Angelica Lindh

En helt okej typisk kriminalare, med bra kemi mellan huvudkaraktärerna. Rätt val när man inte orkar ge sitt tittande full koncentration men vill erbjudas lite spänning och humor ändå.

En historia så mörk och absurd att man skrattar. Sociopater med för mycket pengar som lever en konsekvenslös existens tills deras beslut till slut kommer ikapp dem. Fantastiskt skådespel och jag ser fram emot säsong 2 som släpps snart!

Amber ligger i koma men minns inte hur hon hamnade där. Vi följer hennes medvetande medan det flyger mellan barndom, nyligen och just nu. Det blir snabbt tydligt att det är just ett luddigt medvetande snarare än klara tankar och minnen. Man sitter på helspänn för att få reda på vad som egentligen hände, och händer! Jag tyckte att det var en mycket spännande bok!

Buffy the vampire slayer är serien som har följt med mig sedan barndomen, som jag tvingar nya personer i mitt liv att se och som jag ser som definitionen av charm. Det finns definitivt logiska luckor och extremt fula effekter - men det göms väl bakom starka karaktärsutvecklingar och snygga metaforer för hur det är att gå från tonåring till vuxen. Hela första säsongen har diverse övernaturligheter som symboliserar hinder man möter under skolgången, det som länge försöljde mig var tjejen som bokstavligen blev osynlig av att inte känna sig sedd. Trots alla hemskheter som på senare tid har kommit ut om seriens skapare Joss Whedon så är och förblir det den bästa serien jag vet.

Den här söta lilla boken vann jag i giveawayen här, och direkt vid ankomst råkade jag läsa den från pärm till pärm. Med värme delas diverse verktyg ut för att nå nuet i den hetska vardagen. Även om många av övningarna liknar varandra så känns det rimligt - repetition är det enda sättet att lära om sin hjärna från all distraktion och stress. Jag ska lämna kvar den framme på vardagsrumsbordet och bläddra fram en övning då och då när jag behöver slappna av!

En av mina favoritserier, kanske den varmaste som finns. Den är som en snuttefilt när jag har en dålig period. Att fly till Stars Hollow med de knasigaste invånarna är att automatiskt må lite bättre på några sekunder. Utöver det har vi det konstiga modet som början på 2000-talet erbjöd och den snabbaste dialogen i någonting jag har sett. Det är en berg- och dalbana av känslor som känns rejält verklighetstrogen.

Bombardera med komplimanger från ingenstans, det räcker med ett meddelande på Messenger. Köp presenter trots att det inte är någon högtid. Planera in saker att göra ihop som inte bryter pandemirestriktionerna - typ en promenad ihop?

En komet ska krocka med jorden och innebära människans undergång. Jordens befolkning är medveten om vilken dag den ska dö. Under dessa förutsättningar följer vi två ungdomar, Simon och Lucinda, under månaden fram till kollisionen. Det är verklighetstrogna porträtt av två tonåringar som försöker göra en svår tid uthärdlig. Läsaren får även bekanta sig med deras omgivningar - ur deras ögon. Hur föräldrarna försöker skydda sina barn in i det sista. Hur vardagen fortsätter rulla på trots att framtiden är knapp. Jag uppskattar att boken kan upplevas både på planet young adult/guilty pleasure men också landar på ett filosofiskt plan. Vad hade man själv gjort om man visste att man som mest hade en månad kvar? Försvinner meningen med tillvaron när man vet att lamporna släcks snart eller blir det ljusare fram tills dess?

Den avslutande delen i Jana Kippo-sviten är den bästa i min mening. Det är den del då vi får som mest chans att sympatisera med huvudkaraktären i jakt på sin identitet och ett hem. Det ryktas om någon form av filmatisering, och jag tror att det formatet passar sig bättre för denna saga om att bearbeta trauman och bryta beteendemönster som sitter i sedan barnsben.

I den andra delen av Smirnoffs trilogi är det lättare att hänga med - antingen för att man är van vid det speciella språket eller så har hennes sätt att skriva utvecklats? Det blir mer fokus på handling än tankar fram och tillbaka. Det blir svårare att släppa ifrån sig berättelsen.