Therese Sköldehammar

Aldrig ensam innehåller tre noveller som berör ämnet "aldrig ensam" ur tre olika synvinklar. Det är närvaron av obehagliga känslor och upplevelser som inte lämnar huvudpersonerna ensamma.
Skräck i bokform är inte riktigt min grej nuförtiden. Men alltså novellen "En annan dag"!! Den var sjukt obehaglig och gav mig panik. Jag bollas hela tiden mellan hopp och förtvivlan/ilska. Som att jag blir den gode och den onde som sitter på varsin axel på huvudpersonen Jessica. Ruskigt bra novell!!
OM du är sugen på välskrivna noveller med svärta då är det här en bok för dig.

Guillaume Musso är en ny bekantskap för mig och jag fick möjligheten att förahandsläsa han senaste bok - Central Park som släpps idag den 1 april.
Redan från första sidan är jag fast i Alice och Gabriels öde och det var helt omöjlig att lägga ifrån sig boken. Det blir en spännande jakt på sanningen om hur de hamnade fastlåsta på bänken i Central Park. De får hjälp av Alices vän och poliskollega i Paris, men under vägens gång så kommer tvivlen. Vem kan Alice lita på egentligen?
Jag måste säga att jag är så imponerad utav den här historien! Inte någon gång under vägens gång har jag någon som helst aning om hur den egentligen ska sluta. Jag kunde ju gissa och ha hundra teorier, men jag var inte ens i närheten!

Det enda som jag hajade till lite på var hur man i boken skrev arrondissemanget om Paris "områden". Jag har bara hört arrondisement och kunde inte heller hitta någon version när jag googlade som visade att det kunde benämnas med -anget? Inte för att det störde mig i läsningen, men jag har funderat en del på just det valet.
Men bortsett från den lilla detaljen, så var det här en bok helt i min smak. Den är i samma anda som Harlan Coben men kanske att jag gillar Guillaume en liten gnutta mer. Är ju rätt så svag för franska författare även om jag inte läser dem alltför ofta, men när jag gör det så golvar de mig nästan alltid!

När jag hör dystopi så blir jag alltid väldigt intresserad då det är en av mina favoritläsningar. När jag hör Sci-fi så blir jag mer tveksam då jag tycker att det ofta blir rätt tekniskt och så har jag svårt att se allt framför mig. En kombo av dessa tänkte jag kunde bli lite hursomhelst men jag tyckte att själva grundhistorien till Systervälde lät intressant och jag är väldigt glad att jag tackade ja till att läsa boken!
Redan från start så dras jag med i Elins historia, hur hon förbereder sig för att göra sin militärtjänst i Systerskapets anda. Det här är en värld där kvinnorna styr och männen är förpassade till en slavaktig misär i utkanten. Elin är som en vanlig tjej som fötts in i ett system och hon är uppfostrad till att gilla läget. Men när hon väl är mitt i sin militärtjänst så börjar hon se saker på ett annat sätt. Hon träffar nya människor och det händer saker som gör att hon börjar tveka över systemet och väldet som råder. Jag gillar hur Elin gestaltas och pendlar lätt med i alla hennes sinnesstämningar.
Jag har som vanligt svårt att hålla isär vissa namn på saker och ting och platser, ibland är det lite förvirrande, men samtidigt så var det aldrig något som riktigt gjorde att läsflytet stördes. Jag tror att det underlättade för mig att boken är ur Elins perspektiv och inte har flera olika karaktärers synvinklar.
När jag läst den här så hoppas jag att det här inte är en framtidsblick över hur det skulle kunna se ut i världen om tusen år! Men något som jag verkligen hoppas på är att det kommer en fortsättning! Det finns så mycket som jag vill veta mer om. Jag tyckte verkligen om den här boken. Den överrumplade mig då jag först tänkte att den skulle bli tungläst, men den visade sig vara en riktig bladvändare!

Jag tror ju att många böcker kräver speciella tillfällen när de läses bäst, har själv märkt att jag har svårt att ta till mig vissa sorters böcker om det är stressigt på jobbet och ibland så kan det bara kännas jobbigt att läsa en feelgood. Det här var en sån bok som verkligen lästes vid rätt tillfälle, det har varit en rätt turbulent tid på jobbet med uppsägningar & omorganisation och jag behövde verkligen något trevligt, mysigt och juligt att försvinna i.
Jag gillade att den delvis utspelade sig i sjukhusmiljö utan att för den delen vara en sjukhusroman, det var liksom mer så att relationerna stod i centrum och så skötte de jobbet "mellan raderna", men vi fick ändå ta del av några besvärliga jobbsituationer och patienter. Jag bara älskade Gunnel och Blaze, vilken fantastisk duo!!! Diana hade verkligen tur som fick jobba med dem, som verkligen såg henne och puttade henne i rätt riktning så att hon inte bara skulle välja den bekvämaste vägen och smita iväg.

Den gick väldigt fort att läsa ut, det är många spännande spår som tvingar mig att sluka kapitel efter kapitel och slutet lämnar mig med en varm känsla i magen, en längtan efter en härlig jul och en känsla av att allt kommer att ordna sig.

Det här är en mysig, romantiskt och rolig serie.
Jag gillar bokförlagsvärlden som serien utspelar sig i och medarbetarnas kärlek till det skrivna ordet. En del är älskvärda och andra är smått galna.
Har inte sett någon film eller serie från Sydkorea förut och tyckte att det var uppfriskande och annorlunda. Det är en serie som du kan se ett avsnitt av när barnen finns i närheten, då den inte innehåller våld eller sex.
Dock så måste du ha fullt fokus när du väl tittar om det inte är så att du behärskar koreanska, annars kan man lätt missa något.

Språket är fint och flytande och varje ord och formulering är perfekt kombinerade. Det finns inget som är onödigt eller överflödigt i den här berättelsen!
Det är en melankolisk dystopisk roman, i en framtid där nästan alla djur har försvunnit från jorden, det finns en flock Silvertärnor kvar och Franny bestämmer sig för att följa efter dem till Antarktis, för kanske är det flockens sista migration.
I små fragment under resans gång får vi ta del utav Frannys historia. Dels på båten på väg mot Antarktis och om hennes uppväxt, hur mycket hon älskar fåglar, rastlösheten som hon ”ärvt” av sin mamma och när hon träffar sin man.

Jag och min syster läste boken tillsammans, vi delade upp den i tre delar och så pratade vi om varje del innan vi fick läsa vidare. Vi har levt den här boken under nästan tre veckor och vi har upplevt väldigt mycket känslor under tiden vi läst. Efter första delen var det *wowdethärverkarlovande* Andra delen var det också wow men med lite panik inför sista delen för vad var det som hade hänt egentligen?? När sista sidan lästs så var det lite vemodigt men ändå med ett litet hopp om framtiden.
Jag är ett stort fan av dystopier och den här framtidsglimten som vi får i Den sista migrationen är väldigt bra och trovärdig. Bara tanken på att alla djur blivit utrotade ger mig lite panik, för det känns inte helt omöjligt att det skulle kunna hända i framtiden.

Det här var en riktigt bra start på en ny fantasyserie för unga. Den var spännande rakt igenom, förutom en lite segare del i mitten. Det finns en superbra karta i början på boken och den har även jättefint illustrerade bilder som får hela historien att växa lite extra.
Som vanligt med fantasy så har jag megaproblem med namn på personer, saker och ting, de är väldigt svåra i Mokadji. Jag kan verkligen inte återge speciellt många karaktärer, ställen eller förmågor utan att tjuvkika i boken, med undantag för Sirius och Erik då... Dock så störde det inte mitt läsande så mycket utan på något sätt så flöt historien på utan problem.
Jag gillar att Sirius och Erik är två vanliga killar som hamnar i ett annat rike och på något sätt så är de självklart att de ska vara där och till slut så känner även de att de ska vara där och ju längre historien går så försvinner deras minnen av deras tidigare liv. Jag är väldigt nyfiken på varför just de två blev förda till Mokadji.
Det är en riktigt spännande värld som målas upp framför mig med många spännande inslag bl a de olika förmågorna som folket i de olika delarna av världen besitter och alla de olika varelser/djur som finns ger berättelse det där lilla extra.

I början av boken har Mattias signerat och skrivit frågan - Vilken egenskap bär du inom dig? Här måste jag ta fram boken och kolla, eftersom jag inte kommer ihåg namnen. Jag gillade ju Csillogo Karkoto - att kunna frambringa föremål, den förmågan som Sirius och Erik lär sig. Men jag skulle nog gissa att Literafa skulle passa mig - att observera, tolka och förstå.

Slutet var verkligen spännande och jag önskar lite att jag inte läst boken förrän det funnits minst en del
till att hugga in på direkt efter denna!