Emelie Svensson

Som jag älskar denna filmen. Helt klart en av favoriterna. Otroliga skådespelarinsatser och Jodie Foster briljerar som vanligt. Handlingen är vacker, romantisk och sorglig. Den är filmad i en otroligt vacker miljö. De kulturella skillnaderna är väldigt tydliga i denna filmen, så är även klassfrågan. Den väcker många tankar och känslor.

I början hade jag väldigt svårt att ta till mig karaktärerna. Kanske berodde det på att huvudkaraktären är President Snow som ung, och i de tre föregående böckerna är han den karaktär som man hatar. Men efter att ha släppt de tidigare böckerna och enbart fokuserat på den nuvarande handlingen så kom jag in i den. Jag älskar teorin bakom Panem, de 12 distrikten som omringar huvudstaden, de olika klassamhällena och rikedom vs fattigdom. Trots att Hungerspelen är ett barbariskt sätt att upprätthålla freden, genom att låta 24 spelar tävla om vem som överlever längst, så är det väldigt spännande.
I denna boken är fokusen mer på mentorerna än till själva spelarna, vilket jag tycker är en intressant vinkel. I de andra böckerna så spelar mentorerna en väldigt liten roll, så det är intressant att få se Hungerspelet från deras perspektiv.

Mysig och mystisk på samma gång. En lite “mjukare” spökhistoria fylld med mystik och oförklarliga händelser. Jag uppskattade författarens språk som var väldigt lättförståeligt samtidigt som det var detaljerat. Det fanns en röd tråd genom hela berättelsen och spänningen var på topp nästan konstant.

Denna boken var lite mörkare och fylld med mer spänning än de andra av David Walliams böcker som jag har läst. Men jag gillade det. Historien om ett framtida London i ruiner sätter scenen för hela handlingen. Det är ondska, det är mystik, det är fattigdom och hunger. Men det är även hopp. Hoppet om att vinna över ondskan och rädda dem man älskar mest är väldigt stark i denna boken. Och självklart finns det även en dos med humor med.

Man slungas rätt ner i den grekiska mytologin. Boken är fullspäckad med historier både sådana som man hört talas om innan och en del helt nya (i alla fall för mig). Här får vi följa Kirkes liv, den första häxan. Hennes historia har innan legat i bakgrunden i den grekiska mytologin men här får man följa med på hennes resa från födelsen och framåt.
Jag tycker om att boken var fullproppad med ”info” och att varje kapitel var som en historia i sig. Samtidigt blev det väldigt mycket att hålla reda på. Väldigt många namn och karaktärer passerade förbi i ett rasande tempo.
Men efter ca 100 sidor var jag helt fast och hade så svårt att lägga ifrån mig boken. Jag ville bara läsa vidare och slukades helt av berättelsen.

En riktigt mysig och filosofisk bok som jag gillade skarpt. Tanken på att vi när vi dör hamnar i midnattsbiblioteket där vi har chansen att välja ett annat liv som baseras på de olika valen vi har gjort i vårt tidigare liv, är en spännande tanke. Vilka oändliga valmöjligheter. Vilken chans att verkligen få leva ut sitt liv och väga för och nackdelarna i alla de val som man ställts framför under en livstid.
Under bokens gång får man insikten av att det livet man drömmer om inte alltid är så underbart som man vill måla upp det. Besvikelsen följer en även om man får välja sitt drömlivet, för livet är aldrig helt perfekt.

Jag älskar denna serien. Den har allt. Sagofigurer, spänning och äventyr. Kärlek, romans och framförallt har den ett budskap om hopp. Man ska aldrig ge upp och även den ondaste karaktär kan bli god.

Trots de många matematiska teorierna är boken skriven på ett relativt lättläst sätt och den gick rätt snabbt att läsa. Jag hade väldigt svårt att knyta an till huvudkaraktären då jag fann hans karaktär smått motbjudande i vissa lägen. När han inspekterade kvinnor till exempel. Men nu är det ju inte kvinnosynen som är det centrala i boken utan jakten på en mördare. Och i det avseendet levererade boken. Det var en lagom fartfylld jakt på en mördare som tilltalade mig. Jag gillade att det var tänkandet som var i fokus. Och tvisten på slutet var helt i min smak.

“Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg för när hon träffar den rätte i framtiden. Nu är det sommar och Ida tar bussen till sin mammas 65-års dag. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Marthe med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen om det inte vore för Marthes strålande nyhet. Vuxna människor är en roman om luggslitna familjeband, avundsjuka och skammen över en oälskad tillvaro.”

Den gick från en mysig bok till en hel del intriger och familjedrama, vilket jag gillade. Allt är inte alltid som det verkar, och ibland kan man behöva skrapa på ytan för att komma åt sanningen. Sättet den var skriven på var lätt och bra.

Jag upplevde den som lite trögstartad, och det var inte förrän ett mord väl hade hänt som jag kände att jag kom in i handlingen. Jag gillar Langs sätt att berätta och trots att det handlar om mord så är hennes böcker mysiga att läsa. Denna bok var inget undantag från den känslan. Men jag fastnade inte för just denna bokens handling.