Julia Dahrendorf

London 1754.
Bess är på väg mot Foundlinghemmet där hon lämnade sitt utomäktenskaplig barn för 6 år sedan. Hon hoppas att hon sparade ihop tillräckligt med pengar för att äntligen kunna hämta hem hennes dotter. Men på Foundlinghemmet får hon veta att hennes dotter redan har blivit hämtad - av henne själv
Vem tog hennes barn och varför? Bess är fast besluten att hitta hennes dotter...

Förutom Bess får vi också följa en rik änka, Alexandra, som har isolerat sig de senaste 10 åren i hemmet. Hon lämnar huset bara för att gå till kyrkan. Även hennes dotter får leva ett liv i en gulden bur.

Stacey Halls lyckas väl med att ta läsaren med till London 1754, till de mörka gränden, de karga rummen och fattigdom. Man kan nästan lukta räkorna Bess säljer varje dag och ser alla fattiga barn och tärda människor likabra framför sig som man ser all prunk och överflod i Alexandras hem i kontrast.
Jag tyckte om att följer båda kvinnors liv, ibland var det inte så svår att gissa vad som skulle hända, ibland blev man absolut överraskat. Jag var hela tiden nyfiken på hur det skulle gå för alla inblandade.
Dessutom tar boken också upp frågan om moderskap, nature vs nurture och kvinnors mödor och alldeles för få möjligheter att påverka sina liv.

Ett plus är att det finns en karta över London 1754 i början av boken och i slutet några frågor att ta upp i bokcirklar.

'Blå' är del två i klimatkvartetten (men är fristående)

Blå utspelar sig i nutid och framtiden.
Vi följer 67åriga Signe i Norge 2017. Hon har varit - är fortfarande - miljöaktivist. Emot människans förstörelse av naturen runtomkring. Och nu är hon arg. Hon vill göra en sista protest och beger sig i väg med sin båt Blå.
Sedan får vi följer 25 årige David och dottern Lou som är på flykt 2041. De försöker fly från en uttorkat Frankrike, bort till vattenländerna. De hamnar i ett flyktingläger i Timbaut.

Vatten är det centrala temat. Älvar, forsar, vattenfall, glaciärer, havet, saltvatten, sötvatten, rent vatten - och vad händer när det som vi tar för gived saknas. Ett liv i jakt på vatten. En värld, där regnet är sällsynt, grödor uttorkat, insekter nästan försvunnit. Krig på grund av resurser. Vi är beroende av vatten och beroende av ett gynnsam klimat kring oss. Vi följer Signe som ser när allt bli fel och naturen förstörs utan att människorna fattar vad de håller på med. Hennes hjälplöshet. Många år senare lever David och Lou i en värld som får bära konsekvenserna. De är på flykt, alltid på sin vakt. Försöker ta sig förtvivlat till vattenländerna - till en framtid. Det gör ont att läsa om livet i flyktinglägret.

Liksom i 'Binas historia' finns samma budskap i 'Blå' : agera NU

"Vi äger inte naturen. Lika lite som den äger oss. Vi äger inte vattnet, ingen äger vattnet. Och ändå vräker vi oss fram."