Angelica Lindh

Inga skärmar en timme innan sömn

Enbart befinna sig i sängen när det är dags för sömn

Kamomillte

Svalt i sovrummet

Samma sovtider varje dag, även under helgen

Det här påminner inte om något jag har läst, och jag funderade från start till slut över om vad jag egentligen tyckte om boken. Det är en mörk berättelse, med en mörk ton. En dysterhet som blir lite kaka på kaka tills man blir nollställd. Men språket drar ändå in en. Vi hoppar från nutid till dåtid och från tankar till verklighet i samma takt som det sker i Janas huvud. Det är en speciell bok och jag är åtminstone tillräckligt intresserad för att planera att läsa uppföljaren!

En träningsform som lätt glöms bort är rörelseträning/stretchande. Alla behöver det. Det hjälper för att få energi, slippa bli stel, jobba upp de inre musklerna som skapar stabilitet. 2-3 övningar om dagen räcker långt. Tips finns att finna på oändligt med konton på Instagram eller YouTube!

Nja. Nej. Inte alls min kopp te. Både tantsnusket och den absurda uppgörelsen gjorde mig enbart obekväm. Om jag ändå ska hitta något positivt så uppskattar jag hur ångestproblematik tas upp - tills den bara försvinner över en natt.

Anledningar att styrketräna: man stärker självförtroendet då man blir mer medveten om vad ens kropp klarar av, man blir stark, och man får endorfiner och blir glad!

Det här var mitt livs tredje julroman, och antagligen den sista innan december knackar på dörren igen. Att den utspelar sig i sjukhusmiljö för tankarna till den charmiga serien Hjem til jul på Netflix. Även boken har trassliga familjerelationer, charmiga kollegor och ingen av huvudkaraktärerna har firat julafton hemma de senaste åren. Dessutom innehåller givetvis båda en kärlekshistoria. Den här jämförelsen gör tyvärr att jag blir lite besviken på En oönskad julklapp - eftersom jag ÄLSKAR Hjem til jul. Trots att det är orättvist så är det dit min hjärna går. Men det är en helt okej bok när man har lite tid att döda. Jag ska se till att läsa Sara Molins andra bok för en eventuellt mer rättvis recension i framtiden!

Jag pendlade till gymnasiet, och varje morgon plockade jag på mig en Metro för att lösa Sudokut i den. Det var ett mycket bra sätt både att få tiden att gå och att väcka hjärnan inför dagens studier. Det finns Sudokun för olika ambitionsnivåer men jag nöjde mig alltid med de lätta.

I klubben för lyckliga slut följer vi fem människor vars liv har fastnat av olika anledningar. Vi har Cecilia, änkan som har växt upp med att fasaden är det viktiga. Hennes syster Michelle som är raka motsatsen till både systern och modern - och blir provocerad av hur lika de är. Den äldre kvinnan Lisbeth känner att livet borde vara mer än att passa upp maken och vara barnvakt till barnbarnen. Gruppens yngsta medlem heter Ivy och lider av en otrolig ängslan som styr hennes liv. Slutligen samlas truppen ihop av skrivterapeuten Sam, en ganska ensam men samlad man som bor i sin avlidna fasters hus och driver klubben som hänvisas till i titeln. Med hjälp av olika skrivuppgifter får Sam gruppen att lära känna sig själva på ett sätt som de tidigare inte har varit öppna för samtidigt som han själv inspireras av deras resor mot det lyckliga slutet. Det är en varm historia om att livet inte tar slut förrän man ligger i graven, och om att man har mer makt över sitt öde än man oftast känner av att man har. Boken har varit ett trevligt sätt att varva ner inför sömn om kvällarna, och om skrivterapi någonsin dyker upp i min omgivning en dag så känner jag mig inspirerad att delta!

Protein, Omega 3, sjuhelsikes gott. Kan ätas både med eller utan sås till, antingen varm eller kall. Perfekt till matlådor när man, som mig, är väldigt lat. Helt klart en favoriträtt!

I del 2 av årstidssviten möter vi Emma som inte mår alls bra. Vi får även lära känna personer i hennes omgivning som går igenom olika prövningar. Vi påminns om att det är lätt att fastna i sitt egna grubblande och missa att andra inte heller har det lätt. Det blir en fin gemenskap när man möts på mitten, kommunicerar och håller varandra i handen.

Jag tycker att man känner en utveckling hos författaren från första delen, ett annat djup i karaktärer och relationer. Kanske även att den melankoliska stämningen passar mig lite bättre i smaken!