Julia Dahrendorf

Jag älskar boken och jag tycker filmen är väldigt nära den. Det finns så klart mycket mer utrymme till bakgrund och till att förklara saker och ting i en bok än i en film. Men filmen lyckats bra och det tack vare väldigt skickliga skådespelare. Mixen av humor och allvar som är typisk för Backmans romaner har filmen också lyckats fånga in.
Rekommenderas!

Boktips till dig som älskar historiska romaner med välutvecklade karaktärer och relationer och mystisk inslag!

Boken utspelar sig på 1600talet i Europa. Vi följer främst Ailea och Roderic, deras uppväxt, deras upplevelser och motgångar. Ailea är inget vanligt barn, hon har en sällsynt gåva och ser saker, ingen annan kan se.

Språket är väldigt vacker, det känns inte som om man läser berättelsen utan att man upplever den och är med Roderic på slagfältet och med Ailea i skogen.

Det är början på en serie och man lär känna alla karaktärer på djupet. Jag längtar efter uppföljaren.

Jag älskade Lejonkungen som barn och tittade hur ofta som helst på den. och älskar jag den fortfarande när jag ser den tillsammans med mina barn. Det handlar om vänskap, mod och om att gå vidare. Om åt hitta sin plats och kämpa mot förtryck och det som inte är rätt.
Otrolig vacker tecknad och fin musik!

Ålevangeliet är verkligen en annorlunda bok. Det handlar om den gåtfulla ålen, dess stadier, dess vandring och liv. Om många människor (från Aristoteles över Freud tills idag) som blev intresserad i ålen, närmast besatt av att förstå den.
Men det är också en bok om familjeband, relationen av en pojk till sin far. Och ännu mycket mer rymms här. Det är närmast en filosofisk skildring och mycket mellan himmel och jord tas upp, även dronten har en plats.
En märkvärdig bok om en märkvärdig fisk som jag tyckte om att läsa

Alice är 39 och slår sig i huvudet väldigt hård. När hon vaknar igen har hon tappat 10 år av minnet och tror hon är 29 och gravid med första barnet och måste upptäcka att hon själv är väldigt annorlunda från vem hon brukade vara. Hon behöver hanterar en vardag hon har ingen aning om och försöker förstår vem hon har blivit och vad har hänt med hennes relationer medans hon försöka minnas hennes liv och hennes 3 barn

Alice från 1998 krokar ofta med livet 2008 och har svårt att förstår hur hon själv och hennes relationer till vänner och familj kunde ändras så mycket.

Lättläst feelgood som gick fort att läsa. Den var rätt underhållande (även om man kan gissar sig till slutet). Jag älskade Frannies blogg förresten och det är en intressant fråga vad ett yngre jag skulle tycka om mitt livs och mig som person. Har man blivit som man tänkt sig, vilka mål hade man egentligen för 10 år sedan?

Den här borde nog alla läsa som hanterar sociala medier och absolut alla föräldrar.

Det finns många bra förklaringar hur och varför sociala medier är så bra på att hacka sig in i hjärnans belöningssystem. Varför vi tillbringer allt mer tid framför alla slags skärmar.

Bara de senaste tre generationer känner en någorlunda tekniserad värld, bara 1 känner inget annat en smartphone och sociala medier. Hjärnan hänger inte med.
Hundratals små dopaminstöt varje dag genom att vi tar mobilen i handen.
Hjärnan älskar skvaller, nyheter och också ovissa utgång. Det drev oss fram, motiverade. Och det var livsviktig att veta vem som kanske skulle vilja ha ihjäl oss.
Men nu gör allt överflöd, allt som händer hela tiden, allt man kanske missar, alla push upp meddelanden osv oss stressade. Såpass, att tonåringer kollar sin mobil en eller fler gånger PÅ NATTEN också. Vi sover sämre och vi tävlar mot hela världen i alla discipliner, alltid finns någon smartare, vackrare, vältränade, framgångsrikare med väluppfostrade barn och fina hus.
Men är vi lyckligare då? Nej, långt ifrån. Att permanent jämföra oss hjälper absolut inte välmåendet på traven - vi mår faktiskt mycket bättre när vi avstår mobilen

Och en till viktig budskap, kanske den viktigaste med tanke på våra barn - om vi missar att umgås face to face utvecklas vår förmåga till empati och förmågan att kunna inleva oss i hur andra har det INTE tillräckligt.

Sarah ser en kvinna hoppa framför tåget. Kvinnan ser precis ut som hon själv. Hon tar hennes väska och försöka ta över hennes liv ett tag för att få pengar.
Men Beths liv var mycket mer komplicerat än Sarah hade kunnat tro och snart börjar en katt och mus spel.

Väldigt spännande uppbyggt, med intressanta vetenskapliga inslag och stora etiska frågor som ställs. Hur långt får vetenskapen gå egentligen ? Vad är etisk forsvarbart?
Det hela varvas också med lite humor.
Otroligt bra skådespelare

Det här är en otrolig stark berättelse om ett helt annat liv i en helt annan kultur och långt bort från min egen livsverklighet.
Yejide och Akin lever mellan moderniteten och förpliktelser mot släkten på båda sidor. Vidskapelser och traditioner spelar fortfarande en stor roll och trycker ner individualitet. Värdet av ett äktenskap och av en kvinna baseras på hennes livmoder. Har hon många barn är alla nöjda, men har hon inte det, då är det hennes fel. Någonting är fel med henne att inget barn vill bo där i magen. Yejide blir allt mer förtvivlat och söker upp helare och alla möjliga skojare och vandrar upp för en berg för att äntligen bli gravid, samtidig som hon måsta handskas med den nya rollen som första fru och en annan kvinna i hennes mans liv.
Det berör djup och är en hjärtskärande berättelse om ett äktenskap som håller på att kvävas av alla förväntningar och barnlösheten.

En kvinnobild som präglas av att förminska sig själv och underkasta sig maken, traditionerna, andra fruar i hushållet och gamla släktingar.
Andra hälften av boken är ännu mer hjärtskärande

Rekommenderas starkt

I den grekiska mytologin var Kirke den första häxan och i denna bok följer vi henne genom gudomliga salar, i möten med andra gudar och hjältar, på äventyr och i ensamhet.
Många berömda namn ur mytologin och hjältesagor poppar upp här och där genom boken och ofta tänkar man 'jaha just ja, det är han då'. Det är verkligen ett underhållande sätt att handskas med gudarna, hjältar och vidunder
Men i grunden är det ett stark porträtt av en kvinna som hittar sig själv och sin egen väg och emanziperar sig från det patriarkala systemet

Granny McCreedy is old, stubborn and going on the Journey of her life. She doesnt only find the penguins, she finds herself (again)

Veronicas historia påminner oss att vi glömmer alldeles för ofta att varje person vi möter har en bagage av stora och små historier, stora eller små trauma, en historia av kärlek, förlust och glädje. Att det finns delar man visar och delar man inte visar så ofta. Vi borde sluta bedöma folk för fort

En härlig bok. Rekommenderas!