Anders Törnblad

Jag vet att många redan har bildat sig en uppfattning om Åsa Linderborgs bok. Det har sagts att hon urskuldar sig. Att hon inte tar ansvar för sina handlingar. Men det jag ser när jag läser Lindeborgs bok är något annat. Jag ser en osäker människa som från tid till annan klär sina tvivel i tvärsäkerhetens gråa kostym. Det ska komma att ändras. Inte bara blir hon lämnad, hon är dessutom väl snabb att hänga på ett drev som ska komma att vända upp och ner på saker. Åsa tappar det. Vem hade inte gjort det? Den som inte nöjer sig med en plats vid sidlinjen riskerar att dras in saker. Under läsningens gång blir en både rasande och bedrövad. Såklart. Åsa är ingen hjälte, bara en människa. Om än en väldigt utlämnande sådan.