Jessica Thåström

Jag har velat läsa den här boken ända sedan jag såg filmen för flera år sedan och trots att jag kände till plot twisten sögs jag in redan på första sidan och sträckläste boken därefter. Jag älskar att det är en manlig författare som skrivit en bok med en kvinnas förstapersonperspektiv och att han lyckas leverera en berättelse med sån suggestivitet och rå spänning. Full pott

Boken skildrar posttraumatiskt stress i sin helhet. Vi snackar bl.a.flashback, visuella, känslomässiga & sensoriska, samt att utsätta sig för traumat igen.
Det som slår mig mest är hur oerhört skickligt skriven boken är. Den har med lagom mycket detaljer i scenerna och hade nog inte varit lika bra om författaren valt ett annat tempus eller tredje-person-perspektiv.
Berättelsens verklighet ligger nära, varje ord behövs, med många starka meningar. Vissa av dem borrar sig in extra hårt. Jag blir imponerad. Jag blir mållös. Jag får ont i hjärtat.
Vi får en första parkettplats i Vanessas fruktansvärt traumatiserade hjärna. Både övergreppen & den gaslighting hon utsätts för gör hennes tankebanor & känslotillstånd ännu mer smärtsamt.
Slutet var lite för häftig vändning, men de allra sista meningarna rodde hem en fullpott från mig