Y Andersson

Interstellar är en spännande och intressant film som jag verkligen kan rekommendera! Verkligen en tankeväckande film!

"Mamma fuckar upp" av Elisabet Omsén och Charlie Rosales är en seriebok som handlar om barnen Petter och Sahar, vars mamma sitter i fängelse. Det är ett ämne som berör många barn i Sverige och därför är boken väldigt viktig som belyser detta.

Det är just barnens perspektiv som visas i "Mamma fuckar upp" vilket kan göra det enklare för barn att identifiera sig med karaktärerna och få veta att de inte är ensamma med att ha en förälder eller anhörig som är frihetsberövad. Ytterligare visar boken att allt inte alltid är frid och fröjd – men att det brukar lösa sig ändå.

Det lättlästa formatet och de snygga illustrationerna gör att boken kan nå ut till många fler barn och kanske även till dem som egentligen inte är särskilt intresserade av att läsa.

Sammantaget är "Mamma fuckar upp" en viktig och gripande bok som verkligen förtjänar att läsas – särskilt med eller av barn som är i en liknande situation.

Ett överlevnadsspel som du kan spela tillsammans med vänner. Roligt och utmanande och perfekt i karantäntider.

Det absolut första jag kan konstatera med boken är att engelska från 1925 absolut inte är någonting för mig. Usch, vad jobbigt det har varit att tvinga sig igenom boken. Tror inte det hade varit samma sak om jag hade läst den på svenska eller på lite mer nutida engelska. Nu har jag fokuserat mer på hur kass jag är på engelska än på bokens handling, vilket såklart är synd.

Däremot är den rolig att läsa på grund av de olika planen man kan se berättelsen på. Det går att tolka på många sätt och boken säger mer än man kan tro. Hade jag läst den på svenska är jag övertygad om att jag hade uppskattat den mycket mer!

Helt enkelt – en väldigt bra och djup berättelse, berättad med ett allt för komplicerat språk (för mig i alla fall). I och med att det är en sådan klassiker är jag ändå glad att jag har läst den.

Jag brukar föredra att läsa böcker på sitt originalspråk – men jag får nog börja dra en gräns på hur långt bak i tiden jag kan göra det haha.

I veckan har jag läst Matilda Gustavssons "Klubben" som är en reportagebok om anklagelserna mot Jean-Claude Arnault som kom fram under metoo. Vid tidpunkten skrev Gustavsson en granskning om anklagelserna mot honom och i "Klubben" fördjupar hon den.

Första halvan av boken var jag lite skeptisk mot att allt handlade om förövaren. Jag har, kanske lite väl mycket, präntat in i huvudet att förövaren aldrig ska få mer uppmärksamhet. Det är de utsatta som det är viktigt att minnas och tänka på – inte förövaren. I och med detta tankesätt blev jag mest irriterad på de detaljerade beskrivningarna av Jean-Claude Arnault och hans liv men i takt med att jag närmade mig slutet bytte jag åsikt.

"Klubben" visar på mycket större strukturer än en enskild persons agerande – och därför blir det så himla bra (och kanske också för att Matilda Gustavsson är bra på vad hon gör, men ni fattar grejen). När man även får följa det som sker efter publiceringen av reportaget och inser att människor fortfarande kunde stötta Arnault blir det nästan absurt.

Matilda Gustavsson har verkligen lyckats med "Klubben" och det är en bok som utan tvekan förtjänar att läsas.

Väldigt roligt och lärorikt spel! Kan bli aningen långdraget men det är absolut värt det. Skapar ett ekonomiskt tänk och blir en rolig stund.

Väldigt tänkvärd och helt enkelt bra serie! Ger inblick i det, kanske inte alltid så roliga, livet som polis samtidigt som karaktärerna engagerar och gör att man vill titta vidare. Superbra!

"Där kräftorna sjunger" av Delia Owens tyckte jag verkligen att det var väldigt bra!

Miljöbeskrivningarna var fantastiska och historien otroligt fin. Kya lever utstött från det övriga samhället och blir kallad för Träskflickan. Hela hennes familj överger henne och hon får klara sig själv, ensam i träskmarken.

Boken kretsar till stor del kring en mordutredning vilket jag tycker är synd. Kyas liv, naturen omkring henne och de få, men starka, relationerna tycker jag hade räckt. Mordutredningen tar bort fokuset från det som jag tyckte var bäst i boken, vilket såklart är tråkigt. Inte heller slutet föll mig i smaken då det kändes väldigt klyschigt och rent av irriterande.

Läsvärd? Absolut. Årets bästa bok? Inte direkt

En allmänbildande serie där vi följer en grupp FBI-agenter som använder analyser av det mänskliga beteendet för att lösa mord och andra brott. Spännande, intressant, lärorik – allt i ett helt enkelt.

SCUM-manifestet av Valerie Solanas skrivs för att visa att män är skräp och borde mördas så att vi får en värld fri från dem. Låter som absolut galenskap, eller hur? Men Solanas ger så bra förklaringar till detta att det inte låter så tokigt ändå. Fram till de sista sidorna tyckte jag att boken var relativt rimlig vilket gjorde den himla rolig att läsa. Förordet av Sara Stridsberg var absolut fantastiskt och gjorde boken ännu bättre.

Manifestet är också väldigt roligt – Solanas hade verkligen ett sinne för humor. Här följer ett citat som visar just det: "I själva verket är kvinnors uppgift att leka, att relatera till och älska andra människor, att vara sig själva, ersättliga av ingen. Mannens uppgift är att producera sperma. I dag har vi spermabanker.” (sida 42-43). Liknande meningar finns genom hela boken och de är så spot on att det blir väldigt roligt.

Detta är en bok värd att läsa. Värd att fundera över. Solanas var forskare i psykologi så mycket av det hon säger är väldigt vettigt och genomtänkt. Men med det sagt är det kanske ändå lite väl hårt att alla män ska dö.

Jag rekommenderar absolut alla – oavsett kön – att läsa manifestet. Man måste inte hålla med Solanas, jag gör inte det, men jag tyckte ändå att den var rolig att läsa och gav många saker att tänka på. Den öppnar utan tvekan för diskussion, något som alltid är roligt. Sammantaget är den rolig att läsa och värd att tänka på – även om man inte vill utrota alla män.