Brandmän, mord och lite erotik!
Jag tror inte det är så vanligt med böcker om brandmän, när det handlar om blåljuspersoner är det oftast poliser. Så detta är absolut en frisk fläkt i 112-kategorin.
En hänsynslös pyroman härjar i Stockholm och brandmästare Stefan Berg med kollegor kämpar för att rädda liv. Samtidigt blir brandingenjör Jessica Frank allt mer involverad både i offren och i det polisarbete som följer. Spåren tar henne bakåt i tiden och gamla sår rivs upp.
Eldsmärkt är andra delen i en serie spänningsromaner om livet på Östermalms brandstation. Boken är lättläst och har ett bra driv framåt tack vare flera parallella händelser. De "slutar" oftast på ett sätt som gör att jag måste läsa vidare för att få veta fortsättningen.
Anna Granlund har hittat en bra mix av brandmän, polisarbete och vanligt familjeliv. Även om Jessica är huvudpersonen så lär man känna några till och får följa med bakom kulisserna hem i deras privatliv. Hon har ett enkelt men nyanserat språk och guidar mig genom brandmännens arbete på ett mycket trovärdigt sätt. Jag längtar redan efter nästa bok.
- Visa kortare text
Hjärtskärande och smärtsam läsning!
Usch, jag har svårt att finna ord för denna typ av sjukdomar. Jag kan bara tänka mig vilken frustration, rädsla och hopplöshet Toras mamma känner. Och då är jag antagligen inte ens i närheten av vad hon faktiskt känner.
Sommaren innan Tora ska fylla elva flyttar det in en gubbe med hatt i hennes huvud. Han säger att han är hennes vän och att han ska göra henne gladare och smalare. Hon måste bara träna mer och äta mindre. Mycket mindre.
Tills mina fingrar blev blå är en känslosam läsning. Tora blir så mager att skulderbladen står ut som vingar på hennes rygg. Att som förälder eller nära anhörig se på när ens barn sakta försvinner är nog bland det jobbigaste som finns. Att göra allt i ens makt för att hjälpa barnet. Att hota, böna, be eller försöka leka fram en förändring utan att lyckas.
Alla dess känslor, all denna ångest lyckas Ida Berner förmedla på ett väldigt bra sätt. Men framförallt lyckas Tora få mig att förstå vilken fruktansvärd kamp hon för mot sig själv, mot gubben i hennes huvud. Hon vill inte vara sjuk. Allt hon vill är att må bra och vara som alla andra.
Jag blev helt uppslukad, mot min vilja!
Detta är väl inte mitt förstaval av genre men jag har hört så mycket om Familjen Bridgerton, om hur fantastisk serien är, både i bokform och på Netflix. Men kan det verkligen vara så?
Familjen Bridgerton, en engelsk överklassfamilj under tidigt 1800-tal, består av mamma Violet och hennes åtta barn. Äldsta dottern Daphne är både smart och vacker - ändå blir hon bara uppvaktad av män hon inte vill ha. Men så kommer hennes brors bästa vän, hertig Simon Basset, till London och då förändras allt.
Familjen Bridgerton - En annorlunda allians är första delen av åtta om Violet och hennes barn. Det är 1800-tals romantik och ett flärdfullt liv hos den adliga överklassen. Den är lättläst och har bra driv framåt men lite väl långa kapitel för min smak. Boken kanske inte vinner Nobelpriset i litteratur men den är lättsam och har ett stort underhållningsvärde.
Julia Quinn har ett underbart språk och hennes karaktärsgestaltningar och miljöbeskrivningar är helt fantastiska. Jag kan riktigt höra hur klänningen frasar när Daphne rör sig. På ett sätt är boken kvinnoförnedrande men när man tänker lite djupare så hyllar den två oerhört starka kvinnor. Jag längtar redan tills jag får möjlighet att läsa nästa bok.
- Visa kortare text
Filosofisk science fiction!
Jag ska vara helt ärlig. Filosofi, teknik och vetenskap är väl inte mina starkaste ämnen. Klä sen in detta i en science fiction-kostym och jag är helt lost.
Utandning är nog en intressant bok om man drivs av filosofiska frågor som t.ex. vad är liv? Vad är medvetande? Har vi en fri vilja? Det finns nio noveller som var och en behandlar ett problem, filosofiskt eller moraliskt. Jag kan tycka det är lite kul att sitta en stund och diskutera den typen av frågor men här blir det lite för djupt för mig, jag hänger inte med i varken språket eller tankegångarna.
Ted Chiang är en erkänt duktig författare som har vunnit inte mindre än tjugotre litterära priser. Men för mig blir det lite flummigt när en robot undersöker sig själv med hjälp av speglar för att få reda på hur hans hjärna fungerar. Till rätt person är boken toppen, men tyvärr är jag inte rätt person.
- Visa kortare text
Inspirerande och lättlagade recept!
Slowcooking lär vara ett enkelt sätt att laga god och smakrik mat. Själv har vi ingen slowcooker men vår son och svärdotter har så jag lät helt enkelt dem utvärdera kokboken.
Så här säger de:
"Boken är väldigt fint illustrerad med vackra bilder som även är verklighetstrogna, vilket är svårt att få till. Recepten är enkla att följa, blir jäkligt goda samt innehåller inte en massa märkliga ingredienser som man inte har hemma. De små anekdoterna inför varje recept gör att boken känns personlig och genomtänkt. Gillar att den är kategoriserad på vilken typ av kött receptet innehåller. Extra plus för att den även innehåller spännande säsongsrätter och desserter."
Jag har inte varit med och lagat något själv men väl ätit av det färdiga resultatet och jag kan verkligen ge det högsta betyg. Det är faktiskt så jag funderar på att köpa en slowcooker själv.
- Visa kortare text
Fängslande och välskriven bladvändare!
Oj, vilken bok! Här snackar vi spänning på hög nivå. Jag är helt slut efter att ha läst den.
En ung kvinna hittas död i en skog utanför Göteborg. Hon ligger i en svart sopsäck tillsammans med ett halvt spelkort. Vad vill mördaren säga med det? Rättspsykolog Michelle Mohlin blir inkopplad och tillsammans med polisen försöker hon provocera fram en reaktion från förövaren. När en annan kvinna försvinner börjar Michelle tvivla på sin egna förmåga. Samtidigt brottas hon med sin trassliga bakgrund och inser att hennes eget liv kanske är i fara,
En avgörande ledtråd är en riktig tegelsten med sina drygt 600 sidor. Trots det var den lätt att läsa, mycket tack vare de korta kapitlen. Det är bra driv och ett högt tempo, jag vill hela tiden läsa en sida till. Jag tror boken hade gjort sig väldigt bra som film eller TV-serie.
Peter Gissy vet hur man fångar en läsare. Hans karaktärsgestaltningar är vältecknade och jag blir engagerad i dem och deras mående. Han skriver detaljerat om såväl miljöer som händelser, en del ganska brutala, men han gör det med finess. Ungefär halvvägs in i boken trodde jag mig vet hur den skulle sluta, men ack så fel jag hade.
Tragisk och lite speciell!
Jag tycker det är svårt att recensera kortromaner och noveller. De går snabbt att läsa och jag hinner inte riktigt få så starka känslor för historien.
Aziza flydde med sin pappa från Mogadishu i Somalia när hon var lite, Kvar blev hennes mormor. Azizas mamma dog när Aziza föddes och efter en tid i Sverige övergav hennes pappa henne.
Nu är Aziza i fyrtioårsåldern, jobbar på en myndighet, skriver poesi, onanerar, röker på och dricker vodka. Under berättelsens gång får vi vara med om besök på barer, träffar med udda typer och känna Azizas skuld över sin mammas död.
Ruin börjar som en ganska vanlig bok men efter ett tag tycker jag den får lite mer dragning till en mix mellan fantasy och dystopi. Nasim Barghashi lyckas väl med att förmedla den galenskap, förvirring och sorg som Aziza känner. Tyvärr var detta inte en bok som tilltalade mig, det blev lite väl flummigt.
En debut som heter duga!
Detta är nog en av de finaste böckerna jag sett på länge. Mjuk som sammet men förrädiskt blänkande.
Historikern Caroline går på "mudlarking" på Themsens strand när hon hittar en flaska med en björn på. Flaskan verkar vara väldigt gammal och Caroline börjar gräva i det förflutna för att ta reda på mer.
Parallellt får vi följa Nella som driver ett lite annorlunda apotek i 1790-talets London. Apoteket ligger undanskymt och hon hjälper kvinnor att giftmörda de män som behandlar dem illa. Allt sker i största hemlighet och allt registreras i apotekets böcker.
Vilken härlig bok! Giftmakerskan är en riktig bladvändare, en sån där bok som man helst inte vill lägga ifrån sig. Det är en spännande, välskriven och lättläst bok.
Sarah Penner har verkligen fått till mixen av nutid och dåtid, sättet som historierna vävs ihop på. Jag tror mig ana en ny stjärna på författarhimmeln som jag gärna läser mer av.
- Visa kortare text
Känslosam och öppen om en tuff tid i livet!
Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner smärta och förtvivlan. Det gör ont i ett mammahjärta att läsa om lilla Hedvigs operationer. Hon är bara runt sex månader första gången.
När Hedvig föddes reagerade barnmorskan på att hon hade ovanligt mycket nackskinn, ett tecken på Downs syndrom. Hur tar man emot ett sådant besked som nyförlöst och lycklig mamma? Vilka känslor och tankar väcks av de orden?
Jessica Roos Rahmquist förmedlar och beskriver sina känslor på ett väldigt rakt och ärligt vis. Jag känner igen hennes panik över diagnosen, över att inte riktigt veta vad det innebär, varken i stunden eller i framtiden.
Jag behöver Hedvig är en lättläst bok rent layout-mässigt. Men den är inte lättsmält. Tvärtom är det en bok som väcker många frågor om andra människors attityd till funktionsvariationer. Om allas rätt till lika värde.
Spännande och oförutsägbar debut!
Det är alltid lite av en chansning att läsa en debutant, det kan vara bra men det kan även var mindre bra. Denna bok hör definitivt till de förstnämnda.
Annies demenssjuka mamma hittas svårt nedkyld i snön och Annie lämnar sitt hem i Stockholm för att åka tillbaka till sin barndomsby i Ångermanland. En by som hon flytt från många år tidigare. Medan hon är där försvinner sjuttonåriga Saga, en släkting till Annie, spårlöst och Sagas föräldrar ber Annie stanna kvar och hjälpa till med letandet. Hon blir mer och mer indragen i sökandet och tvingas återigen möta sina innersta demoner.
Rovhjärta är en suggestiv roman där man får både folktro, häxjakt och gamla mord blandat med all ryktesspridning som det lätt blir på en liten ort. Språket är bra och de korta kapitlen gör boken lättläst och skapar ett bra driv.
Ulrika Rolfsdotter är oerhört skicklig i sin gestaltning av såväl trolska miljöer som intressanta karaktärer. Persongalleriet känns levande och har stor utvecklingspotential, där är flera karaktärer som jag ser fram emot att lära känna lite mer i kommande böcker.