Alicia Nylander

Det är en fantastisk familjefilm där man oavsett ålder kan beröras och lära sig om sina känslor. Rösterna på engelska är fantastiska, kunde inte valt bättre skådespelare för de olika känslorna. Musiken är ena vi Pixars bästa. Det finns skämt som folk i alla åldrar kan skratta åt, och en kärlek till filmskapandet i detaljerna som även den finare filmälskaren kan uppskatta

En intressant inblick hur ett läkemedel eller preparat enbart är så bra som det samhälle där det används. Läsvärd och lyfter många intressanta perspektiv, värt att veta att Boye skrev den när hon bodde i Nazityskland. Det jag dock saknade var något annorlunda från de dystopier jag läst, jag tycker att den faller i samma spår som andra dystopier. Så om du gillar dystopier så är denna välskriven, men om du känner att de flesta dystopier är same same så skulle läsa något annat i första taget.

Vacker och effektiv. Den är som ett slag i magen ibland, och ibland känns det som om man själv är kvinnan som brinner. Sådant som får en att vilja läsa om alla litterära referenser i efterhand och sedan se om den igen för att förstå den djupare.

10/10. Ett lätt och lättsamt sätt att lära sig om cerebral pares, och livet kring det. Första gången på länge jag skrattat när jag tittat på en serie.

Denna bok är en sådan bok som sådana som gillar inception skulle gilla att läsa. Nöjet ligger i att hitta dem små pusselbitarna och hitta meningen med boken, om det ens finns någon. Post-modernism i all ära, så är detta nästintill satir på den. Det finns så många små brödsmulorna som rakt ut nämns dess betydelse, att det poteniellt roliga dör ut. Litar inte Auster på hans läsare? Eller är det så att det är så viktigt att det blir en djup och filosofisk bok att han kännt att han behövt skriva referenser rakt ut, och tagit död på en del av bokens poteniella charm.

Med det sagt, så var den andra boken faktiskt en intressant tappning på dektiv romanen.