Boktanten Anette

Spännande mix av järnålder, asagudar och fantasy!
Jag har alltid varit intresserad av mytologi, både fornnordisk och grekisk/romersk. Och steget mellan mytologi och fantasy är kanske inte så stort?

Av gudarna märkta utspelar sig på järnåldern, men jag skulle tro att det är en alternativ sådan. Åtminstone om man ska gå efter vad man lär sig i skolan. Lägger man sen till asagudarnas styrande och deras spel med människorna öde, ja då har man grunden till boken. Lite som att Oden och gänget sitter och spelar The Sims med oss.

Boken är brutal och rå men även vacker och kärleksfull, lite som Game och Thrones och The Vikings. Det är gripande öden och ett oväntat slut. Snezana Lindskog berättar inlevelsefullt och detaljerat om såväl karaktärer, tankar och känslor som miljöer och jag får en känsla av att befinna mig omkring dem. Hon belyser även kärlekens mångfald på ett väldigt fint sätt.
- Visa kortare text

En tung och känslosam bok!
Jag tror att de flesta av oss känner någon som lider av någon form av psykisk ohälsa. Ändå är det ett ämne som man inte gärna pratar högt om.

Ingen skulle få veta bygger på författarens egen uppväxt. En uppväxt med en mamma som led av psykisk ohälsa, en sjukdom som skulle döljas för omvärlden och som endast et fåtal visste om.

I boken får vi följa Maria, hennes syster Sofia och deras föräldrar Birgitta och Hans. Vi får vara med i de mörkaste stunderna, som när mamma Birgitta vrålar ut sin ångest och försöker ta livet av sig. När resten av familjen måste tassa på tå, ständigt rädda för att säga eller göra något som kan utlösa mammans ångestattacker.

Anna Kansell berättar, utan att försköna, hur det är att vara barn och behöva bära på en sådan hemlighet. Om rädslan, frustrationen och ilskan över att mammans mående ska få styra hela hennes uppväxt. Om att inte veta vad som väntade när hon kom hem. Jag gillar att hon även berättar om de fina stunderna, det väger upp allt det jobbiga och ger boken en bra balans.

Sen blir det även en rejäl nostalgikick. Det är hög igenkänningsfaktor på miljöbeskrivningarna, musiken och maten. Och för att inte tala om brevvänner, Tracks och Starlet.

Underbart feelgoodig!
Jag tyckte väldigt mycket om författarens förra bok, Mina drömmars värde, så förväntningarna var ju ganska höga. Håller boken måttet?

Vi får följa Olivia och hennes bästa vänner Gustav och Charlotta. Efter en omtumlande händelse flyttar hon in hos Gustav och börjar samtidigt fundera på vad hon ska göra med sitt liv. Ska hon fortsätta med hennes och Charlottas företag eller ska hon våga sig på något annat?

Yvonne Ehn har verkligen levt upp till mina förväntningar, boken är precis så varm och mysig som jag hoppades att den skulle vara. Hon har lyckats få in både ilska, sorg, förvirring, misstro, lycka, glädje och naturligtvis även kärlek. Känslorna är väl förmedlade och känns ärliga och uppriktiga. Jag formligen älskar Gustav, man vill ju bara krypa in i hans stora famn och tröstas.

Åtta små ord är välskriven och lättlyssnad! Uppläsaren Lisa Ahnlund är helt fantastisk och gör en redan bra bok ännu bättre.

Berörande om kampen mot missbruk!
En märklig känsla av tomhet i kombination med glädje kom över mig när boken var slut. Tomhet för att jag inte skulle hänga med Molly mer och glädje över den vändning hennes liv verkade ta.

Räven i rusets skugga är en delvis självupplevd bok men med fiktiva inslag. Vi får följa med Molly till ett behandlingshem där hon ska försöka bli fri från sitt missbruk av alkohol och starka tabletter. Men hon får även jobba mycket med sinn självkänsla och att vara ärlig mot sig själv.

Anneli Särnblad Pederson berättar med väldig inlevelse och det är mycket svårt att lägga ifrån sig boken. Hon belyser problemen med vår syn på alkohol på ett mycket bra sätt. Själv dricker jag inte varken öl, vin eller sprit av den enkla anledningen att jag inte tycker det är gott. Men varje gång jag träffar nya människor tjatas det alltid och jag måste förklara varför jag inte dricker.

Jag tror det är en väldigt bra bok till en bokcirkel. Det är helt klart ett ämne som vi behöver prata mer öppet om.

En bok full av känslor!
I min närhet har jag människor med olika diagnoser och funktionsvariationer, människor som är annorlunda, som inte är "normalstörda" (deras egna ord). Därför blev jag extra glad när jag fick boken.

Nästan bra på livet är en bok om Lova och hennes första år i livet. Om hennes dramatiska födelse där både hon och hennes mamma riskerade att dö. Om hennes föräldrars rädsla och osäkerhet när de märkte att hon inte är som alla andra barn.

Boken är lättläst och väldigt vacker, det blir nästan lite poetisk och varje ord känns genomtänkt, varje ord har en mening. Conny Palmkvist släpper in oss i sitt hjärta, i sitt huvud och låter oss ta del av hans förvirring och skam. Låter oss vara med när han flyr från verkligheten med hjälp av alkoholen och sitt skrivande. Men han låter oss även ta del av sina oerhört starka känslor, av sin kärleksförklaring till dottern. Och hans tacksamhet gentemot Lovas mamma, en stark kvinna som håller ihop familjen och livet.

Ett känsloladdat äventyr!
Det är alltid en utmaning att recensera böcker som riktar sig till barn och ungdomar. Även om jag tar på mig "rätt-ålders-glasögonen" så har man ju ett annat sätt att referera till saker och ting.

Tolvåriga Angelika åker till sin pappa i London. Hennes mamma ska komma några dagar senare men skjuter hela tiden upp resan. Hennes pappa jobbar hela tiden men farmor kommer och vi får följa med på deras upptåg.

Jag fastande direkt för boken, den är så fylld av mystik och en massa obesvarade frågor. Jag fick samma känsla som när jag, som 12-åring, läste böckerna om Agnes Cecilia av Maria Gripe.

Läsandet flyter på bra, den är både välskriven och har korta kapitel. Charlotte Ekbom har en fantastisk förmåga att göra känslorna levande, man känner både Angelikas oro och förvirring över allt som händer och hennes tacksamhet till sin farmor.

Ängeln i London riktar sig främst till 9-12-åringar men jag tror absolut att den passar lika bra till lite äldre ungdomar och till vuxna.

Välskriven och spännande bladvändare!
Detta är den första boken jag fick när jag startade mitt Instagram-konto för knappt två år sen. P.g.a. en skada har jag inte kunnat läsa den förrän nu, men bättre sent än aldrig.

The Grand Man är skriven på engelska, men en ganska lätt sådan och en bit in i boken tänkte jag inte ens på det. Det är en välskriven pusseldeckare som väver ihop verklighet med fiktion på ett väldigt bra sätt och man får stifta bekantskap med såväl mordet på Olof Palme som Stieg Larssons fjärde bok.

Boken utspelar sig i Gamla stan i Stockholm och man får följa med på guidad tur genom både gatorna, jazzen och en och annan fikastund. Florence Wetzels varma och fina miljöskildringar och kärlek till Stockholm gör att jag vill åka dit.

Gillar du spänning och vil prova att läsa något på engelska ska du definitivt läsa den.

Ett fascinerande stycke historia!
Många med mig har säkert hört talas om Sixten Sparre och lindanserskan Elvira Madigan. Men vi är nog inte så många som känner till deras bakgrund och vad det var som drev dem i döden.

Här får vi följa dem från barnsben men även stifta bekantskap med deras anfäder, allt för att försöka förstå deras tankar och handlande. Kathinka Lindhe har verkligen lyckats med den välbalanserade blandningen av fakta, dikter, privata brev och fotografier. Hennes sätt att beskriva deras förmodade känslor gör att människorna känns levande. Jag känner Luitgards rädsla, hennes skam över Sixtens agerande.

Boken är även en inblick i överklassens liv under andra hälften av 1800-talet. Vilka vanor de hade och hur det vardagliga livet fungerade. Man får även en bild av kvinnans roll i äktenskapet, hur en hustru valdes och vilka krav barnen hade på sig.

Jag gillar att författaren har räknat om dåtidens kostnader till dagens penningvärde, det ökar förståelsen och ger en tyngd till historien. Det enda jag möjligen saknar är en antavla, ibland är det lite väl många namn och släktled att hålla reda på.

Obehaglig, smärtsam och tankeväckande!
Samtycket är författarens egna ord om mötet med G, en författare i 50-års åldern, och hur han sakta med säkert förför Vanessa, då blott 13 år gammal. De inleder ett förhållande utan att omgivningen reagerar.

Boken är lättläst, jag mer eller mindre sträckläste de knappa 200 sidorna. Vanessa Springora är väldigt rakt på, väldigt naken och självutlämnande, men samtidigt väldigt skör. Stundtals blir det nästa lite obehagligt och jag känner mig äcklad över G:s sätt att agera.

Det är en bok i stil med Min mörka Vanessa. En bok som ger metoo ytterligare ett ansikte. Men det kan aldrig bli för många, att utnyttja någon är aldrig okej.
- Visa kortare text

En bok som växer!
Det är något speciellt med denna boken. Omslaget talar till mig, blicken sugs dit och tankarna börjar snurra. Huset ser ut att dölja stora hemligheter.

Berg av ljus är en kriminalroman som smyger igång lite lugnt och fint. Det är nästan så jag upplever den som lite seg. Men jag förstår snart varför. Det tar tid att lära känna Majken Bladh. Om man nu någonsin lär känna henne, en kvinna som tycks lägga näsan i blöt mest hela tiden.

Jag upplever att Linda Tregaard har ett annorlunda sätt att skriva. Det är inte så mycket dialoger utan en stor del av intrigen i boken sker i tankeform. Det kräver lite mer koncentration av mig som läsare men när jag väl har vant mig så bara flyger sidorna förbi.

Det är lite rörigt med olika människor och olika årtal med det klarnar dock en bit in i kapitlen. Miljöbeskrivningarna är väldigt fina liksom Majkens tankar om Herman. De känslorna får mig att minnas min egna första kärlek.