Boktanten Anette

Den nästlar sig in i mitt huvud!
Pestön utspelar sig i Göteborg 1925. Ett mord har begåtts och överkonstapel Nils Gunnarsson ger sig ut på jakt efter mördaren. Boken har ett lugnt och fint tempo, nästan lite dämpad emellanåt. Men låt dig inte luras. Intrigen växer efterhand och tar mer och mer plats i mitt huvud.

Marie Hermansson har en förmåga att skapa lågmälda karaktärer som liksom slumrar i väntan på någon stor händelse. Och innan du vet ordet av har de vaknat till liv med en glöd du inte trodde var möjlig. Hermansson har ett mycket bra språk och målar upp miljöerna på ett fint sätt. Detta är en perfekt bok att läsa om man vill varva ner lite och ändå klura.
- Visa kortare text

En stark och gripande debut!
Jag gillar absolut att läsa feelgood-böcker med slut fyllda av kärlek, det är lättsmält och bra, Men ibland känner jag att jag vill ha lite med tuggmotstånd. Det fick jag här!

Gammal kärlek rostar alltid är en riktig känslobomb med hög igenkänningsfaktor. Den tar upp tunga ämnen såsom otrohet, missbruk, medberoende, utmattning, ångest…you name it. Men trots det är den lättläst, en riktig bladvändare som är svår att lägga ifrån sig.

Med sina växelvis kapitel skapar Kristin Brorsson ett sug i storyn. Vi får följa Julie och Ebba varannan gång och förstår snart att de kommer att vävas ihop med ett kaos som resultat. Jag är väl insatt i både Julie, Ebba och Arons positioner och både tankar, känslor och handlande känns mycket trovärdiga. Det är en riktigt bra debut och jag hoppas att det kommer många fler böcker från Brorsson.

En riktigt bra deckare!
Äntligen är den här, uppföljaren till Likblomman. Är det något danskarna kan så är det att skriva krim och deckare.

Äppelmannen är inget undantag, den tillhör helt klart det övre skiktet med sina oförutsägbara twists and turns. Det är bra driv och jag känner aldrig att storyn tappar tempo. Trots det känns den inte heller stressande, den är bara helt enkelt väldigt välskriven och genomtänkt.

Anne Mette Hancock är redan en stor stjärna i Danmark och har absolut tagit plats även på den svenska himlen. Hon har skrivit en lättläst bok med rappa och underhållande dialoger och en bra mix mellan arbete och privatliv. Jag längtar till hennes tredje bok, Pitbull, blir översatt till svenska.

Underhållande och träffsäker!
Alltså vilken framsida! Den gör mig glad och sprallig och jag vill bara kasta mig över boken och börja läsa direkt.

Konsten att flirta som en gudinna är en lättsam bladvändare som får mig på gott humör. Emely är ofrivilligt singel och blir tvingad ut i dejtingdjungeln. I sina försök att flirta råkar hon ut för en hel del dråpliga situationer och jag kommer på mig själv med att sitta och fnissa åt eländet.

Pia Lerigon har ett rakt och okom plisserat sätt att skriva. Det är mycket dialoger och inte så mycket tankar från karaktärerna, jag tror att det är en bidragande orsak till att det är bra driv i storyn. Jag lyssnade även lite på den som ljudbok. Men tyvärr föll den mig inte alls i smaken där. Det är författaren själv som läser, många tycker jättebra om den, men jag fick bara känslan av två småfnissiga 10-åringar som leker med Barbie. Men boken är absolut läsvärd.

Känslosam och fängslande!
Det är alltid lite annorlunda att läsa en bok som bygger på verkligheten. Det ger liksom en annan känsla och är svårare att betygsätta.

Vild väg är en vackert berättad historia. En historia om två människor som inte låter sig hindras av fördomar. Om en kärlek som övervinner allt. Boken är både intressant, välskriven och lättläst och man får en bra inblick i hur livet som hemlös kan se ut.

Emelie Rönnerfors skriver med mycket patos och förmedlar tankar och känslor på ett gripande sätt. Samtidigt gillar jag enkelheten i hennes språk. Hon krånglar inte till det så mycket utan skriver ganska "rakt på sak" utan en massa lull-lull. Det hade varit intressant att följa Frida och Nicolas vidare i livet.

En lovande serie!
Jag kände att det var lika bra att ta andra boken direkt, så behövde jag inte gå och våndas över hur det gick med allt som hände på slutet i den första. 🙂

Om du vill ha mig är som sagt andra boken om familjen Winther. Om den första var lite seg och händelselös så kan man väl säga att denna är raka motsatsen. Serien blir mer och mer spännande och intressant ju mer jag lär känna karaktärerna. Extra kul är det att man får lära känna en av husjungfrurna lite mer.

Katrine Wessel har ett tidstypiskt språk med modern touch som gör att jag fåt känslan av sent 1800-tal utan att behöva fundera på vad orden betyder. Hon har hittat en bra mix av kärlek, dramatik och intressanta karaktärer. Jag ser mycket fram emot nästa del. Och nästa…

Välskriven och lättläst!
Historiska romaner, starka kvinnor och så lite romantik på det. Om detta stämmer så tror jag att jag kan ha en ny favoritserie på gång.

En ny tid är den första delen om Familjen Winther. Och om jag ska vara lite kritisk, vilket man väl ska vara i en recension, så märks det. Boken är lite seg och det sker inte något spektakulärt. Men det betyder ju å andra sidan att det finns gott om tid att lära känna karaktärerna istället, vilket ju är väldigt bra. Men håll ut, det snurrar på betydligt bättre mot slutet av boken.

Katrine Wessel har ett enkelt och passionerat språk och är detaljerad i sina beskrivningar av såväl miljöer som karaktärer och deras kläder. Det gör att boken känns lite filmisk.

Underhållande och träffsäker!
Medelåldern är levnadsåldern mellan ungdom och ålderdom. Allt som står på Wikipedia är inte sant. Men detta stämmer så himla bra. 🙂

Pekbok för medelålders hjältar är precis det, en pekbok uppbyggd på samma sätt som för små barn. En bild på ena sidan, en mycket kort mening, ofta bara två ord helt utan logik, på den andra. Men det lilla tillägget av några hashtags längst ner, vilket gör upplägget ännu roligare.

Boken har hög igenkänningsfaktor och det blev mycket fnissande när vi läste den. Detta är den perfekta gå-bort-presenten till någon som är, eller snart bli, en medelålders hjälte.

Jag blir alldeles varm i hjärtat!
Åh, äntligen en fortsättning på Brevvännerna och Renoveringsobjekten, två helt underbara böcker.

En bättre människa är precis lika varm och mysig som de tidigare böckerna. Intrigen är sådär lagom präktig, allt är inte guld och gröna skogar men det finns en enorm gemenskap och vänskap som väger upp alla ledsamheter. Boken är lättläst, välskriven och en riktig bladvändare.

Eli Åhman Owetz vet precis hur en bra feelgood ska vara. Mycket känsla och så levande karaktärsskildringar att jag vill åka till Söderberga och gå på tre-kaffe. Hon har ett sätt att skriva som gör att jag som läsare blir väldigt engagerad och kommer på mig själv att fundera på hur Kicki ska göra i vissa situationer.

Gillar du feelgood ska du absolut läsa denna.

Hon slår verkligen huvudet på spiken!
För knappt tre år sen var jag och tittade på No more fucks to give. En föreställning som belyser många kvinnors situation, det skeva i samhället, skillnaden i hur män respektive kvinnor "får" uppföra sig.

Maria : En kvinnlig komikers dagbok fortsätter på samma tema. Det är en bok som tydliggör det sjuka i att vi kvinnor alltid ber om ursäkt å männens vägnar, när det är de som har betett sig illa. Att vi tar det som vårt misslyckande.

Bitvis upplever jag boken som lite "svamlig" och osammanhängande men sen är det ju just dagboksanteckningar och inte en story med en tydlig början och ett slut.

Mia Skäringer blottar verkligen sitt inre men inte en enda gång att jag upplever det som om hon gnäller eller vill att jag ska tycka synd om henne. Det är mer som om hon vill göra upp med sitt förflutna, med sorgen och ångesten. Som om hon vill få fler flickor, unga tjejer och kvinnor att våga stå upp och inte ta all skit. Få till en förändrad attityd i samhället.