Emma Norring

Berättelsen och karaktärerna är helt fantastiska. Skådespelarna gör ett strålande jobb och lyckas ge liv åt karaktärerna. Men det som gör den här filmen så speciell, är den magiska värld som byggts upp och fått liv. En värld som jag så önskar att jag själv skulle kunna besöka. Jag vill springa runt bland alla Oompa loompas och dricka ur chokladfloden, jag vill tugga tuggummi med smak av blåbärspaj, och jag vill hälsa på alla ekorrar som skalar nötter. Det enda ordet som jag tycker riktigt beskriver den här filmen är magisk. En av mina absoluta favorit filmer, och en av få filmer som jag kan se om och om igen.

Britt-Marie tar ett jobb på en fritidsgråd i staden Borg och med blomlådor och bikarbonat i bagaget flyttar hon dit. Där råkar hon på något sätt bli fotbollscoach. Utan att hon själv riktigt begriper hur. Vid första anblicken skulle man kanske kunna tro att detta är en bok om just fotboll, men egentligen är fotbollen bara en liten oviktig detalj. Istället handlar boken om ensamhet, gemenskap och om att hitta sin egen väg i livet.

Fredrik Backman berör dessa tunga ämnen på ett lättsamt och underhållande sätt. Många gånger under bokens gång skrattar jag så att tårarna rinner. Britt-Maries oförmåga att se sina egna fördomar är hysteriskt roligt. Britt-Marie känns levande och verklig. Hon känns som någon jag känner. Att Backman har lyckats få en fiktiv karaktär att känns så levande imponerar mig.

Det enda negativa jag har att anmärka på är slutet. För mig känns historien inte klar. Jag vill ha mer av Britt-Marie och hade önskat ett tydligare slut på berättelsen.

En spännande fortsättning i en lysande serie. Spänningen byggs upp redan på första sidan och håller mig sedan i ett fast grepp boken igenom. En kollega har fallit offer för en otäck stalker vars enda mål tycks vara att skrämma och försvåra hennes liv. Samtidigt får resten av Barks grupp i uppgift att utreda ett gammalt fall. Ju mer de gräver, ju mer likheter finner de mellan den döda kvinnan och den trakasserade kollegan. Letar de efter en och samma stalker?

Förutom att bjuda på bra underhållning berör boken också ämnen såsom psykisk ohälsa, utmattning och sjukskrivning. Jag som ung utmattad och lång sjukskriven kvinna, uppskattar bokens belysning på ämnet. Anna Jansson lyckas sätta ord på och beskriva sjukdomen på ett sätt som jag själv inte kunnat.

Kort sagt är boken riktigt bra. Jag läste den i ett enda svep, från pärm till pärm.

En av få filmer som jag kan se om och om igen. En film som gör mig glad ända in i hjärtat. Denna film får mig att längta till november när det blir socialt acceptabelt att spela julfilmer. Sockerkonsumtionen i den här filmen gör mig också barnsligt glad. För en liten stund vill jag också springa runt i tomtekläder och dricka sirap. I den här filmen förflyttas man till en värld där allt är bra, och där luften är fylld med socker, kärlek och julsånger.

Charlotte MacConnaghy målar upp en dyster värld där alla djur håller på att dö ut. Torgen är inte längre fyllda med duvor, och haven gapar tomma utan fisk. I den här världen möter vi Franny Stone vars kärlek för fåglar tar henne ombord på ett av världens sista fiskeskepp, med målet att följa de sista silvertärnor på deras färd från Grönland till Antarktis. Under berättelsens gång blottas även Frannys besvärliga historia.

Den här boken är riktigt bra. Frannys kärlek till havet och fåglarna känns ända in i hjärtat. Macconnaghy har verkligen lyckats få mig att känna när jag lever mig igenom denna bok. Jag delar karaktärernas glädje, kärlek, rädsla och förtvivlan. Jag ler och jag gråter. Och när boken är slut vet jag att jag kommer bära med mig den här boken länge.

Fick en riktig wow känsla när jag läste den här boken. Det här var mitt första möte med Agatha Christie och jag blev inte besviken. Så fort boken var utläst skyndade jag mig att beställa hem fler.

Trotts att boken har ett par år på nacken så flyter språket lätt och snabbt. Handlingen hade mig fast och jag läste boken i ett svep. Slutet överraskade mig. Jag är riktigt imponerad över Christies förmåga att hålla på spänningen i en väldigt avgränsad miljö. Det finns ett begränsat antal misstänkta och lösningar, och ändå sitter jag på nålar till sista sidan. Mina förväntningar på deckardrottningen Christie var höga, och ändå vart jag positivt överraskad. Skulle varmt rekommenderar den här boken till alla.

I boken berättar Shaun Bythell genom dagboksinlägg om sin vardag som bokhandlare. Boken belyser hur den förändrade marknaden försvårar livet för de enskilda bokhandlarna. Med en stor nypa humor blandas historier om motgångar, med underhållande beskrivningar av de egenheter som utmärker butikens personal och kunder. Boken bjuder på endel skratt, men blir i längden något repetitiv. Det finns inte riktigt något som driver boken framåt.

Lättsam serie som bjuder på stor underhållning och mycket humor. Man skulle kunna sätt på vilket avsnitt som helst och snabbt komma in i handlingen och uppskatta dessa vänners galna upptåg. Känns som en mer modern version av "Vänner".

Katharinakoden är den första delen i en ny serie av Jorn Lier Horst. Det här är den första boken av Horst som jag läst, och jag var inte medveten om att denna serie bygger på en tidigare serie om samma kommisarie.

Boken handlar om kommissarie William Wisting, som i denna bok får chansen att på nytt ta upp ett fall som han personligen gått och grubblat på i 24 år. Fallet hamnar åter i polisens ljus när en special grupp kallad "Kripos" hittar ny bevisning som kopplar ihop fallet Katharina med ett annat välkänt försvinnande. Nu tvingas Wisting samarbeta med kommissarien från Kripos för att slutligen försöka hitta en lösning till dessa cold cases.

Boken bjuder på bra underhållning och spänning, men där boken tar slut försvinner den även från mina tankar. Det här är inte en bok jag kommer bära med mig. Kanske beror det på att Wisting redan fått en historia och ett liv i sin tidigare serie, men i denna bok känns han platt och ointressant. Han blir aldrig en karaktär som jag riktigt hoppas på och vill läsa mer om. Historien i boken känns inte heller helt genomtänkt och vissa frågor som uppstår känner jag inte fick några svar.

I korthet bra underhållning, men ingen fullpoängare.

Att historierna inte alltid går ihop, och att karaktärerna ofta säger emot sig själv, spelar ingen roll när samma avsnitt kan få en att skratta högt gång efter gång, år efter år. Historien är inte perfekt, men det täcks upp av älskvärda karaktärer som tillsammans skapar en underbar värld av kärlek, vänskap och humor som vi tittare känner att vi får vara en del av. Tidlös underhållning som bjuder på lika mycket skratt första som tionde gången jag sträck kollar mig igenom säsongerna.