När denna fantastiska film kom var jag 11 år. Jag gick och såg den på köpingens lilla Folkets Husbio, 3 gånger på en vecka, helt betagen, uppslukad, postpubertalt förälskad i de båda huvudrollsinnehavarna.
De underbara miljöerna i Stockholm som jag så väl kände igen från besöken hos min morfar; jag ville bli en tonåring på Södermalm!
De unga skådespelarna var mina kompisar, deras trasiga och trassliga hemmiljöer med knäppa vuxna kände jag igen!
Musiken alldeles underbar och fotot... Jag fattade det inte då, men när jag nu som vuxen ser om filmen, vilket händer då och då, fattar jag hur skicklig Roy Andersson är.
Sommar, ungdomlig oskyldig åtrå, cigg, moppar, blyghet, äventyr, tårar, konstiga vuxna. Nu är denna rulle nostalgi på högsta nivå, men jag älskar den fortfarande lika mycket!
Intressant och viktig bok om en envis och stark kvinna som orädd kämpar mot samhällets kvinnosyn i början på 1900-talet.
I arbetet som journalist är hon banbrytande och orädd, reser rastlöst runt och undersöker orättvisor, rapporterar. Hon är en spännande och mångbottnad person som blir en pionjär inom svensk journalistik.
Ester Blenda får i boken den synlighet och bekräftelse som hennes journalistiska liv borde haft för länge sen. Hon har ju gjort avtryck och borde inte vara bortglömd!