnorna är starka och makten är deras. Samtidigt är hierarkierna tydliga, alla är inte lika mycket värda. Även om det är en dystopi som målas upp känns mycket aktuellt idag, både utseendefixering och dålig självkänsla tas upp, maktmissbruk och våld förekommer och sätten bemöta dessa varierar. Även om klimatet är rätt tufft beskrivs kärlek och relationer på ett väldigt fint sätt, värdet av sann vänskap kan vara skillnaden mellan liv och död.

Systervälde är en otroligt välskriven sci-fi/dystopi som jag ser många målgrupper för. Det här är inte vad jag brukar läsa, men jag är otroligt imponerad av språket, hur berättelsen förs framåt och alla beskrivningarna av ett fiktivt samhälle, så magnifikt fantasifullt! Det må ha tagit många år att färdigställa det här verket, men du har verkligen skapat något alldeles unikt, Stefan Dahlström! Tack för att jag fick läsa din bok! Jag rekommenderar den varmt till en bred skara läsare och kan tänka mig att den kan engagera bokcirklar med t.ex feministiskt tema.

Jenny Lind, 16 år är på väg hem från skolan när hon dras in i en långtradare och försvinner spårlöst. Fem år senare är en kvinna på väg hemåt gående bakom Handelshögskolan i Stockholm på morgonnatten då hon upptäcker en flicka hängande med en stålvajer om halsen i en klätterställning. Räddningsförsöken är dömda att misslyckas.

Kommissarie Joona Linna vid polisens nationella operativa avdelning (NOA) tar sig snabbt till mordplatsen och känner igen den hängda flickan efter alla sökningar som gjorts under åren, det är Jenny. Övervakningskameror avslöjar inte vem som utfört mordet, men det finns uppenbarligen en vittne, en svårt psykiskt sjuk man med tydliga minnesluckor. Utredningen framskrider snabbt, även om frågetecknen är många.

Samtidigt får vi följa med livet för ett antal bortrövade unga flickor som hålls inlåsta under fruktansvärda förhållanden. Misshandel, tortyr och övergrepp är vardag för flickorna som kämpar för att överleva, att fly är mer eller mindre omöjligt.

Vi tas med på en intensiv jakt efter förövare, tempot är dynamiskt och medryckande. Personerna beskrivs på ett sätt som gör att man känner dem, och känner med dem. Och Joona Linna, ja såklart hamnar han i upprepade situationer där skadorna är oundvikliga.

Ogillar man att läsa extremt våldsamma berättelser ska man förmodligen undvika den här boken. För mig som är en Kepler-idol fanns det inget val, det här är intensivt, motbjudande och skrämmande på det signifikanta sätt som kännetecknar deras böcker om Joona Linna. Kan man annat än gilla den mannen? Förmodligen hade boken kunnat skrivas med lite mindre råhet, men sammantaget är det här en riktigt spännande deckare som rekommenderas starkt till orädda läsare! Och ja, längtar redan efter nionde boken om Joona!

Vi får följa Vanessa Wye från att hon år 2000 femton år gammal börjar på internatskolan Browick i Maine, till nutid år 2017. Vanessa är rätt omogen och tillhör inte de coola tjejerna på skolan. Hon har det inte särskilt lätt i skolan och får kämpa för att klara proven i de olika kurserna. Avsaknaden av en riktigt nära vän gör att hon känner sig ensam och när hennes 42-åriga lärare i amerikansk litteratur, Jacob Strane börjar berömma hennes texter och visa intresse för henne inleds något som kommer att bli en relation som går långt utanför det acceptabla.

Strane har en utstuderat manipulativ stil, han påverkar Vanessa i de riktningar han vill och lyckas skuldbelägga henne på ett sätt som är häpnadsväckande motbjudande. Ryktesspridning uppstår på skolan och konsekvenserna drabbar Vanessa hårdast.

Långt senare, i vuxen ålder kontaktas Vanessa av Taylor Birch som drabbats av Strane's närgångna kontaktförsök några år senare på Browick. Taylor vill med hjälp av Vanessa få upprättelse och vill se Strane straffad för sina övergrepp. Vi får följa med Vanessa och hennes tankar om det som inträffat mellan henne och Strane, likväl som hennes känslor för mannen som kom att forma hennes liv i stor utsträckning.

En riktigt stark roman med tema samtycke - eller bristen på samtycke. Detta är inget jag läser utan att känna både frustration, missmod och ilska. Ett viktigt ämne och definitivt något att diskutera i olika forum, t.ex. i en bokcirkel.

Graldek är gammal och bitsk, uttråkad av sitt liv i Bolgat, då han stöter på Ric liggande i en buske. Ric lider av minnesförlust, är i dåligt skick och verkar okunnig gällande det mesta, men efter ett år hos Graldek är han betydligt starkare och har även fått ta del av den gamle mannens kunskaper och lärdomar ur gamla skrifter. Samtidigt händer saker som gör att Graldek behöver dra iväg på uppdrag och måste lämna Ric ensam kvar i staden på obestämd tid.

Vi tas med på en spännande resa i en värld full av varelser och fenomen som beskrivs på ett enastående välformulerat och engagerande sätt.

Krafter och väsen dyker upp och det är omöjligt att inte dras med i denna berättelse av sällan skådat slag. Vem är god och vem är ond, vem kan man lita på och vem är Resenären, är det verkligen Ric, som Graldek misstänker?

Jag är verkligen inte fantasyläsare men har sträckläst den här tjocka boken och är så imponerad! Det är ett flyt i texten från start till slut, en fantastiskt hög språklig kvalitet och det går helt enkelt inte att lägga ifrån sig boken.

Grattis till Tommy Gustafsson som skrivit en debutroman som absolut måste rekommenderas, inte bara till fantasyälskare!

Micke cyklar hemåt från jobbet i Köpinge när han hör sirenerna, det visar sig att katastrofen är total, hans fru Bianca har blivit påkörd precis utanför hemmet.

Allt tyder på att det är en tragisk olycka som skett, grannen Jacqueline och hennes 15-åriga son Fabian står chockerade och förtvivlade vid sin BMW, Bianca hade dykt upp på sin cykel bakom häcken och det fanns inte en chans hinna bromsa i tid.

Vi får följa grannarna med start drygt två år sedan då Micke, Bianca och barnen flyttade in, till nutid och alternerar i tid likväl som berättarrösten växlar mellan Micke, Jacqueline och Fabian.

Hur ska det gå för Bianca? Vad är det för fel på Fabian? Är Micke kär i Jacqueline? Frågorna är otaliga och ledtrådarna som serveras bjuder på spekulationer i olika riktningar.

Kapitlen är korta och boken är otroligt lättläst, snabbslukad. Samtidigt som människorna upplevs vanliga gör händelserna att följderna blir fatala.