Boktanten Anette

Varm, mysig och välskriven!
Jag funderar mycket på vad jag ska göra när jag blir frisk, vad jag ska jobba med om inte mitt nuvarande jobb kommer att fungera. En av sakerna som jag funderar på är bok- och förlagsbranschen.

Mellan raderna ger mig en inblick i den branschen. Och trots att det är en fiktiv historia så känns den mer sann och trovärdig än vad en feelgood brukar göra. Språket är rappt och har ett härligt driv framåt. Nackdelen med det är ju dock att boken tar slut alldeles för fort.

Johanna Schreiber har knådat ihop en underhållande story om Emilys vardagsliv, önskan om att göra karriär och längtan efter kärlek. Det är en härlig feelgood med en stor skål värme, lite djup och en skvätt svärta. Karaktärerna känns väldigt levande och jag gråter för Emily och hennes kamp för att få vardagen att fungera. När kommer nästa del?

Underhållande och klurig!
Som bokrecensent blir det ju en del böcker av debutanter. Jag tycker det är kul att läsa och försöker alltid komma med konstruktiv kritik.

Mord, det är mord är en förenklad version av Agatha Christies böcker men med lite mer dragning åt feelgood. Boken är lättläst och bjuder på både skratt, spänning och gnuggande av geniknölarna, allt medan vännerna Ninni och Bim försöker lirka fram ledtrådar ur sina grannar.

Lena Risberg har ett lättsamt språk och får ihop en bra mix av anekdoter och ett gäng udda karaktärer. Hon triggar igång min detektivhjärna och jag lägger pusselbit till pusselbit utan att riktigt lista ut vad som har hänt. Ett stort plus till alla målande mat- och miljöskildringar.

Spännande deckare med bibliska undertoner!
Charterdeckare är en ganska ovanlig genre men en väldigt trevlig sådan. Man får det bästa av flera världar på något sätt.

Dödsklippan i Sharm el Sheikh är en tillsynes oskyldig och lättsam historia. Men under ytan gömmer sig ett tankeväckande och högaktuellt ämne. Jag tror boken har en intrig som tilltalar såväl unga vuxna som oss gamla vuxna.

Anna -Maria Ekblad har ännu en gång lyckats med mixen av semesterfeeling, historielektioner och våldsam död. Personligen är jag väldigt förtjust i hennes sätt att berätta om Moses liv. I början upplevde jag det som lite rörigt med alla olika människor så jag är tacksam över att det finns ett så fint persongalleri i början av boken. Jag ser fram emot att läsa om vad reseledaren och privatspanaren Anna Lindblom tar sig för i nästa bok.
- Visa kortare text

Välskriven och gripande bladvändare!
För många år sen läste jag en av författarens böcker och tyckte det var bland det sämsta jag läst. sen dess har jag ratat alla hans böcker. Men så fick jag Satanskäftarna som recensionsexemplar. Jag läste den och blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den. Så därför blev jag glad när jag fick ytterligare en bok skriven av honom.

Olympia är de sjunde delen om polisen Zack. Jag har inte läst de tidigare men tycker att jag hängde med ganska bra ändå. Boken är mörk och har en del brutala scener men är samtidigt så fylld av kärlek och värme att den aldrig blir jobbig att läsa. Den har ett enormt driv framåt och spänningen håller i sig ändå till sista delen.

Mons Kallentoft har ett nyanserat språk och orden liksom flyger fram över sidorna. Hans raka och lite avhuggna meningar ger mig en känsla av att läsa poesi. en speciell berättarstil som jag tycker bättre om ju mer jag läser.

Fascinerande och levande historia!
Historiska romaner är ju en av mina favoritgenre och är det sen så att det även finns ett uns av sanning i storyn så blir det ännu bättre.

Sorgmantlar och festklänningar är en mysig roman där vi får följa underbara Gerda och hennes mamma Kajsas liv från mitten till slutet av 1800-talet. Det är ett fattigt liv och de måste vända på varje öre för att få mat på bordet och tak över huvudet. Boken är sorglig men samtidigt en vacker kärlekssaga och full av hopp.

Anna Barnett bjuder med mig som läsare på en resa drygt 100 år bakåt i tiden. Med sina målande och tidstypiska skildringar får jag följa såväl arbetarklassen som medelklassen på ett mycket trovärdigt sätt. Tack vare de små detaljerna i hennes språk känns allt väldigt levande och verkligt. Det märks att författaren har lagt ner mycket tid på research för att få till det där lilla extra.

Spännande och välskriven deckare!
Detta är den tredje delen av den hyllade Köpenhamnsserien. Om det är något som danskarna är bra på så är det att skriva deckare och kriminalromaner.

Vådaskott har en oförutsägbar och suggestiv intrig. Pusselbit läggs till pusselbit, vissa är mörka, vissa spännande och ytterligare en del är känslosamma. Sakta men säkert klarnar bilden medan polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner tar oss med runt i både vackra och mindre vackra delar av Köpenhamn.

Katrine Engberg är en ordets mästare. Hon får de mest makabra scener att bli något fint och såväl persongalleriet som miljöerna blir levande och nyanserade. Jag blir inte riktigt lika uppslukad av Vådaskott som jag blev av Glasvinge. Jag upplever denna som något rörigare och kanske lite långsammare i tempot än den förra. Men det är en mycket bra bok och jag kan absolut rekommendera den.

En fartfylld bladvändare!
Jag antar att jag inte är ensam om att uppskatta böcker som känns trovärdiga och där man känner att författaren har koll på läget. Så det bådar ju gott när författaren jobbar som advokat och har flera kända klienter.

Förvrängda cirklar är rå och brutal på utsidan men har en djup och kärleksfull insida. Språket är stundtals ganska vulgärt men det passar bra in i storyn. Det är högt tempo, nästan som en uppspeedad Snabba cash och jag önskar att boken varit lite tjockare så jag hade hunnit lära känna karaktärerna lite mer.

Arash Raoufi har skrivit en lättläst bok som ger en bra inblick i arbetet som advokat i allmänhet och inom den under världen i synnerhet. Ska jag gnälla på något så var det kanske lite väl mycket paragrafer och regler i början, samtidigt som jag förstår att det behövs för att ge tyngd åt handlingen och öka trovärdigheten. Trots den grova jargongen lyckas han väl med att belysa frågan om hur mycket vänskapsband och gamla relationer betyder.

Jorden slutar snurra när jag läser!
Alltså vilken serie, vilka karaktärer, vilken spänning. Jag avundas er som ännu inte har läst den.

Den sista spiken är den sjätte och avslutande (?) boken om Fabian Risk, Dunja Hougaard och Kim Fucking Sleizner. Denna är, precis som de tidigare, helt outstanding i genren. Den är brutal, den är rapp och den genomsyras av sorg, förlust och smärta men även kärlek och värme. Det är en bok som trollbinder mig, som får mig att glömma att andas. Dock vill jag säga att vissa delar, framförallt i början av boken, känns lite som en kortare transportsträcka. Detta är inget jag har upplevt i någon av de tidigare böckerna. Men den aningen svagare storyn kompenseras med råge av oväntade vändningar, cliffhangers och andlös spänning.

Stefan Ahnhem är en mästare med pennan. Han har ett suggestivt språk och lyckas med konststycket att knyta ihop alla lösa trådar från de fem tidigare böckerna på ett mycket snyggt sätt. Och han lyckas även smyga in en liten, liten bakdörr för en fortsättning, vilket jag och många med mig hoppas kommer.

För att få ut maximalt behållning av en maxad serie bör du läsa böckerna i ordning.
- Visa kortare text

Låt den aldrig ta slut!
Jag formligen älskade de fyra första böckerna om Fabian Risk, de har verkligen allt. Går det att skriva en femte bok som är lika bra?

X sätt att dö tar vid där Motiv X slutade, med ett gäng ouppklarade och tillsynes helt slumpmässigt utförda mord. Det är högt tempo och vansinnigt spännande, det känns som om jag läser hela boken i ett enda andetag. X sätt att dö är en riktig bladvändare och jag kommer på mig själv med att planera familjens aktiviteter efter min läsning.

Jag funderar mycket på vad som rör sig i huvudet på Stefan Ahnhem när han skriver. Men oavsett vad det är så vill jag att det fortsätter. Hans språk är lika mångfasetterat oavsett om han beskriver en personlighet, ett konstverk eller ett mord och jag sugs in i boken och glömmer tid och rum. Sen blir det ju extra spännande att läsa när boken utspelar sig i närheten av där jag bor.
- Visa kortare text

Spännande bok med fina bilder!
Ibland får jag barnböcker att recensera och eftersom mina egna barn är vuxna och mitt barnbarn fortfarande för liten så tar jag hjälp av mina vänner och deras barn. I detta fallet är det Julia, snart 9 år, som har läst.

Jakten på den försvunna mamman är en spännande bok där Ella, 7 år, tar med sitt gosedjur Otto för att leta upp Ellas mamma, som är iväg och jobbar långt bort. Ella och Otto får vara med om massor av äventyr när de letar i bl.a. skogen, en grotta och på cirkus.

Anna Nilson och Ida Andersson har tillsammans gjort en lättläst bok med fina illustrationer och en underbar historia. Både jag, Julia och hennes mamma gillar att det är bilder på varje sida, som dessutom är detaljrika, vilket gör att barnets fokus stannar kvar eftersom det är så mycket att upptäcka och prata om. Vi vill även ge ett extra plus till alla aktiviteter som avslutar varje kapitel. De gör att boken även följer med in i leken.